När Ho Chi Minh som ung svartskalle 1913 kom till det franska imperiets centrum Paris, kunde han givetvis inte få ett riktigt arbete. Alla anständiga jobb med hyfsad lön skulle ju fransmännen ha. Ho fick hanka sig fram på uselt betalda kneg.
Rummet han hyrde saknade eldstad. På vintern brukade han lägga en tegelsten på hyrestantens spis och sedan vira in den i tidningspapper att ha som värmekälla i sängen.
Efter några år började han skriva artiklar i franska vänstertidningar om situationen i Vietnam och andra underkuvade länder. Ledande franska socialister upptäckte honom men delade inte hans åsikter. Enligt deras uppfattning skulle färgade män i kolonierna – men däremot inte kvinnor – så småningom få medborgerliga rättigheter liknande fransmännens.
Hela kolonialväldet var tänkt att bestå och bli socialistiskt under fransk ledning! Fransk vänster och höger var ungefär lika främmande för att till exempel vietnamesisk kultur var mycket äldre än fransk. Redan vid vår tidräknings början hade vietnameserna en stat.
Ho Chi Minhs kommunistiska kamrater var ungefär lika ointresserade av förtrycket i kolonierna som övriga fransmän. ”Tyvärr tror många kamrater fortfarande att en koloni inte är annat än mycket sand under fötterna och mycket sol över huvudet”, skrev han i l’Humanité den 25 maj 1922. Han kallade sig Nguyen Ai Quoc på den tiden.
Tillsammans med några asiatiska och afrikanska kamrater bildade han Kolonialfolkens förbund och utgav veckobladet Paria. Franska säkerhetspolisen gillade inte svartskallarnas vittnesmål om tillståndet i kolonierna, så för säkerhets skull avvek redaktören till det röda Moskva 1923.
Sedan dess har väldigt mycket hänt men rasismen har överlevt, både den franska och den övriga europeiska. Nog är det ett kolonialkrig ryssarna för i Tjetjenien. Och visst är Israel ett kolonialt projekt.
Sedan ett år tillbaka måste franska skolor enligt en ny lag undervisa eleverna om den franska kolonialismens positiva roll, ”särskilt i Nordafrika”. En åtgärd som säkert medför att franska killar och tjejer av arabisk börd inser Frankrikes storhet och blir snälla och fogliga. Slöddret förvandlat till småborgare, en prydnad för landet – genialt!
Här är det dessbättre inte som där. Unga svartskallar i svenska förorter kommer förstås förr eller senare att revoltera. Men då strömmar massorna i vänsterpartiet och Ung vänster och SAC och SSU och fackföreningarna och all annan vänster givetvis ut på gatorna i väldiga solidaritetsdemonstrationer med de utestängda.
