Läste i bladet att Bradley Manning hade bett om ursäkt för att ha avslöjat amerikanska krigsförbrytelser i Irak. Samtidigt kan man inte undgå att notera att han suttit länge i fängelse och blivit ytterst illa behandlad under denna tid. Sådana här ursäkter och erkännanden efter lång fägelsevistelse under plågsamma omständigheter är inget nytt i historien. Det är bara att erinra sig Moskvarättegångarna på 1930-talet, Slanskyprocessen i Tjeckoslavien och Rajkprocessen i ungern på 1940-talet. Alla erkände villigt brott som de inte var skyldiga till. Hur det hela gick till kan man i detalj läsa i Artur Londons bok Bekännelsen. London dömdes själv i Slanskyprocessen. Costa Gavras gjorde under 1970-talet en film på boken med Yves Montand och Simone Signoret i huvudrollerna. Där kan man få en bild av hur bekännelser och ursäkter av den art som Manning avgivit kommer till. Ingen skugga skall således falla över Bradley Manning för att han avgivit en så kallad ursäkt. Hans så kallade ursäkt drar istället ytterligare skam över USA:s behandling av Manning.
Ursäkter inget nytt
