Den amerikanska fackföreningsrörelsen har tappat styrka och medlemmar under flera år. Det är en delförklaring till amerikanska arbetares dåliga reallöneutveckling och bristande sociala rättigheter. I genomsnitt tjänar fackanslutna arbetare i USA 30 procent mer än de oorganiserade. Sannolikheten att en fackansluten arbetare har en sjukförsäkring via sin arbetsgivare är 63 procent högre än för icke anslutna.
Undersökningar visar att 60 miljoner amerikanska arbetare, en majoritet av arbetsstyrkan, skulle vilja ansluta till en fackförening om de kunde göra det.
Hyr in konsulter
En förklaring till den låga fackliga anslutningsgraden är den amerikanska lagstiftningen som lägger flera hinder i vägen för att bilda fackföreningar.
För att bilda en fackförening med förhandlingsrätt på en arbetsplats krävs att 50 procent av de anställda i en omröstning röstar för att bilda en fackklubb. För att förhindra att det sker använder företagen en rad lagliga och olagliga metoder. Varje år avskedas tusentals arbetare som tar initiativ till att bilda fackföreningar. Hot om att flytta produktionen till en annan ort är mycket vanliga. Som regel kallar företaget in alla anställda på enskilda samtal för att förmå dem, ibland med mutor eller hot, att rösta emot fackorganisering. Som regel hyr företagen in särskilda konsulter i ”union busting” för att försöka krossa arbetarnas försök att organisera sig. Straffen för det företag som avskedar arbetare för facklig verksamhet är låga och utdöms ofta flera år efter att avskedandet har skett. Om en majoritet av de anställda röstar för att organisera sig brukar företagen ofta ändå överklaga beslutet och fördröja förhandlingarna för att undvika att sluta avtal. Sådana processer kan pågå i flera år.
Lagförslag för rätt till fackklubb
Under det republikanska styret i kongressen, och med George W Bush som president, har det varit omöjligt att skärpa lagarna för att skydda rätten att organisera sig. Denna situation ändrades delvis hösten 2006 när demokraterna vann en knapp majoritet i kongressen. Sedan dess har både senaten och representanthuset antagit ett lagförslag som heter ”employee free choice act”. Lagförslaget skulle skapa mer rimliga möjligheter till facklig organisering. Förslagen innebär att straffen för det företag som avskedar arbetare som organiserar sig fackligt skärps betydligt.
Om ett företag försöker förhala en förhandling med en bildad fackförening tvingas de enligt förslaget till medling och sedan skiljedom efter 90 dagar. Dessutom ges arbetarna möjlighet att visa att majoriteten vill organisera sig även genom att var och en skriver under en förklaring om att man vill ha en fackklubb. Ett sådant system kan vara svårare att påverka och manipulera för arbetsgivaren än ett val. I representanthuset samlade förslaget bred majoritet, men i senaten antogs förslaget med bara 51 röster mot 48. Det krävs 60 röster i senaten för att driva förslaget vidare. Dessutom har president Bush och vicepresident Cheney lovat att försöka stoppa lagförslaget via presidentens vetorätt.
Hoppet till valet 2008
Hoppet för fackföringarna står nu till valet 2008. I valet ska inte bara en ny president väljas. Även en tredjedel av platserna i senaten ska väljas om. Flertalet av de mandat som står på spel innehas nu av republikaner som röstade emot förslaget. I den amerikanska valrörelsen inför presidentvalet delas presidentkandidaterna mellan republikaner som bekämpar fackliga rättigheter och demokrater som förordar dem.
Stöd för Edwards
Den kandidat som har profilerat sig hårdast som förkämpe för stärkta fackliga rättigheter är demokraten John Edwards. Han fick nyligen officiellt stöd till sin kampanj från fackförbunden för USA:s gruv- och stålarbetare. Samtidigt satsar arbetsgivarsidan betydande summor på att bedriva lobbying emot förslaget. En del av kampanjen har varit att skapa organisationer och webbsidor som utger sig för att representera arbetare som är emot förslaget. Men bakom kampanjen står storföretag och handelskammaren.
Konsulter har hyrts in för att bekämpa förslaget, bland dem återfinns kända namn som förut har arbetat för tobaksindustrin, snabbmatsindustrin och kampanjer emot att höja minimilönen.
För den amerikanska fackföringsrörelsen handlar striden deras framtid, om själva rätten att få organisera sig.
