Den 15 oktober 1987 blev slutpunkten för ett av de mer utopiska försöken att skapa ett socialistiskt Afrika, i ett av kontinentens fattigaste länder. Då mördades Thomas Sankara i en militärkupp iscensatt av hans närmaste man Blaise Compaoré. Alla de radikala reformer han genomfört togs direkt tillbaka. Bakom kuppen verkade ligga både personliga motsättningar och Frankrikes och lokala makthavares intressen.
Både Thomas Sankara och Blaise Compaoré tillhörde den grupp som ofta haft ett starkt inflytande i radikala rörelser i Afrika, de yngre officerarna. De hade lägre poster i den nationalistiskt sinnade militärregeringen 1982 men ville gå längre.

Bred kupp

I landet fanns, liksom i många länder i Västafrika, också ett kommunistparti – PAI. Philippe Ouedraogo som radikaliserats inom studentrörelsen är idag generalsekreterare i PAI och var då medlem i det underjordiska partiet. Han berättar att i kupperna och motkupperna som föregick övertagandet spelade Blaise Compaoré en avgörande roll. Ouedraogo håller med om att det var en kupp som förde officerarna till makten, men det fanns en bredare bakgrund.
– Det fanns också en aktiv folklig rörelse, fackföreningarna var starka och där var vi aktiva. En av de utlösande faktorerna var att den dåvarande presidenten starkt ville begränsa fackföreningarnas möjlighet att strejka.
Efter den sista kuppen den 4 augusti blev Thomas Sankara president i spetsen för en regering med 15 ministrar, PAI fick fem ministerier. Philippe Ouedraogo blev kommunikationsminister och drog igång ett antal nya projekt. Det var mycket som behövde förbättras i det fattiga landet, vägar och telefoni.
– Vi var alla helt nya men vi lyckades skapa en ny anda och såg till att saker hände. Vi letade efter folk som inte bara såg till sina egna intressen utan hela folkets.

Karismatisk ledare

Det var Thomas Sankara som var ansiktet utåt. Han var en karismatisk personlighet från enkla förhållanden, dessutom en duktig gitarrist som själv skrev landets nya nationalsång. Han höll fast vid en enkel livsstil, åkte runt på motorcykel. Regeringens flotta Mercedesbilar såldes och ersattes av enkla Renaults. Hela denna framtoning gjorde honom mycket populär.
Grunden för hans politik var anti-imperialism, nationellt oberoende och självtillit. På flera områden var han framsynt, kvinnornas ställning stärktes, könsstympning, polygami och tvångsäktenskap förbjöds och kvinnorna gavs höga poster inom regeringen. Hans vilja till grundläggande förändringar var stor.
– Sankara hade alltid bråttom, säger Philippe Ouedraogo. Han ville lösa alla problem på en dag. Det var inte realistiskt, vi menade att man måste tänka efter lite mer. Men han var idealistisk och trodde han kunde göra allt själv. Han gjorde personligen stora uppoffringar och väntade sig samma sak av andra.
Sankara ville göra landet oberoende av import, man skulle bara konsumera det man kunde producera självt. Det var kanske en bra tanke, men det gick inte över en natt. På samma sätt agerade han mot korruptionen. Philippe Ouedraogo nämner ett exempel, en lokal makthavare misstänktes för oegentligheter. Sankara åkte dit, höll ett tal, förklarade att mannen var tjuv och avskedade honom direkt, utan att han fick chans att försvara sig.
– Den attityden skulle kanske kunna tvinga folk att bli ärligare, men istället skapade den osäkerhet. Till slut litade han bara på militärerna och efter ett år lämnade vi från PAI regeringen.
Konflikterna med olika grupperingar växte i styrka. Lokala hövdingar förlorade möjligheten att ta upp egen skatt, medelklassen blev också mer kritisk. Frankrike, vars inflytande i den gamla kolonin motverkades, agerade i bakgrunden. Thomas Sankara dödades av en liten insatsgrupp från grannlandet Elfenbenskusten, som alltid gått i Frankrikes ledband.
– De måste döda honom, för han var så populär att de var rädda att han skulle fritas om han bara fängslades, säger Ouedraogo.

Fortfarande ikon

Thomas Sankara är fortfarande en symbol i landet. Det finns ett flertal sankaristiska partier, varav de flesta är någon typ av vänster, men de är delade och har inget större inflytande.
Det var Blaise Compaoré som låg bakom kuppen. Han har hållit sig vid makten sedan dess och driver en politik som står i samklang med Frankrikes intressen.
– Valen som genomförts har inte varit transparenta, det har förekommit mycket fusk, säger Philippe Ouedraogo. De vill hålla sig kvar vid makten till varje pris.
Utanför huvudstaden Ouagadougou växer det nu fram en helt ny stad, Ouaga2000. I ett ödsligt ökenlandskap byggs nya enorma komplex, nya ministerier, shoppingcentrum och vräkiga bostäder med 50 rum för dem med pengar. Störst är det hotell Gadaffi byggde, landets största byggnad. Allt ger ett beklämmande intryck, en hänsynslös lyx i ett fattigt land.
– I folkmun kallas det nu istället Ouagada2000, berättar min chaufför. Ouagada betyder tjuvar. De som flyttar hit är inte ens företagare, de har alla försänkningar inom regeringen. Det är där pengarna finns.
Burkina Faso har kommit långt från Thomas Sankara.