GUATEMALA CITY. Guatemala är både rikt och fattigt, eller, som presidentkandidaten och Nobels fredspristagare 1992, Rigoberta Menchú, sa några dagar tidigare på ett avslutningsmöte i valkampanjen:
– Här, i samma land, finns både den 1:a och den 5:e världen.
Landet är samtidigt i dag förmodligen Latinamerikas mest våldsamma nation. Varje år mördas 6.000 personer. ”El Feminicidio”, mordvågen mot fattiga arbetarkvinnor, många från maquilasfabrikerna* kring huvudstaden, skördar varje år cirka 600 offer. Under höstens valkampanj mördades femtio kandidater i Gualtemala.
Sedan den CIA-ledda expeditionen 1954, då en grupp guatemalanska militärer i samarbete med CIA och USA:s bombflyg störtade den nationalistiska vänsterregeringen under ledning av president Jacob Arbenz, har landet styrts av en militär-civil högerelit. Bakom denna finns de ekonomiska maktgrupper, som roterat vid den politiska makten stödd på en slags beväpnad parastatlig frimurarloge. Denna kontrollerar både militär, polis och rättsväsende vilket gjort att Guatemala uppvisar den kanske högsta straffriheten i världen. Denna dolda maktgruppering har internationella allierade, främst av grupper i USA men även i Israel och Taiwan som har starka ekonomiska intressen i landet.
Enligt det prestigefulla forskningsinstitutet, Wola (The Washington Office on Latin America), som specialiserat sina undersökningar på Latinamerika, står fem hemliga organisationer bakom den organiserade brottsligheten i Guatemala. De har nästan alla sina rötter i inbördeskriget där de utgjorde ”antiupprorsspjutspetsen” inom militären. Denna styrde och ägde och äger delvis fortfarande landet och utgör även kärnan i narkotikakartellerna, vapensmuggling och andra kriminella verksamheter.
Enligt Wola utgör dessa fem organisationer ett ”hemligt lösformigt nätverk. /…/ Dess aktiviteter undergräver rättssystemet, beskyddade av sina politiska förbindelser, korruptionen och våldet”, skriver Wola i sin rapport ”Dolda maktgrupper, illegala väpnade grupper i Guatemalas postkonflikt”. Det är i en av dessa fem grupper som Guatemalas nye president kan komma att återfinnas om en majoritet utser honom vid den andra valomgången den 4 november.
Otto Perez Molina, general och före detta chef för den militära underrättelsetjänsten ledde gruppen ”El Sindicato” som bildades 1969. Till skillnad mot den blodtörstiga gruppen ”La Cofradía”, ansåg medlemmarna i ”El Sindicato”, att armén inte behövde döda alla bybor som misstänktes för att stödja gerillan, ”bara” 30 procent. De övriga 70 procent av byborna skulle vinnas via ”utvecklingsprojekt”. Därför kallades general Otto Perez Molina och hans kollegor i El Sindicato för ”Konstitutionella antiupprorskrigare”.
I mars 1982, mitt under den värsta epoken av den ”Brända Jordens Taktik”, där indian- och bondbyar jämnades med marken och befolkningen massakrerades, skickades Perez Molina till staden Nebaj i det mayadominerande länet Quiché. Av människorättsorganisationer anklagas han för att ha genomfört några av de värsta blodbaden i norra Guatemala och utpekas som ansvarig för gripandet och avrättandet av gerillaledaren Efraín Bámaca.
”Mano Dura”, Hårda nypor, är Perez’, valslogan och när jag frågar om han är beredd att öppna militärens och polisens hemliga arkiv för att gå till botten med den allmänna straffriheten, säger han att han inte har några invändningar.
Här finns det röster som säger att Ni har en hel del att berätta om massakrer och blodbad under den tid när Ni var chef för den militära underrättelsetjänsten och ledde infanteristyrkor i norra Guatemala.
– Som en demokratisk militär är jag öppen för att samarbeta med varje utredning som inleds.
