USA led ytterligare ett nederlag förra veckan. Dessutom på hemmaplan, Miami. Förslaget om en frihandelszon från Alaska i norr till Patagonien i söder blev en seger för Brasiliens och Lulas’ linje om en ”Alca light”.
BOGOTÁ Toppmötet i Miami förra veckan var ännu en bekräftelse på att Latinamerika inte accepterar nykoloniala diktat, sade en venezuelansk representant. Detta är ytterligare en förlust för USA bara kort tid efter mötet Cancún.
USA hade inför Miamimötet, där även 1 300 företagsledare från Nord- och Sydamerika samt Karibien deltog, planerat att högtidligt lansera förhandlingarna om projektet Alca.
Venezuela var exkluderat redan i förberedelserna av Miamimötet, på grund av sin öppna kritik och motstånd mot Alca.
Däremot förklarade de USA-vänliga statscheferna från Colombia, Peru och Ecuador samstämmigt med Robert Zoellick, USA:s främste förhandlare, att de efter Miamimötet skulle inleda förhandlingar om ett TLC, ett bilateralt frihandelsavtal (Tratado de Libre Comercio) som de planerar att avsluta innan årsskiftet.
Men resultatet från Miami-mötet, som avslutades en dag tidigare, blev en rejäl flopp. Inte bara för USA utan även de tre andinska länderna. Chile, Mexiko och Kanada skrev ursinniga och i protest under överenskommelsen i Miami. Dessa menar att de redan gör uppoffringar via ett TLC som de slutit med USA – medan andra får ta del av förtjänsterna, men slipper betala något för det.
Fackföreningar och andra sociala och politiska massorganisationer från hela Latinamerika hade anlänt till Miami för att tala och agera politik. Andra grupperingar flyttade bort uppmärksamheten från kontinentens nyckelfrågor och problem. De tusentals militariserade poliserna spelade gärna på denna planhalva.
Den argentinska nyhetsbyrån Argenpress hade svårt att dölja sin skadeglädje när den konstaterade att USA trodde att de genom sitt inflytande skulle kunna diktera och ensidigt ”införa en frihandelstraktat i Latinamerika som de betraktar som sin egen bakgård. Det som beslutades var i själva verket Brasiliens och Argentinas ståndpunkter”.
Brasiliens representant Celso Amorim föreslog ett begränsad Alca som nu inte kommer gälla alla produkter och kommersiella kriterier. I slutdeklarationen handlar det om ett frihandelsprojekt på två plan.
Den första talar om överenskommelser och skyldigheter för alla länder. I den andra punkten kan varje land självständigt bestämma takten i förhandlingarna kring nio teman.
• Tillgång till marknader
• Intellektuell upphovsrätt
• Politiska befogenheter
• Konfliktlösningar
• Subsiditeter och åtgärder mot dumping
• Jordbruket
• Investeringar
• Tjänster
• Regeringsköp
Platsen för mötet var taktiskt vald. I Florida är presidentens bror Jeb Bush guvernör, och president Bush befinner sig i förberedelserna inför ett återval till presidentposten. Affärs- och företagarna i Miami har också ett stort intresse för Alca eftersom en stor del av deras verksamhet ligger i Latinamerika. Bush ville därför undvika ett nytt Cancúnfiasko – men det relativt harmlösa slutdokumentet var ett misslyckande.
”Vad detta visar är att Mercosur är en möjlig kraft att räkna med vid varje ekonomisk förhandling. Argentina bör fortsätta den inslagna vägen och som även Venezuela måste få komma med på”, sammanfattade Argenpress, som dock samtidigt konstaterar att ”det här är det nationella borgerskapets seger, vars program, när det gäller Alca och Mercosur, uppfylls av Lula”.
