”Vad är egentligen New Public Management?”, frågar en i publiken efter att ha sett Teater Tribunalens uppsättning Acceleration.
Varje föreställning följs av ett scensamtal med olika inbjudna gäster – bland annat har journalisten Åsa Linderborg, vänsterpartisten Ali Esbati och poeten Jenny Wrangborg medverkat – och den här kvällen är det Kommunals förbundsordförande Tobias Baudin som förväntas ge svar.
New Public Management är ett samlingsbegrepp för reformer av den offentliga sektorn utifrån styrningsmodeller för företag – särskilt inspirerade av bilindustrin – och har blivit lika bespottat och tömt på innehåll som det närbesläktade begreppet ”nyliberalism”.

Att förklara dess innebörd med ord visar sig vara svårt, men att gestalta det går alldeles utmärkt. Skådespelarna hälsar publiken med servicemindpåklistrade leenden och klockar varje moment på scenens omväxlande lagergolv och kassadisk, som hela tiden präglas av krympande utrymmen att fylla med färre och färre manskrafter. Så går det till när alla sociala relationer i samhället ska omstöpas till att utgå från kund- och försäljarperspektiv, oavsett om behovet handlar om att få sitt liggsår behandlat eller en lite fräsigare robotgräsklippare att reta grannen med. ”Det är inte 70-talet längre”, som en mellanchef på ett statligt verk jag arbetade på sammanfattade behovet av att kringgå rådande lagar om arbetsrätt i effektivitetens och kundnyttans namn.

Så går det till när alla sociala relationer i samhället ska omstöpas till att utgå från kund- och försäljarperspektiv, oavsett om behovet handlar om att få sitt liggsår behandlat eller en lite fräsigare robotgräsklippare att reta grannen med

Acceleration bygger på ett diktverk av Emil Boss från 2017 som bland annat gavs ut tryckt på en kvittorulle. Föreställningens första del utspelar sig på Systembolaget, där Boss själv arbetat, och andra halvan handlar om villkoren på de sydafrikanska vinodlingar där samma systembolag importerar sina storsäljande lågprisvinboxar ifrån. Fredde Thurfjell ikläder sig perfekt och med humoristisk tajming rollen som plantageägaren som drömmer sig tillbaka till tiden av (lagstadgad) apartheid och delar med sig av sina knep för att ingjuta skräck i arbetarfamiljerna när de gnäller om sådant som löner och arbetsvillkor. I Sydafrika behöver herrarna inte gömma sig bakom akademiska snömosteorier om ”effektivitet” för att få sin vilja igenom.

Att ”tid är pengar” visste redan Benjamin Franklin, men det tog många år av underfinansierad, baktalad och förlöjligad offentlig sektor – samt en kollapsad realsocialism – innan högern kunde och vågade bokstavligen slå mynt av denna innebörd fullt ut, även inom sådant som skolväsende och sjukvården. Tobias Baudin avrundar samtalet med att han ser fram emot nästa års avtalsrörelse med en förhoppning om att även motparten ska inse hur viktigt Kommunals medlemmars arbete är för den svenska välfärdens fortlevnad. De gör de. Det är just därför de riktar in storsläggan där.