Det har alltid varit så att de flesta som läser vidare efter gymnasiet kommer från hem med akademisk tradition. Arbetarklass föds till arbetarklass och akademiker till akademiker, enligt denna logik. Man har vid olika tidpunkter genomfört reformer för att bryta denna snedrekrytering. Genom kamp lyckades arbetarrörelsen driva igenom reformer som allas rätt till högre utbildning och studiemedelsystemet.

Trots arbetarrörelsens kamp är det svenska utbildningssystemet idag uppbyggt så att människor sorteras bort steg för steg. Redan i grundskolan börjar skolan sortera barn i de som anses ämnade att jobba med huvudet och de som ska arbeta med kroppen. Genom bland annat låga förväntningar på vissa barn, nationella prov och betyg slås elever ut istället för att ges de rätta verktygen att lära sig. Sedan vi fick en högerregering 2006 har den gjort sitt bästa för att skapa elituniversitet för ett fåtal. Man har skurit ned på Komvux och folkhögskolor, lanserat gymnasieprogram som inte kommer att ge högskolebehörighet och försvårat för människor med arbetslivserfarenhet att vidareutbilda sig. Den sociala snedrekryteringen har alltid funnits, men den riskerar att bli mycket värre. Vänsterns studentförbund (VSF) organiserar studenter och doktorander på Komvux, folkhögskola och universitet. I vår startar vi en kampanj ”Utbildning är en rättighet – inte en handelsvara” med tre krav för hur vi vill förbättra studenters villkor och på sikt bryta snedrekryteringen.

Det första kravet är ”Studielön ­istället för studielån”. Det är ett stort steg att ta att börja studera när studiemedlet motsvarar 70-80 procent av den summa som är Sveriges fattigdomsgräns och man ständigt måste oroa sig för att få ekonomin att gå ihop. Kravet på studielön är i allra högsta grad ett feministiskt argument. Vi vet att kvinnor har sämre lön än män trots lika lång utbildning och att det därför tar mycket längre tid för kvinnor att betala tillbaka sina studieskulder, om de ens någonsin blir skuldfria. Det andra kravet är ”Fri kurslitteratur”. Statistiska centralbyrån har konstaterat att enbart hälften av alla studenter köper sin kurslitteratur. Samtidigt har biblioteken bara några enstaka exemplar av varje bok. VSF vill att kurslitteraturen ska tillgängliggöras för alla antingen digitalt på internet eller på biblioteken. VSF ifrågasätter det system som gör att bokförlagen tjänar stora pengar på fattiga studenter och att lärarna kan göra vinst på att välja de böcker de själva skrivit som kurslitteratur. Vi anser att lärarnas lön från universiteten ska betala för den litteratur de producerar på arbetstid. Vi studenter ska inte genom köp av litteraturen kompensera för låga lärarlöner. Det tredje och sista kravet är ”Ett avgiftsfritt universitet”. Vi har inte längre avgiftsfri utbildning i Sverige. Det kan handla om att behöva betala för obligatoriska moment på sin utbildning eller att biblioteken har så höga förseningsavgifter att de i många fall omöjliggör för studenter att låna böcker.

Allvarligast av allt är införandet av avgifter för utomeuropeiska studenter. Dessa innebär att universiteten nu kan bygga upp system där steget till att kunna ta betalt även från inhemska studenter inte är långt. I andra EU-länder där man genomfört denna reform har man snart infört avgifter för alla studenter. Tillsammans måste vi kämpa för att bryta den sociala snedrekryteringen. Sverige ska återigen bli ett land med avgiftsfri utbildning. Kunskap och utbildning efter behov, inte efter plånbok!