Om ingen kompromiss uppnås i de nuvarande kompromissförhandlingarna med Ryssland kommer FN den 6 mars att besluta om sanktioner ska införas mot Iran för dess vägran att tillmötesgå FN:s atomenergiorgan IAEA:s krav på att avbryta anrikandet av uran.
– Hela den iranska vänstern är nu orolig för att Iran kan hela världen emot sig jurisidkt och ekonomiskt, säger Faramarz Pooya som svar på Flammans fråga om den iranska vänsterns ställningstagande i konflikten.
Samtidigt hårdnar USA:s tryck mot landet, både propagandamässigt och militärt. Nyligen startade USA radiostationer på arabiska, baluchusiska och azerbadjanska i något som kan uppfattas som ett stöd för nationalistiska krafter bland minoritets folkgrupper i Iran. Redan tidigare har USA startat radiosändningar på kurdiska i landet. Radiostationerna sänder precis som tv-stationen Voice of America översättningar av president George Bush tal och USA-vänliga nyheter skickligt blandade med frågor om kvinnors rättigheter och vardagsfrågor i landet. Condoleeza Rice krävde nyligen nästan 75 miljoner dollar extra av senaten för att intensifiera radio- och tv-sändningar mot Iran.
Bussförare släppta
Av de flera hundra bussförare som strejkat och protesterat för sina rättigheter finns i skrivande stund bara åtta medlemmar av ledningen kvar i fängelse. Efter massiva internationella påtryckningar, bland annat av de stora fackföreningarna i Europa och USA, och ett starkt folkligt stöd har regimen i Teheran tvingats ge vika på flera punkter. Förarna krävde från början en konduktör på bussarna eftersom de enligt landets islamiska lagar inte tilläts gå bak i bussen för att klippa kvinnornas biljetter. Protesterna möttes med hårdast möjliga motstånd av polis och säkerhetstjänst.
– Varje protest och uttalande som har antagits i Sverige har haft stor effekt och fått uppmärksamhet också i Iran, säger Faramaarz Pooya som varit mycket aktiv i kampanjen till stöd för bussförarna.
Trots sin skarpa kritik av regimen i Teheran menar Pooya att vänstern i Iran står enig i ett fördömande av aggressionerna mot landet. I ett uttalande undertecknat av en rad kulturpersonligheter i exil fördöms varje plan på militär aktion mot Iran och ett stöd till Irans rätt till fredlig användning av atomenergi, något som också tillåts i det icke-spridningsavtal för kärnvapen som IAEA är satt att bevaka efterlevandet på. I uttalandet ifrågasätts behovet för ytterligare anrikning av uran i Iran för att kunna bygga kärnkraftverk och misstankar fälls mot den iranska regeringens intentioner med ytterligare anrikning.
De flesta bedömare är eniga om att något fullskaligt krig mot Iran är uteslutet för USA som redan har stora problem i Irak. Även en flygattack i mindre skala mot strategiska mål i Iran skulle ge USA problem med sina shiitiska allierade partier i Irak.
I dagarna tror många iranier, och flera internationella bedömare, att en attack mot bland annat kärnkraftsforskningsanläggningar, pipelines och elproduktionsanläggningar är fullt möjlig.
Nyligen sade Irans president Mahmoud Ahmadinejad att om Iran attackeras kommer de att svara med att ”släppa eld på alla USA:s och Israels intressen över hela världen”. Enligt källor har Iran utbildat ett kompani av självmordsbombare för det syftet.
Kuba och Venezuela
Det iranska parlamentets talman Gholam Ali Haddad Adel har nyligen avslutat en Latinamerikaturné där han sökt stöd hos andra länderna hårt ansatta av USA. I både Venezuela och Kuba utlovades stöd till Irans kamp mot USA och stärkt samarbete mellan länderna. I Venezuela kom länderna överens om en utvecklingsfond på 200 miljoner för att stärka samarbetet i jordbruks- och industrisektorn. I Indien kampanjar de båda stora kommunistpartierna hårt för att regeringen inte ska stödja en ”USA-vänlig”-linje i IAEA-förhandlingarna och i stället stödja Irans självständighet, ”en historisk vän till Indien”.
