NEW YORK. De flesta amerikaner kopplar namnet SDS till 60-talet. 60-talets SDS var en av den tidens viktigaste vänsterrörelser i USA och samlade tiotusentals studenter. Motståndet mot Vietnamkriget var en huvudfråga för 60-talets SDS på samma sätt som motståndet mot Irakkriget är en huvudfråga för dagens studentvänster. 60-talets SDS upplöstes i praktiken 1969 i sekteristiska strider mellan olika vänstergrupper. En av de många grupper som uppstod ur dåtidens SDS var de mytomspunna ”the weather underground organization” som utförde ett par attentat och fick flera medlemmar fängslade. Dagens SDS är noga med att behålla sitt oberoende och sin egenart i förhållande till de många före detta SDS-are från 60-talet som finns inom amerikansk vänster. Man har valt att bilda en sorts stödorganisation, MDS, som är öppen för äldre SDS:are och ickestudenter.
Den första nya SDS-avdelningen bildades 2006 av en studerande på highschool i Connecticut, Pat Korte, som samarbetade med gamla SDS-are från 60-talet. Nyheten om att SDS hade återbildats spred sig snabbt och nya grupper har bildats över hela USA. Flera av de nu drygt 200 lokala grupperna har redan gjort sig kända för militanta aktioner mot Irakkriget och för yttrandefrihet på universiteten. Nu hålls regionala konferenser runt om i landet för att diskutera hur organisationen ska utvecklas vidare. Rörelsen har spridit sig ner på High Schoolnivå, motsvarande gymnasium, där SDS-grupper nu bildas över hela USA.
Dagens SDS är i en fas av snabb uppbyggnad. Organisationen bygger inte på ett detaljerat politiskt program eller en viss ideologi. Istället talar aktiva i SDS om att man bygger sin verksamhet på värderingar som deltagande demokrati, motstånd mot kriget och krav på en demokratisk utbildning som ska vara öppen för alla. SDS anordnar idag aktioner mot Irakkriget och mot militärens närvaro och värvning av soldater på universiteten. På många college har man gått till aktion mot auktoritära ledningar på universiteten och krävt större öppenhet och studentinflytande. I flera fall, bland annat i Ohio och i New York, har svaret blivit insatser av polis och arresteringar. SDS:are syns nu ofta som aktivister i fackliga aktioner för immigrantarbetare och solidaritetsarbete med exempelvis Venezuela.
Dagens aktiva i SDS är noga med att understryka att man inte är en kopia på 60-talets rörelse och att man inte har lust att göra om misstagen från den rörelsen.
Den politiska situationen är annorlunda idag och man understryker att processen med att mejsla ut rörelsens politiska inriktning måste vara demokratisk och få ta tid.
Det snabba återbildandet av SDS är ett tydligt tecken på en radikalisering bland unga amerikaner.
