Uppsala universitets initiativ att minska den etniska snedrekryteringen till juristutbildningen har av tingsrätten förklarats olaglig. Uppsala universitet hade beslutat att öronmärka tio procent (30 av 300) platser på juristutbildningen för sökande med båda föräldrarna födda utomlands. De som antogs till dessa öronmärkta platser antogs på grundval av en kombination av betyg och intervju. Ett av resultaten av detta förfarande blev att två kvinnor med svenskfödda föräldrar inte kom in på utbildningen. Då dessa hade högre betyg än samtliga i den särskilda urvalsgruppen, beslutade de sig för att stämma universitetet. De två kvinnorna vann. Uppsala tingsrätt har slagit fast att de två blivit otillåtet diskriminerade, och de tilldöms vardera 75 00 kr i skadestånd från staten.
Uppsala tingsrätts domslut är absurt för att inte säga direkt kränkande för de invandrare som varje dag systematiskt diskrimineras. Domstolen använder en lagstiftning, tänkt att motverka strukturella orättvisor, för att öka dem. Vad domstolen vägrar inse är att det redan sker en etnisk och social kvotering av svenskar till landets universitet och högskolor. Den segregation som uppstår till följd av orättvisorna i samhället leder till indirekt diskriminering. Universitet och högskolor är inget undantag. Vi lever i ett rasifierat klassamhälle, där föreställningar om invandrare skapar konkreta hinder för lika villkor. Ungdomar med invandrarbakgrund möter en ständig diskriminering inom grundskola och gymnasium. Omfattande forskning visar att såväl högskoleprov som intervjuantagningar är utformade på sätt som stärker privilegierades gruppers position.
Vid nästan alla landets högskoleutbildningar är utomnordiska invandrare underrepresenterade. Vid de så kallade elitutbildningarna, som till exempel juristlinjen vid Uppsala universitet, består närmast samtliga studerande av etniska svenskar. Detta medför i sin tur att landets yrkesverksamma jurister nästan uteslutande utgörs av etniska svenskar från privilegierade samhällsskikt. Särskilt tydligt är det inom domstolarna. Det finns bland de ordinarie domarna en slående avsaknad av personer med invandrarbakgrund. Detta är särskilt allvarligt då ofta de som döms är invandrare, till följd av det klassamhälle vi lever i.
För att bryta utbildningens segregering krävs kvotering av underrepresenterade etniska grupper vid antagningen. Taktiken att invänta den dag då perfekt etnisk mångfald på landets högskoleutbildningar uppstått av sig själv, fungerar inte. Det är nödvändigt att samhället, samtidigt med åtgärder mot strukturell rasism på andra områden, kan ha särskilda urvalsgrupper för sökande till högre utbildning som har annan etnisk bakgrund än svensk.
Lagen om likabehandling av studenter trädde i kraft 2002. Ända sedan dess har det varit debatt hur denna lag ska tolkas. Lagen förbjuder etnisk diskriminering, men förbudet gäller inte om det finns ett berättigat intresse för särbehandling. Enligt tingsrätten i Uppsala är avsikten att minska den etniska snedrekryteringen till högre utbildning inte ett tillräckligt starkt skäl för att tillåta etnisk kvotering. Domstolen menar att det skett en etnisk diskriminering – utan att problematisera att det rör sig om två svenskar. Frågan om etnisk diskriminering måste ställas utifrån ett maktperspektiv. När det sker en systematisk och strukturell diskriminering måste rättsväsendet fungera som ett stöd och inte ett hinder för utjämnandet av dessa orättvisor. När Uppsala tingsrätt dömer till universitetets nackdel vänds lagstiftningen mot de grupper den är avsedd att stödja.
Uppsala universitets urvalsgrund för etnisk mångfald var inte perfekt. Att låta sökande med två utlandsfödda föräldrar få företräde gör att sökande med danska eller norska föräldrar kan komma in, medan en sökande med en somalisk förälder inte kommer in. Det är givetvis en komplex fråga att avgöra vilka grupper som ska ges företräde till högre utbildning. Men vi ser ändå deras försök som ett steg i rätt riktning. Uppsala universitet har genom sitt agerande, och genom att de avser överklaga tingsrättens dom, visat att det numera finns en institution mindre som accepterar att vissa grupper har andra och sämre förutsättningar än andra grupper.
Uppsala universitet har vårt fulla stöd i den pågående rättsprocessen. Uppsala tingsrätt har på ett uppenbart sätt misstolkat lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Denna lag tillkom just för att ge alla lika möjligheter till högre utbildning i praktiken och inte bara i teorin. När lagen istället tolkas som att etniska svenskar (som dessutom kommit in på juristutbildning på annan ort) ska ges skadestånd av staten, är det uppenbart att lagstiftarens intention med lagen förbisetts. Istället för att ge invandrare samma möjlighet till högre utbildning som etniska svenskar, förstärker Uppsala tingsrätt föreställningen om den rådande snedrekryteringen som ett icke-problem. Problemet i Sverige är inte att svensk medelklass får stå tillbaka sökande som systematiskt diskrimineras. Problemet är att svensk medelklass får stå tillbaka alltför sällan.
