Det är forskarna Alexander Main och Dan Beeton från Centrum för Ekonomisk och Politisk Forskning i Washington som i en ny bok analyserar tusentals Wikileakstelegram mellan ambassaden i La Paz och State Departement i Washington. De menar dock att det i dokumenten inte finns fog för att direkt peka ut USA för att ha planerat en statskupp i Bolivia.
Men de konstaterar att USA:s utrikespolitiska strategi innefattar möjligheten att lansera attacker mot valda regeringar i latinamerikanska länder som motsätter sig införandet av den nyliberala modellen. Main och Beeton skriver att i motsats till officiell diplomati från State Departement, kalkylerade USA:s UD i augusti-september 2008 om alla slags utgångar av den poliska krisen och hur de skulle agera.
Den 3 januari 2006, två dagar efter att Morales svor presidenteden, tog han emot USA:s ambassadör, David N. Greenlee (ambassadör 17/1-2003-10/5-2006). Greenlee förklarade, precis som sin föregångare Manuel Rocha, att fortsatt multilateralt bistånd till Bolivia skulle baseras på huruvida Morales regering uppvisade ett ”gott uppförande”.
– Men Evo Morales vägrade att underkasta sig den nykoloniala politik som de föregående presidenterna hade accepterat. I stället fullföljde han sitt valprogram och inledde processen mot en ny avancerad ”Politisk Konstitution för Bolivia som Plurinationell Stat”. Han sa också upp avtalet med IMF.
Det säger Nila Heredia, hälsovårds- och idrottsminister under de turbulenta åren 2006-2007, till Flamman.
USA:s ”separatistexpert” på plats
1 maj 2006 utfärdade han dekretet om nationalisering av gas- och oljeresurserna. Tjugo dagar senare byttes David N. Greenlee ut som USA:s ambassadör i La Paz och ersattes av Philip Goldberg, USA:s förhandlingschef om Jugoslavien i Dayton (Ohio) 2001-2004.
– Det var en mycket svår tid med ett frenetiskt motstånd från en rasistisk högeropposition som inte ville släppa ifrån sig den makt de förfogat över. USA-ambassaden backade upp oppositionen finansiellt via olika NGO-grupper eller colombianska paramilitärer som till och med fotograferades tillsammans med Goldberg, säger Heredia.
I Wikileakstelegrammen framkommer det att USAID 2007 gav finansiellt stöd till 101 olika grupper i länen Chuquisaca, Santa Cruz, Pando och Beni. Totalt handlade det om motsvarande 35 miljoner kronor. Ett år senare uppmanade oppositionen via sina ”Civilkommittéer” till uppror mot regeringen i La Paz och kallade till en ”folkomröstning för autonomi” i respektive län.
År 2013 kastades även USAID ut av Morales, trött på intriger, som han sa från ”CIA:s civila fasad”.
Den förre hälsovårdsministern menar att man måste se vilket som var det politiska motivet och pekar på arbetet med den nya författningen och verkställandet av det politiska valprogrammet.
– Oppositionen anklagade Evo för att vilja flytta den författningsenliga huvudstaden från Sucre till La Paz. Med den förevändningen ville man resa invånarna i länet Chuquisaca mot regeringen. Våldsamheter uppstod som spred sig till oppositionens fäste i länen Santa Cruz, Pando och Beni. Bolivia stod inför ett reellt hot om en statskupp, fortsätter Heredia.
Men de sociala rörelserna och de flesta av Latinamerikas regeringar, med Lula och Kirchner i spetsen, slog tillbaka och räddade demokratin. Goldberg förklarades av Evo som non grata den 10 september 2008 och fick 72 timmar på sig att packa sina resväskor.
I dag bekräftar Wikileakstelegrammen allvaret i vad regeringen Evo Morales då hävdade, att USA intrigerade för att framkalla ett regeringsskifte i Bolivia.