Oppositionen i Bolivia rasar och minns kriget 1932-1935, då 75 000 människor i de bägge ländernas arméer dödades i ett absurt krig. Den verklige konspiratören var Standard Oils ägare, David Rockefeller.
Efter några minuters flygfärd når man militärbasen i det bolivianska länet Tájira. Där finns Bolivias största tillgångar av naturgas med reserver som uppgår till 28 triljoner kubikmeter. Sedan 2002 är denna föremål för en stenhård konfrontation mellan den USA-vänliga centralregeringen i La Paz och en majoritet av Bolivias folk. Detta krävde i en folkomröstning 2004 en nationalisering av naturgasen. I dag utvinns den i första hand av spanska transnationella Repsol och statliga brasilianska Petrobras.
Kräver folkomröstning
I Tájira och i grannlänet Santa Cruz finns separatistiska så kallade medborgarkommittéer, som styrs av krafter som anklagas för att spela med USA-ambassaden i La Paz. De har krävt att få folkomrösta om huruvida de ska tillhöra Bolivia eller skapa sin egen ”autonomi” som slutar i en statsbildning. I grunden handlar det om vem som ska utvinna naturgasen.
Detta skulle passa USA som handen i handsken och vid en kritisk situation kan dessa krafter spela quislingens roll. USA-ambassaden på andra sidan gränsen skulle då träda i funktion.
I en kommentar säger parlamentsledamoten för det bolivianska vänsterpartiet MAS, Santos Ramirez, att varje nordamerikansk militäranläggning i Latinamerika är ett hot mot suveräniteten, demokratin och hållbarheten för de mänskliga rättigheterna i hela den västliga hemisfären. Ramirez tillägger att USA:s militära framflyttning gynnas av det avtal om immunitet för USA-soldater som slöts med den störtade Sanchez de Lozada.
Militäranalytikern och den före detta högt uppsatte officeren i den bolivianska armén, Juan Ramón Quintana, säger å sin sida att den ”nya USA-basen i Paraguay utgör en del av den nordamerikanska strategin att etablera sig militärt i regioner rika på energiresurser”.
Kalla handen
”Kriget i Chaco” var en konflikt mellan USA och England representerade av oljemagnaten Rockefellers Standard Oil de Nueva Jersey och brittiska Royal Dutch Shell.
1921 lade Standard Oil under sig tre miljoner hektar i länet Tarija, Bolivia. Standard Oil de Bolivia bildades och fem år senare ägde USA-magnaten nästan tio miljoner hektar som utgjorde nästan hela länet Chaco, på den bolivianska sidan.
Det billigaste sättet att transportera den utvunna bolivianska oljan var via den paraguayanska delen av Chaco och på floderna Paraguay och Paraná. Rockefeller sonderade stämningarna i Paraguays huvudstad Asuncion, men där blev det kalla handen eftersom landets regering stod under kontroll av Shell.
”Rockefeller beslöt att bestraffa paraguayanerna via bolivianerna”, skrev en historiker. För att få med Bolivia på kriget erbjöd Chase National Bank, som naturligtvis ägdes av Rockefeller, landet stora lån.
Men kriget blev en katastrof för Bolivia som förlorade 40 000 man, de flesta av törst i den region där det inte finns vatten. USA-krediterna upphörde parallellt med krigsolyckan.
Det är denna bakgrund som gör att bolivianerna ser med fasa på byggandet av den nya USA-basen i Chaco. Historien går igen och återigen är det energiresurserna som USA är beredda att gå ut i krig för, hävdar bolivianerna.
