Vi är säkert många som känner viss sympati för Irans folk; först gick det från shahens diktatur till mullornas välde, sedan kom ett förödande krig mot Irak i åtta år och nu hotet från USA att de när som helst kan börja bomba under förevändning att Iran tillverkar kärnvapen. Inom parentes kan man också ursinnigt fråga sig med vilken rätt världens mest krigiska nationer, USA och Israel, ska få inneha kärnvapen och dessutom hota andra länder för att de eventuellt tänker tillverka sådana.
Men att läsa Mitt liv som förrädare är att uppleva en fasa utan like inför det som händer i landet Iran idag. Zarah Ghahramani är en nittonårig studentska som grips, kastas i fängelse, förhörs och torteras för att hon har deltagit i demonstrationer och möten som riktas mot regimen. Hon är en levnadsglad tjej som studerar, förälskar sig och roar sig med sina vänner men som avskyr regimens inskränkta och kvinnofientliga politik. Hennes föräldrar är högutbildade och liberala men föredrar att böja sig och hålla tyst framför att protestera. Och Zarah själv har inte ens tänkt tanken att hon skulle hamna i det beryktade Evinfängelset, stort som en hel stadsdel mitt i Teheran. Hon kastas in i en cell där hon hela tiden är helt ensam. Varje gång hon lämnar cellen, för att gå på toaletten eller föras till förhör, måste hon bära en ögonbindel. Även under förhören, tortyren, sexuella övergrepp och misshandel måste hon behålla ögonbindeln på. Man rakar av hennes hår och hon förnedras och misshandlas så att hon tidvis ligger avsvimmad i sin cell. Hon har inget begrepp om tid eftersom hon aldrig ser dagsljus.
Ordet förrädare i titeln förklaras av att hon är så skräckslagen inför förhören att hon är beredd att svara på alla frågor hon får bara hon inte blir slagen eller torterad. Men hon syftar också på att hon svek sina föräldrar, blev en förrädare, när hon i tonåren började ifrågasätta deras berättelser om hur underbart allting var under shahens tid.
Störst intryck gör hennes beskrivning av hur hennes personlighet deformeras av skräcken inför förhören. När hon sitter i förhör med sin ögonbindel på grips hon av ett hat som är så överväldigande att hon vill döda. Hon hör förhörsledaren röst och känner stanken från hans kropp, och hon fantiserar efteråt i sin cell om olika metoder som hon skulle använda om hon fick mörda honom. Ibland blir hon stark och trotsig av sitt hat, men vid andra tillfällen är hon så rädd att hon vill ge vilken information som helst bara hon slipper misshandeln. I de ögonblicken kan man som läsare inte tvivla på att det är lätt att bli förrädare.
Zarah släpps plötsligt och utan förklaring efter en farsartad ”rättegång”. Men hon förstår att det beror på att hennes före detta pojkvän hade kontakter och inflytande högt upp i mullornas led.
