Stora satsningar på arbetslöshets- och sjukförsäkringar – och krav på en budget som minskar klyftorna. Det är Vänsterpartiets krav när den första salvan i höstens stora budgetstrid avfyrades på fredagsmorgonen.
Hur Stefan Löfven (S) ska få ihop en majoritet för sin höstbudget i november har varit oklart sedan både Vänsterpartiet och Liberalerna i samband med regeringskrisen tidigare i år drog tillbaka sitt stöd för regeringen.
Centerpartiet har å sin sida krävt nya eftergifter, utöver att regeringen fortsätter leva upp till sina löften i januariavtalet.
Vänsterpartiet ställer på fredagsmorgonen i ett dokument fyra övergripande krav på regeringen för att rösta för regeringens höstbudget.
- ”Den urholkning av välfärdens finansiering som pågått en längre tid upphör. Alla skattesänkningar i budgeten ska motsvaras av minst lika stora skattehöjningar. Över tid behöver det samlade skatteuttaget öka.”
Vänsterpartiets skattepolitik handlar sedan tidigare mycket att höja skatterna för de rikaste och sänka den för de fattigaste. Såsom punkten är formulerad är det teoretiskt ingen omöjlighet att sänka skatten för de rikaste och höja den för de fattiga istället – men då skulle regeringen troligen stöta på patrull i och med att de istället bryter mot punkt tre. - ”Den underfinansiering som redan skett har skapat en välfärdsskuld, som måste börja betalas av. Den offentliga konsumtionen ska öka genom förstärkningar till välfärden i kommuner och landsting. Under lång tid har den offentliga andelen av ekonomin minskat, och de tär en utveckling som måste vändas, genom att den offentliga konsumtionens andel av BNP över tid ska öka.”
I praktiken talar V här om en ekonomisk satsning på välfärden. Det är det knappast ensamma bland partierna om. Fråga är snarast hur pengarna ska fördelas – något som man bäst kanske gissar sig till via övriga punkter. - ”Budgeten måste öka jämlikheten. Den dramatiska ökningen av klyftorna är en trend som måste brytas, och budgeten som helhet ska ha en effekt som innebär en ökad omfördelning.”
Krav nummer tre kommer kunna användas som motivering för att säga nej till mycket i budgetväg. I Sverige har den ekonomiska ojämlikheten ökat under över tjugo år och att en enskild budget med stöd från V till C skulle ändra på det är kanske inte omöjligt, men heller inte troligt. Vänsterpartiets krav skjuter också in sig på att budgeten i sig i innebär en minskning av ojämlikheten, även om klyftorna fortsätter vidgas av fenomen som till exempel kapitalinkomster. - ”Investeringar i jobb och industri. Klimatomställningen kan inte vänta. Budgeten måste innehålla betydande satsningar på jobb och klimat. Särskilt på att stärka omställningen i den svenska industrin och transportsektorn”
Att klimatomställning och jobb och industri bakas ihop i en punkt kan komma att göra de Vänsterpartister och klimataktivister som ser evig tillväxt som ett centralt problem för klimatet besvikna. Igen. Förvånade bör dock ingen som har följt V sedan Nooshi Dadgostar tillträdde vara. Att satsningar på den inhemska industrin ska leda klimatarbetet är tidens melodi för V. Åtminstone i den här punkten kan man nog dessutom räkna med att ha både S och C på sin sida.
Läs mer: Tor Gasslander: “Sluta leka West wing”
Utöver de fyra punkterna kräver V också reformer av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Det är ett flertal temporära reformer som ska permanentas och tidigare förslag som ska införas. Det handlar bland annat om en höjning av taket i sjukpenningen, att de nya karensregler som börjat gälla under pandemin ska bli permanentas och att garantipensionen ska höjas till en kostnad av sex miljarder kronor.
