Otto går inte ut utan leopardtajts, solglasögon, kungakrona och handväska. Än så länge tycker man att det är gulligt.
”Varför har du en så tjock mage?”
Vi är på loppis. Otto tycker om guldiga saker. Han riktar frågan till en farbror vid prydnadssakerna. Själv tittar jag på stolar en bit bort. Rodnar och hoppas att ingen ska förstå att den oförskämda ungen i kungakrona är min.
”Den är väldigt tjock”, Otto granskar farbrorn uppifrån och ner. Farbrorn pillar på en ljusstake i blått porslin. ”Jag har aldrig sett en så tjock förut.”
Nu inser jag att jag måste ta mitt föräldraansvar, närma mig Otto, farbrorn och situationen.
Då ser jag hur Otto försiktigt klappar på farbrorns enorma buk.
”Det är den finaste mage jag sett. En sån ska jag också ha när jag blir stor.”

När vi kommer till torget är Otto plötsligt försvunnen. Panikslagen springer jag runt bland lördagslediga människor. Fontänen. Heliumballongerna. Jordgubbsstånden. Glasskioskerna. Ingenstans är han.
”Har någon sett en pojke i leopardtights och kungakrona?”
Min röst skär sönder himlen. Tillslut får jag syn på honom utanför Systembolaget. Han sitter bredvid en tandlös man på knä. Framför mannen står en pappmugg.
”Är du fattig?” hör jag Otto fråga. Han krånglar av kungakronan, öppnar dragkedjan på handväskan, tar fram tian som är avsedd till lördagsgodis.
”I så fall kan du få min peng.” Han räcker tiokronan till mannen som pussar Otto i hela ansiktet. Jag tänker på smittsamma sjukdomar och skäms.

När vi ska cykla hem är Otto trött. Vid Åhléns lägger han sig på asfalten. Skriker att han vägrar cykla hem.
”Jag tänker inte.”
På alla möjliga sätt försöker jag få upp honom på cykeln.
”Jag vägrar.”
Tålamod övergår till ilska. Damerna som passerar dömer ut mitt föräldraskap. Och jag tänker att jag måste lära Otto att inte försvinna på det där viset, att inte prata med främlingar och skrika okontrollerat på allmän plats. Snart sjunker jag också ihop på asfalten. Utmattad. Inser att jag ingenting har att lära Otto. Att det är han som måste lära mig hur man vägrar fortsätta när man är alltför trött. Hur man önskar sig en tjockare mage. Hur man på ett naturligt sätt sätter sig på rumpan bredvid de som ingen ser. Hur man ger bort sin enda slant. Och faktiskt försakar någonting. Hur man på riktigt inte gör någon skillnad.