SPORT En del sporter är obegripliga för oss svenskar, i alla för de flesta. På en resa till Sydafrika mådde jag dåligt den sista dagen och låg och tog det lugnt i hotellsängen ända fram till kvällen när planet skulle gå.

Det var cricket på tv och jag såg min chans att sätta mig i denna sport, så vansinnigt populär i Storbritannien och dess forna kolonier. Jag gav inte upp i första taget, stod ut hela dagen och kunde till slut förstå vissa enskildheter men missade helt det övergripande. Hur vinner man? När får man poäng? Hur kan en match sluta 351–1?

Frågorna var många även efteråt. Framför allt var det svårt att se vad som var ett bra eller ett dåligt slag. Ibland jublade spelarna som tokar för en ormjagare, ibland för en riktig fullträff som gick långt.

Lika ofta hände ingenting på sådana slag. Efter det har jag gett upp att förstå cricket men blir påmind varje gång de märkliga resultatsiffrorna (faktiskt med bokstäver ibland) dyker upp i de engelska nyhetskanalerna.
Andra sporter har vi begripit men vi vägrar tro på det. Amerikansk fotboll är ett sådant exempel för mig. På en bar i staden jag jobbar i hamnade jag en kväll på Superbowl-visning på storbildskärm.

Superbowl är finalen i amerikansk fotboll och årets idrottshändelse alla kategorier i USA. De satte upp papp för fönstren och kallade de kvarvarande för slutet sällskap, om de inte hade gjort kunde det sändande tv-bolaget ha skickat polisen på dem för att ha visat matchen utan att ha betalat den skyhöga avgift de avkräver krogar som visar det hela.
Sedan började det: springa, stöta ihop, spelstopp. Springa, stöta ihop, spelstopp. Hela tiden vinner det ena laget lite mark, och då och då lyckas en spelare ta sig igenom gyttret av jättekillar och springa förbi en linje på motståndarnas sida.

Då blir det touchdown. Ibland får de en typ av frispark som gör att de får skjuta över ribban som ligger mellan två stolpar, då blir det fieldgoal. Mer än så är det inte! Ett faktum de flesta vägrar acceptera, ingen kan väl uppskatta en så tråkig sport, tänker man och tar för givet att man missat något mycket väsentligt.

Det har man inte. För reklamförsäljarna är sporten en godbit, det blir avbrott hela tiden där man klippa in dyra reklamsnuttar, Superbowl lär vara den dyraste reklamtiden som existerar i amerikansk tv.

Men visst. Jag erkänner att det handlar om kultur och uppväxt. Det finns så klart oförståeliga sporter här i Sverige också.
Jag kan till exempel tänka mig att det finns folk i andra länder som skriver elaka texter om till exempel 5000 meter på skridsko. Roligare kan man ju faktiskt ha det när man tänker efter.

Men uppväxt som jag är med Thomas Gustafsson hävdar med en dåres envishet att det är mycket intressant.