Republikanerna tar makten i representanthuset men i senaten behåller demokraterna den. Det blev resultatet av den gångna veckans val i USA. Vänsterkommentatorer menar att chansen för en ekonomisk politik mot recessionen nu är förspilld.
USA går en dyster framtid till mötes om landet inte får fart på sin ekonomi, bättre än så här. I veckans olika val har väljarna straffat Barack Obamas demokrater för att de inte nått tillräckliga resultat i kampen mot den ekonomiska- och finansiella krisen. Den öppna arbetslösheten är fortfarande kring tio procent och miljontals amerikaner påverkas så hårt att de får gå från hem och hus.
Att inte tillräckligt ha vågat driva en egen ekonomisk politik, i ett läge där alla tänker på ekonomi, blev alltså Obamas fall. Liknande tongångar som i Socialdemokraternas eftervalsanalys i Sverige alltså. Men det var väl inte på det viset som Mona Sahlin skulle lanseras som en svensk Obama?
I en mycket intressant valanalys i The New Republic skriver John B. Judis att trots att dagens kris påminner mest om 1890- och 1930-talens, saknar Obama helt det stöd för sitt stimulanspaket som exempelvis Franklin D Roosevelt hade. Där Roosevelt lyckades med att peka ut Wall Street som ansvarig och politiken, stora offentliga satsningar, som lösningen menar Judis att sedan han valts har Obamas kritik mot Wall Street varit så försiktig att han i större utsträckning än högern sammankopplas med finanskapitalet och den politik som lett till kraschen.
Mark Weisbrot, vänsterkommentator i ekonomiska frågor, konstaterar i sin analys att det var ett ”fatalt misstag” att inte agera för ett större stimulanspaket medan demokraterna hade makten i både kongressen och senaten. Om demokraterna förlorat på ett program som drog in allt fler i offentliga jobb hade de i alla fall kunnat säga att de gjort vad de kunnat medan chanser fanns. Nu spår han, och många andra kommentatorer, ett läge där recessionen fortsätter i takt med att den inhemska konsumtionen fortsätter att gå kräftgång.
Själva valet kunde ha gått sämre för Obama. Demokraterna behöll trots allt majoriteten i senaten och många påminner om att mången president, till och med den idag så populäre Ronald Reagan, förlorat i sitt första mellanval men ändå gått till seger i nästa presidentval.
Det stimulanspaket som trots allt drivits igenom har inte heller (som Tea Party-aktivisterna hävdar), enligt opartiska Congressional Budget Office, varit verkningslöst. De hävdar i en rapport att mellan 1,4 och 3,3 miljoner människor satts i arbete, enbart som resultat av stimulanspaketet. Men det har, enligt demokrater på vänsterkanten, varit för lite och för sent för att verkligen ha kunnat vända skutan.
Republikanerna, med en rasande Tea Party–rörelse i centrum för kampanjen, har lyckats med konststycket att slippa ansvaret för en kris som deras period vid makten till 100 procent är ansvarigt för. De vädrar nu morgonluft inför nästa presidentval.
Men Tea Party–rörelsens framgång kan bli kortvarig. De föreslår enorma skattesänkningar utan att redovisa några nedskärningar. Som libertarianen och kommentatorn PJ O’Rourke påpekat så kampanjar republikanerna på basis av att ”politik” (government) inte fungerar och bevisar detsamma efter att de blivit valda. Enligt den kände författaren och kolumnisten Thomas Frank lyckas republiknarerna med det tricket gång på gång och förtroendet för Washington, generellt, är lägre än någonsin.
För Obamas presidentskap var mellanvalen inte nödvändigtvis nådastöten men en progressiv ekonomisk politik får nu ännu svårare att göra sig gällande. Vänsterns analyser var därför mycket dystra efter valet.
