Utanför den korrumperade landorganisationenen CTV:s 18-våningshus i centrala Caracas stod de, en liten grupp på högst tio personer, välparfymerade och dyrt klädda. EAP:s venezuelanska sektion1 krävde högljutt och med plakat i händerna att CTV skulle utlysa ”generalstrejk omedelbart”, för att störta Chavez. Deras skanderande och plakat registrerades noggrant av kameramännen och reportrarna från tre av de fyra största privata TV-kanalerna.
Det var två veckor innan statskuppen den 12 april, 2002 och jag hade minuterna innan intervjuat Alfredo Padilla och Leon Arismendi från CTV:s fackföreningsskola när jag stötte på den oansenliga gruppen. Arismendi utsågs två veckor senare, under den andra dagen av statskuppen, till planeringsminister i den junta som utsågs och leddes av Pedro Carmona, ordförande i Venezuelas arbetsgivarförening, Fedecamera. Padilla å andra sidan avslöjades för några månader sedan för att ha tagit emot hundratusentals dollar innan och efter statskuppen av NED, en avdelning inom USA:s State Departement, utpekad som en förtäckt CIA-enhet.
I takt med att revolutionen i Venezuela fördjupas har de politiska kampanjerna mot Chavez ökat. Han utpekas för att vara en despot och diktator. I Sverige demonstrerade folkpartiets ungdomsförbund LUF, i slutet av maj utanför Venezuelas ambassad i Stockholm. Venezuelanerna gick vid tillfället i spänd väntan på beslutet från den Nationella Valkommissionen (CNE) i fall oppositionen hade lyckats samla in tillräckligt med namn för att få till stånd en folkomröstning om president Hugo Chavez mandatperiod.
I likhet med ungliberalerna hade Robert Alonso, ledare för ”Bloque Democrático” och EAP:s allierade i Caracas inte förväntat sig att CNE skulle godkänna de 2,6 miljonerna (20 procent av rösterna i valet 2000) namnunderskrifterna mot Chavez och utlysa ett datum för folkomröstningen som ska äga rum den 15 augusti. Folkomröstningen, som är en demokratisk erövring av folket i det grundlagsförslag som Chavez utarbetade och lät folket rösta om 1999 tillämpas nu, vilket skapade huvudbry hos de som utpekar Chavez som just ”despot”.
Alonso hade redan uppmanat venezuelanerna att inta gatorna i Caracas för att med våld störta Chavez. Exilkubanen med rötter och förbindelser i Miami hade redan organiserat en grupp på 150 colombianer varav de flesta var reservister och officerare i den colombianska armén. Andra hade rekryterats från de paramilitärera dödsskvadronerna i grannlandet. I tre månader hade gruppen bidat sin tid på Alonsos stora gård utanför Caracas i väntan på grönt ljus för att inleda den ”väpnade kampen”. Målet var att ”störta Chavez med våld och döda honom”, som de gripna vittnade om. I stället greps de medan Robert Alonso flydde. Oppositionen visade än en gång sin verkliga karaktär, menade Chavez. Men det fanns betydligt större och starkare allierade till oppositionen.
National Endowment for Democracy, NED, skapades 1983 under Reaganadministrationen. Lagen 98-164 hade målsättningen att “främja demokratin i världen”. Sedan dess har NED:s olika enheter varit inblandade i finansiering av högerextrema eller förment demokratiska så kallade frivillighetsorganisationer ur det ”civila samhället”. Det senaste exemplet är Haiti där NED har finansierat delar av oppositionen mot den avsatte Aristide. Men NED har också finansierat subversiva massmedia- och andra misskrediteringskampanjer mot progressiva regeringar, presidenter eller stater.
Därför beslutade Venezuelas Författningsutskott inom Högsta domstolen den 21 november år 2000 att förbjuda mottagandet av utländska bidrag från stater, organisationer eller grupper influerade av stater eller företag. Men NED brydde sig inte om de egna kongressbesluten i USA, som förbjuder penningbidrag till politiska kandidater. Plötsligt började det regna pengar över oppositionsorganisationer ur det så kallade ”civila samhället” i Venezuela.
Den 12 september 2003 beslutade NED att utbetala 53 400 dollar till oppositionens valorganisation Sumate. Enligt dokument som deklassificerades i USA i början av året på begäran av USA-advokaten Eva Golinger och USA-forskaren och reportern Jeremy Bigwood, vilka stödde sig på lagen ”Freedom of Information Act”, framkommer det i det förtäckta CIA-organets beslutsprotokoll att USA sedan 2000-2003 har betalat ut över fyra miljoner dollar till högeroppositionen i Venezuela, drygt 30 miljoner svenska kronor.
