USA har intagit en avvaktande attityd mot de islamska domstolar som nu hävdar att de har kontroll över Somalias huvudstad Mogadishu. För omkring 30 år sedan var det USA, som genom sitt ombud Saudiarabien, understödde liknande krafter för att förmå landets dåvarande president Said Barre att överge Sovjetunionen och i stället vända sig till väst.
Då var Somalia en frontlinje i kalla kriget, i dag kan det vara slumrande naturtillgångar som bidrar till oron i landet vid Afrikas horn.
Somalia beskrivs ofta som ett klandominerat samhälle och de så kallade krigsherrar, som tills nu har dominerat landet, sägs basera sin maktställning på klantillhörighet.
I februari i år bildades några av dessa ledare med USA:s hjälp en allians, Alliansen för återupprättandet av freden och antiterrorism (ARPCT) i ett försök att stoppa den islamska gerillans framfart.
Laglöst Somalia
När rörelsen De islamska domstolarna intog Mogadishu i förra veckan stod det klart att denna strategi hade misslyckats. Rörelsen har vuxit fram bland grupper som har upprätthållit någon form av ordning i kontrollerade områden. I det närmast laglösa Somalia har de därför vunnit ett visst folkligt stöd. Även lokala affärsintressen finns med i bakgrunden.
Rörelsens ledare, Schejk Sharif Ahmed, anses vara moderat och har tagit avstånd från muslimsk fundamentalism. Andra framträdande personer inom domstolarna som Schejk Hassan Dahir Aweys – med på USA:s terroristlista – och Afghanistanveteranen Adan Hashi Ayro anses mer radikala.
Svag interrimregering
Den interrimregering med svag maktställning som finns i Somalia och som bildades i grannlandet Kenya 2004 har dock uttalat sig i försiktigt positiva ordalag om de muslimska domstolarna. Det kan tyda på någon slags nationell försoning och ses av flera bedömare som ett första steg mot normalisering.
Somalia vann sin självständighet 1960. Politiken dominerades först av en liten urban elit som för att stärka sin egen maktställning satsade på nationellt enande och utan nämnvärd framgång försökte motverka klaninflytandet.
När Siad Barre tog makten i en militärkupp 1969 och ville införa ”vetenskapliga socialism” i ett land där kapitalistklassen i marxistisk mening var närmast obefintlig och arbetarklassen frånvarande slutade det i katastrof. Först tvingades Barre vända sig till USA som bland annat tog över den sovjetbyggda flottbasen i Berbera. 1991 manövrerades han ut av andra ledare och tvingades fly landet. Sedan dess har Somalia saknat egentlig ledning. USA:s försök att under förevändning av ”humanitär intervention” invadera Somalia 1992 slutade även det i katastrof. Över 1.000 somalier dödades, men världen uppmärksammade mest att 18 USA-soldater fick sätta livet till.
Fragmentisering
Nu har USA kallat till ett internationellt möte om Somalia i slutet av veckan. Syftet är troligen att försöka få med viktiga västländer och helst också FN för något slags ingripande i Somalia.
Konflikten i Somalia kan tyckas enkel med olika krigsherrar som slåss om makten men faller också väl inom ramen för en ny form av globala konflikter där ekonomiska krafter eftersträvar fragmentisering snarare än enande. Syftet är att via lokala makthavare kontrollera områden som har ekonomisk och geopolitisk betydelsen.
Somalia har ett strategiskt läge vid Adenviken med arabiska halvön på andra sidan. Dessutom finns det gasfyndigheter och förmodligen också betydande olje- och andra råvarutillgångar i landet.
