Entisar Mohammed Arabi är chef för den farmaceutiska avdelningen på universitetssjukhuset Al Yarmouk i Bagdad. Hennes uppsyn är ganska bister när Flamman träffar henne, men hon är ivrig att få ge sin berättelse av vad USA:s ockupation leder till, konkret och i detalj. Att vara läkare är ett betungande yrke när skadade personer rullar in som på löpande band, samtidigt som de resurser som behövs för att rädda dem är alltför ringa för att en läkare ska kunna sköta sitt jobb.
– Till vårt sjukhus kommer 70 till 100 skadade varje dag. De flesta dör, bara för att vi inte har de mediciner eller hjälpmedel som krävs, säger hon och berättar om de epidemier som brutit ut och skördar ytterligare liv.
Ett bisarrt tillstånd
Det är en bisarr situation att befinna sig Irak, eftersom landet befinner sig i det bisarra tillstånd som en ockupation utgör. Det är ett faktum som Mohammed Arabis stundvis raljanta berättelse understryker.
– Vi har inte tillräckligt med plats på bårhusen för alla döda. Man kan ju tycka att Bush åtminstone borde ansvara för att det finns tillräckligt med kylrum åt de lik han ligger bakom, säger hon, skämtsamt men ändå inte.
Hon är ju medveten om att det på något vis är en absurditet att be mördaren att ta hand om liket, eller för den delen att be honom se till att de han inte lyckats mörda får vård. Hennes vittnesmål gör tydligt att kollektiv bestraffning av civilbefolkningen utgör en central tråd i den amerikanska arméns strategi. En viktig beståndsdel i detta är att undergräva vård av skadad civilbefolkning, något som enligt FN kan jämställas med etnisk rensning.
– När de bombar är det uppenbart att några av deras mest primära mål är sjukhus och ambulanser.
Hon berättar om glädjen när en tysk hjälporganisation bidragit till att bygga en förlossningssal på sjukhuset i Al Qaim. Strax före öppnandet i vintras bombades den sönder och samman av den amerikanska armén.
I kölvattnet av serien av bombningar i höstas/vintras i provinsen Al Anbar reste Entisar Mohammed Arabi runt i de bombade områdena för att försöka komma förbi de amerikanska vägspärrarna och hjälpa de skadade. Någon vecka efter att sjukhuset i Haditha bombats träffade hon några av sjukhusets läkare.
– Då hade de fortfarande blåmärken kvar i ansiktet efter att de amerikanska soldaterna gått in i sjukhuset och misshandlat dem efter bombningen. När jag frågade representanter från den amerikanska armén varför de misshandlade läkarna, blev svaret att det var för att de vårdat personer från motståndsrörelsen. Men hur skulle läkarna kunna veta vem som krigade och vem som var civil?!
Psykologisk terror
Många läkare har dödats sedan kriget inleddes, och den utsatta situationen för läkare har fått många att fly landet.
– Den amerikanska armén utför psykologisk terror mot dem som vill hjälpa till. Om man har turen att komma igenom deras check-points för att ta sig till sjukhusen, får man oftast vänta i flera timmar. En taktik är att fösa samman de väntande på ett ställe som stinker av hundpiss medan hundarna skäller på dem. Och då måste man förstå att hundar i Irak traditionellt uppfattas som smutsiga och farliga.
