TEGUCIGALPA. Den förre liberale presidenten Alfonso López Michelsen myntade en gång att ”den som kontrollerar statsapparaten har ett automatiskt övertag med sex miljoner röster”. Uribe fick 7,5 miljoner. Han vägrade att delta i valdebatter med sina huvudmotståndare och gick i stället ut och lovade de fattiga förmånliga lån via en ny bank, en ny sjukhusreform och ett slags barn- och familjebidrag.
Krönikören Allende La Paz på nyhetsbyrån Anncol skriver, i en resumé av valet i söndags, att den verklige segraren är den ”tysta majoritet” av colombianer som inte tror på vad Dagens Nyheter kallar för ”Latinamerikas äldsta demokrati” utan som ser samma familjer från den colombianska oligarkin inta presidentpalatset och kongressen efter varje val.

Sämre valdeltagande
Valskolket uppgick till 14.672.997 av en total valmannakår på 26.731.700 personer. Det är en ökning från 53,53 procent (2002) till 54,89 procent. Bara en av fyra colombianer lade alltså sin röst på Uribe.
Carlos Gaviria fick historiska 2.608.914 röster eller 22 procent, trots att Uribe i hotfulla ordalag menade att ”landet har nu att välja på att fortsätta förbättrandet av den ’demokratiska säkerhetspolitiken’ (läs: det totala kriget mot gerillan) eller att gå tillbaka för att med en förklädd kommunism (en röst på Gaviria) överlämna fosterlandets öde i händerna på Farc”.

Gaviria mot korrputionen
Carlos Gaviria gick till val på genomgripande sociala reformer i både stad och land, en upprensning av korruptionen, grundlagsförändringar som förvandlar Colombia från en totalitär repressiv ”demokrati” till en stat som tar upp fredsförhandlingar med gerillan och skapar verkliga förutsättningar för en varaktig fred med social rättvisa. Ett dödligt slag innebar valet mot det liberala partiet. Horacio Serpas gjorde som sitt parti ett katastrofval och fick bara tolv procent, eller 1.400.582 röster. Det konservativa partiet hade ingen egen kandidat utan har de senaste fyra åren utgjort Uribes viktigaste stöd i kongressen.
Trots Uribejubel i söndags är vardagen en annan. Varje dag pågår protester och strejker hos den ”tysta majoriteten” där den ekonomiska situationen är alltmer ohållbar. Uribe sa i söndags inte ett ord om fredsförhandlingar med Farc-gerillan som inte blev den lätta munsbit som Uribe lovade att militärt krossa på 18 månader, när han tillträdde 2002.
Plan Patriota är Uribes och USA:s största militära operation under inbördeskrigets 42 år. Resultatet är ett fiasko. Bland bedömare av Farc menar man att valresultatet gynnar gerillan eftersom den politiska konfrontationen mellan den rika överklass Uribe företräder och folket kommer att intensifieras under den kommande fyraårsperioden.
Den statliga terrorismen kommer innebära att stora samhällssektorer ansluter sig till gerillan, menar Allende Paz, som förutspår “fyra år till med krig och hunger”: ”Det är där som gerillan kan spela en stor roll i försvaret av befolkningen i konfrontation mot det smutsiga kriget och de militära planerna som gjorts upp i USA:s maktcentra”.
I.200 kommuner i fem län med historiskt starkt inflytande av gerillan och vänstern, gav Nationella valkommissionen order om att vallokalerna skulle förflyttas in till de stora städerna efter att Farc-gerillan hade uppmanat befolkningen att rösta mot Uribe. I praktiken innebar detta att hundratusentals röster från dessa platser förlorades för vänstern.
I Ciudad Bolivar, enorm stadsdel i södra Bogotá med 1,1 miljon invånare som lever i extrem fattigdom, gick paramilitärerna inför valet från hus till hus och gav sina order:
– Om det finns enda vänsterröst i valurnorna kommer ni att få betala dyrt!