När rörelsen Kontantupproret tog sina första steg 2015, omgavs ordförande Björn Eriksson av en liten skara ”udda existenser” som brann för sedlar och mynt. Kontanter sågs som ”dödfött”, framtiden var digital.
– Det är intressant att börja rota i en fråga som kontanter, för man kommer snabbt i kontakt med alla grupper som ”stängts ute”. Kvinnor som flytt från kontrollerande, våldsamma män, handikappade med god man, gamla som har svårt med tekniken, och andra som inte ses som lönsamma att bry sig om, berättar Björn Eriksson.
Nyligen slog Sveriges Länsstyrelser larm om att digitaliseringen av ekonomin stänger ute människor, och att kontanttillgängligheten brister i Sveriges samtliga regioner. Riksbanken förespråkar sedan förra året en ”kontantplikt” för livsnödvändigheter, som mat, medicin och vårdavgifter.
– Jag har en mor som gick bort 102 år gammal, och inte kunde hålla ordning på kort och koder, men jag tyckte att hon hade ett existensberättigande ändå. När man bara lämnar de där grupperna vid sidan av, och säger att det är rationellt – då skär det i mig, säger Björn Eriksson (bilden) till Flamman.
Rörelsen har sakta men stadigt vuxit sedan dess. I synnerhet invasionen av Ukraina, menar Björn, gjorde att kontanter började tas på allvar som beredskapsfråga.
– Massa tunga politiker började fråga sig: om Putin eller någon annan autokrat stänger ned våra betalsystem, vad gör vi då? Vår ”töntstämpel” började ersättas av funderingar på om det inte ligger något i det vi säger.
Under årets ”Black Week” lanserade Kontantupproret motkampanjen Lokala Veckan, som uppmuntrar till att handla ”hållbart, lokalt och kontant” i lokala butiker, snarare än att näthandla eller lockas av de stora kedjornas reapriser.
Företaget Loomis, som jobbar med säker kontanthantering, har inte helt oväntat varit positiva till kampanjen. Andra som deltar är glesbygdsorganisationen Hela Sverige ska leva, Småföretagarnas Riksförbund, Verdandi och Ekobanken.
En drivande partner i samarbetskampanjen, och på senare år en av Kontantupprorets närmsta allierade, är tankesmedjan Positiva Pengar – en organisation som vill att Riksbanken eller någon annan ”offentlig, demokratiskt ansvarig institution” skapar de pengar som cirkulerar i ekonomin, snarare än de privata bankerna.
– Jag har i princip aldrig mött någon som förstått våra idéer mer på djupet och ändå tyckt de är dåliga, menar Samuel Färdow Kazen (bilden), utredare och föreläsare för Positiva Pengar.
– Det som hindrar oss är dels bankernas lobbyism, men framför allt okunskap. Ett ekonomiskt system som är så komplext att de allra flesta har svårt att begripa hur det fungerar är ett demokratiproblem i sig. Även politiker står ofta som frågetecken.
Positiva Pengars huvudförslag är att införa ”e-krona”, en statlig digital valuta som först började utredas av Riksbanken 2017 – något som inte faller i god jord hos vissa av Kontantupprorets mer integritetsvurmande medlemmar. ”Ekonomisk diktatur!” och ”Usch” skriver två på Facebook under en delad debattartikel från Positiva Pengar.
Björn Eriksson menar tvärtom att det är hög tid för rörelserna att kroka arm.
Vi kan stå enade bakom statliga pengar, och mot en gemensam motståndare – storbankerna.
– Vi märkte att det är väldigt enfaldigt att bara säga att det är dåligt med digitala betalningsformer. Det är väldigt bra många gånger; att handla en bil för 150 000 kronor kontant är inte så praktiskt, säger han till Flamman, och understryker att det ena inte ska utesluta det andra.
– Så länge det också alltid finns ett kontant alternativ, och bankerna inte tjänar mängder med pengar på att vara ”monopolister”, är jag positiv till e-krona.
Samuel Färdow Kazen instämmer, och tror att rörelserna stärker varandra.
– Kontanter är ju också statligt utgivna pengar. Vi kan ju tillföra andra argument till varför de är viktiga, som Upproret inte brukar lyfta annars. Ibland kan kontantfrågan uppfattas som ålderdomlig, ”något för pensionärer”, medan e-krona handlar om ny teknologi, och därför blir ”något för unga”. Vi vill visa att det här är frågor för alla.
Positiva Pengar har också bestått av en brokig blandning aktivister, akademiker och ”udda personer” med politisk hemvist ”från Vänsterpartiet till Moderaterna”, berättar Samuel Färdow Kazen.
Läs mer
– Vi kan stå enade bakom statliga pengar, och mot en gemensam motståndare – storbankerna. Det är de som både försöker stoppa e-kronan, och bli av med kontanthantering, säger han och fortsätter:
– Att handla kontant är en kraftfull protestaktion mot bankernas övervinster. Det är det enda vi kan göra här och nu som vanliga medborgare. Det är också positivt för miljön att du faktiskt måste gå till butiken, testa om du faktiskt vill köpa en grej, och tvingas tänka till lite.