I NED-protokollet framgår det att Miriam Kornblith,2 suppleant i CNE för oppositionen är den som har ansvar för ”valfrågor” inom Sumate. Frågan är hur detta ”tvåstolsförfarande” kan kombineras som ”oberoende” inom CNE?
María Corina Machado,3 Sumates vice ordförande, anslöt sig och undertecknade dagen för oppositionens statskupp den 11 april 2002 presidentdekret där kuppledaren Pedro Carmona med ett pennstreck raderade och upplöste alla demokratiska institutioner i Venezuela. Kuppdekret hade elva punkter (varav vi publicerar de flesta nedan i förkortat format) som illustrerar hur demokratin krossades av de som nu finansieras av USA och som utpekas som av USA och liberaler utpekas som ”demokrater”:
Art. 1: Pedro Carmona utses till president i den demokratiska och nationella övergångsregeringen.
Art. 3: Nationalförsamlingen upplöses.
Art. 4: Ett rådgivande statsråd med 35 medlemmar som representerar de olika samhällssektorerna av det demokratiska Venezuela bildas.
Art. 5: Fullmakter ges till presidenten att samordna politiken under övergångsregeringen (diktatoriska maktbefogenheter under EN man).
Art. 7: Presidenten ges i uppdrag att tillfälligt avsätta och tillsätta de offentliga organens ledamöter inom stat, region- och kommunnivå, samt Venezuelas representanter inom det Andinska- som det Latinamerikanska Parlamentet. (Här krossar Carmona med ett pennstreck även de olika politiska församlingarna under president- och parlamentsnivån).
Art. 8: Ordföranden och övriga ledamöter i Högsta Domstolen avsätts och ersätts. (Rättsstaten likvideras).
Art. 9: De 49 lagförslag (läs jord-, utbildnings-, hälsovårdreform, m.m.) som Chavez lade fram i november 2001, dras tillbaka.
Art. 10: Den juridiska förordningen behålls så länge den inte står i motsättning till presidentdekretet samt de internationella fördragen som Venezuela har ratificerat. (Carmonas kuppdekret står alltså över de sista delarna av den venezuelanska grundlagen).
Efter att presidentdekretet lästes upp genomförde Carmona sin makabra självutnämning. Den venezuelanska landsorganisationen CTV:s ordförande Carlos Ortega samt katolska kyrkans biskop från Opus Dei, Luis Ogalde, lyfte Pedro Carmonas armar upp mot taket i presidentpalatset Miraflores. Men 24 timmar senare skulle de fly när Caracas fattiga och militärer trogna konstitutionen återtog Miraflores och återinsatte den kidnappade Chavez på presidentposten.
I 47 timmar varade statskuppen och Carmonas kuppregim. De första regeringarna att erkänna kuppmännen var USA, El Salvador (styrt av dödsskvadronepartiet Arena) och helt följdriktigt IMF.
Det är mot USA:s direkta inblandning och finansiering av oppositionen som Jorge Valero, Venezuelas ambassadör inom OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, gick till angrepp den 30 mars:
– Den Bolivarianska regeringen anklagar ansvarsfullt inför denna församling (OAS) att NED har utnyttjats och fortsätter att utnyttjas av personer inom USA:s regering”, sa Jorge Valero.
Men mottagarna av de gröna sedlarna är inte bara Sumate. Så här ser listan ut som Golinger och Bigwood kunde publicera inför en häpen venezuelansk opinion:
l IRI (se föregående sida om Haiti), Instituto Republicano Internacional, står som NED:s betalningsavsändare till de politiska oppositionspartierna som har fått 1 408 818 dollar. IRI stödde aktivt statskuppen den 12 april 2002.
l CTV (LO) fick 1999-2002 inte mindre än 557 387 dollar via NED:s ”arbetsmarknadsorgan” American Center for International Labour Solidarity, ACILS. 116 000 dollar av denna summa betalades ut tre månader innan varslet om generalstrejk 9 april 2002 och finansierade till stora delar den gigantiska annonsering i TV, radio och press som föregick statskuppen den 11 april.
l NED:s finansiering av ”information” för statskuppens år 2002 uppgick till 2 103 200 dollar som kanaliserades via USIA, US Information Agency.
