Vem ska ta över efter Arafat? Al-Aqsa brigadernas martyrer gör klart att de kräver att bli erkända som partiets militära flygel – om inte så sker kommer de inte att anse sig tvungna att följa centralkommitténs beslut. Andra lyfter nu fram det kollektiva ledarskapet som ska spänna över alla partigränser.
Mahmud Abbas (Abu Mazen) ser i dagsläget ut att bli Yassir Arafats efterträdare på posten som Palestinas president, eller ”president över de palestinska myndigheterna” som det officiellt heter. Han blev i veckan utnämnd av Fatahs (Arafats parti och den största rörelsen i paraplyorganisationen PLO) ledning som partiets kandidat i presidentvalet den 9 januari. Men Abbas tillhör det så kallade gamla gardet ledare, som levt länge i exil och under många år lett rörelsen från Tunis. Under tiden utvecklades ett yngre ledarskap, med större kontaktyta i det palestinska samhället. Den mest kände ledaren av dessa är troligen Marwan Barghouti, nu fängslad på grund av sitt ledarskap under intifadan. Det har höjts röster för att han ska ta över ledarskapet inifrån israeliskt fängelse.
Al-Aqsa brigadernas martyrer, också en del av Fatah-rörelsen, säger sig nu i en intervju för Financial Times, vara oroliga för samarbetet med det nya ledarskapet.
– Med Abu Amar (Arafat), kunde jag vara förvissad om att jag kunde sköta motståndet mot den israeliska ockupationen i vetskap om att han tog hand om det politiska arbetet, säger Zachariah Zubeidi, ledare för bigaderna i Jenin.
I en intervju tar han också avstånd för det mordförsök som Abbas i veckan blev utsatt för, och säger sig stödja Abbas kandidatur om han valdes av Fatah-ledningen, dock bara om han inte backar från linjen om en palestinsk stat med 1967 års gränser, huvudstad i Jerusalem, rätten för flyktingar att återvända och frigivandet av de politiska fångarna i israeliskt fängelse. Helst skulle han vilja se Barghouti som ledare.
Vänstern i form av Palestine Peoples’ Party (PPP), det före detta kommunistpartiet, kommer att gå till val under namnet Den demokratiska koalitionen. Där återfinns, förutom PPP, också FIDA, en utbrytning ur DFLP, men också ett antal fackföreningsrörelser, folkkommittéer och ett flertal prominenta palestinska personligheter som til exempel Hanan Ashrawi. Det ska ses som ett alternativ till både dagens ledning, som saknar trovärdighet bland många som kämpar mot ockupationen, och de religiösa grupperna inflytande. Enligt Flammans källor kommer de att ställa upp i valen och deras linje är ett kollektivt ledarskap, som går över alla parti- och religiösa gränser och bygger på ett nationellt program med en minsta gemensamma nämnare.
Den som kanske har allra minst förtroende av dagens palestinska ledarskap är Ahmed Qurei. Uppgifter, först i israeliska tidningar, om att hans bolag sålt cement till den av palestinierna hatade muren som byggs rakt igenom de ockuperade områdena, och det faktum att hans premiärministerpost i princip tvingades fram av USA, lär ha gjort honom omöjlig som presidentkandidat.
Den palestinska saken står naturligtvis inte och faller med Yassir Arafat. Samtidigt är det inte oviktigt hur den framtida ledningen formeras och vilken inställning den intar till förhandlingar och inte minst den andra intifadan. Förhoppningsvis kommer den nya situationen resultera i ett starkare motstånd mot ockupationen som kan leda till nya förhandlingar med Israel, denna gång med ett starkt mandat från ett enat palestinskt folk.