l Ett annat ”undermineringsorgan” inom State Departement, USAID, betalade kuppåret ut två miljoner dollar för att bistå ”moderata” oppositionsledare som arbetade för att störta Chavez.
l Sex månader innan statskuppen i april 2002 betalade sex andra organ inom State Departement ut 695 300 dollar för att finansiera ”konferenser och seminarium” hos oppositionen.
l År 2003 girerade ett annat CIA-organ, DRL, över 285 000 dollar till NED för ”val i förtid”.
l NED, via CIPE, girerade 1999-2003 över 462 686 dollar till CEDICE, ett organ inom det venezuelanska näringslivet.
l Acción Campesina, AC, ett organ hos de venezuelanska land- och boskapsägarna som har 120 mördade bondeledare på sitt samvete. Denna ”NGO” har en enda uppgift och den är att sabotera jordreformen i Venezuela som hittills har delat ut två miljoner hektar mark till de jordlösa. Mellan 2002-2004 har AC fått 93 000 dollar.
l La Asociación Civil Asamblea de Educación, det “civila” samhällets utbildningsförening fick 167 000 dollar mellan 2001-2004. Organisationens uppgift är att förhindra regeringens utbildningsreformer som anklagas för att vara ”kubainspirerade”.
l La Fundación Momento de la Gente fick 229 747 dollar 2000-2004. Dess uppgift är att erbjuda oppositionspartierna ”juridisk hjälp” för att obstruera lagförslag hos den parlamentariska majoritetsgrupp som stöder regeringen samt lägga egna oppositionsförslag.
För två veckor sedan beslutade den kaliforniska avdelningen av AFL-CIO, USA:s landsorganisation, på sin 25:e kongress i San Diego, att kräva klarhet och stopp för att utnyttjas av NED.
”NED har en tvivelaktig historia och har regelbundet utnyttjats av USA:s regering för sina politiska internationella ändamål. Detta inkluderar bistånd till att störta demokratiskt valda regeringar eller för att blanda sig i i inre angelägenheter inom fackföreningsrörelsen i andra länder”, skriver avdelningen i sitt beslutsprotokoll.4
Beskrivningen är samtidigt en våldsam kritik mot den egna nationella ledningen för AFL-CIO i New York. Denna har ett tvivelaktigt förflutet och har spelat med de olika regeringarna i Vita Huset med målsättningen att splittra fackföreningsrörelsen i utlandet, i första hand Latinamerika.
I en resolution som Kalifornien-kongressen döpte till ”Rensa luften”, ifrågasätts AFL-CIO-ledningens agerande i förhållande till Venezuela men också det amerikanska LO:s agerande i samband med militärkuppen i Chile, 1973.
”Vi kräver att AFL-CIO-ledningen utan dröjsmål berättar vad den gjorde i Chile och andra länder under hägnet av vårt namn. Vi kräver att den upphör med denna verksamhet och politik där den fortfarande kan vara inblandad i finansiering av regeringsagenturer. I annat fall kan vår autentiska trovärdighet och förtroende hos arbetarna, här som i utlandet, ifrågasättas och förvandla oss till betalda agenter av den ekonomiska korporationens globala krafter”.
Noter:
1. I Sverige uppmärksammades EAP innan mordet på Olof Palme genom att deras aktivister störde alla offentliga arrangemang. När Palme mördades pekades den så kallade ”33-åringen” ut som mördaren. Denne lämnade Sverige och bosatte sig i USA där han mördades efter något år. Kopplingen EAP-CIA för mordet på Palme diskuterades men arkiverades. I Venezuela heter EAP Movimiento Laboral de Venezuela, MLV. De få medlemmarna kommer till största delen från den 1984 förbjudna katolska rörelsen TFP, Tradición, Familia y Propiedad (Tradition, familj och egendom). Gruppen är, enligt bedömare i Venezuela, en del av den internationella högerextrema rörelsen som leds av Lyndon LaRouche. TFP å sin sida har starka bindningar till den katolska Opus Dei, en rörelse från den falangistiska spanska fascismen, Till denna rörelse finns också nynazistiska grupper i Venezuela som knutits kring Shillerinstitutet som är en underavdelning till EAP,
2. http://www.venezuelafoia.info/NED/SUMATE/2003-548/index.htm
http://www.venezuelafoia.info/NED/SUMATE/2003-548/pages/Sumate-A3.htm
http://www.venezuelafoia.info
3. http://www.soberania.info/Articulos/articulo_841.htm#a
4. http://www.aporrea.org/dameverbo.php?docid=18524