Skulle Ni som president den 14 januari 2008 göra som myndigheterna gjorde i Paraguay efter att den 35-åriga militärdiktaturen Alfredo Stroessner störtades, öppna arkiven hos polisen och militären?
– Absolut! Jag tror inte att arkiven bör spara på någonting. Efter att fredsavtalet skrevs under 1996 kritiserade jag själv det högsta befälet för att inte ha varit öppna och presenterat planerna (de utförda militära operationerna) vid det givna tillfället. Även om de inte skulle ha rättfärdigat vissa saker, tror jag att guatemaltekerna skulle ha förstått vissa saker. Men nu ska vi ta tag i den saken.
Hos URNG-MAIZ blir man indignerad över generalens kommentar om att öppna arkiven och gå till botten med straffriheten.
– Jag begriper inte hur han har skam i kroppen att säga något sådant, säger Dora Regina Ruano, kandidat till kongressen, när jag träffar henne på den forna gerillarörelsens valmöte i Zona 5, en typisk arbetarstadsdel i huvudstaden. Otto Perez kommer aldrig att förråda sina generaler och armén. Det är bara tomma ord! Hur många gånger har de inte lovat att skapa rättvisa?
Varför har inte vänstern lyckats ena sig? frågar jag Ruano.
– URNG insisterade hos Rigoberta Menchú och partiet ANN (en tidigare utbrytning från URNG) att skapa EN lista, EN rörelse som representerar, inte bara vänstern utan den samlade sociala folkliga rörelsen i landet. Rigoberta Menchú säger att hon är ”center-vänster” vilket är en odefinierbar bekväm klyscha. Partiet ANN förlorade sina etiska principer genom att tillåta folkmordsmilitärer inom sina led, besudlade med blod från sina offer.
Regina kallar dem för en ”light-vänster”, en vänsteroligarki som finansieras av arbetsgivarna, som i fallet med Rigoberta Menchú. Hon är inte bara är ägare till en av de största apotekskedjorna i landet utan var dessutom en slags ”goodwill-ambassadör” för den avgående högerregeringen styrd av företagaren Oscar Berger, ett slags ”indianalibi” för att inför omvärlden visa att de 23 mayafolken respekteras av demokratin i Guatemala. Men valresultatet visade att bara 3,06 procent av guatemaltekerna gav Menchú stöd, vilket bekräftade hennes brist på en social bas, trots sin etniska bakgrund och sitt internationella anseende.
– Den enda verkliga vänstern är URNG-MAIZ, som har lyckats etablera stora viktiga allianser med den guatemalanska folkrörelsen hos facken (bland dem landsorganisationen Unsitragua), bönderna, indianerna, hos HTB-rörelser, kvinnorna med målet att uppmärksamma kollektivets intressen framför det personliga med perspektiv för framtiden, understryker hon.
I staden Santa Lucia Cotsumalguapa i länet Escuintla innehar den forna gerillarörelsen borgmästarposten. Staden är den enda i landet där det inte finns analfabeter. Genomsnittsanalfabetismen ligger annars på 31 procent.
Valkampanjen i Guatemala är som i övriga länder i Latinamerika numera en show där svindyra valkonsulter, oftast från USA, är arkitekterna och regissörerna för hur komponeringen av klichéer, valsånger och paroller och slogans utformas. I ett land med 31 procent analfabeter utgör det visuella en allt större betydelse, väljarna konsumerar i stället för att ifrågasätta valprogram och kandidater. Är inte de officiella kandidaterna militärer så är de nästan alla stenrika företagare. Och valet vanns i första valomgången av socialliberalen Alvaro Colom. Han är en rik företagare inom textilbranschen som har stora investeringar i maquilasfabrikerna där tusentals kvinnor betalas en slavlön och arbetar under kända vidriga och kritiserade arbetsförhållanden. Han har försökt luta sig tillbaka på att han är brorson till den legendariske socialdemokraten Manuel Colom som sköts av på order av den högsta militärledningen 1979. Det har dock inte hindrat Alvaro Colom att samarbeta med ett flertal regeringar fram till nu vilket illustrerar den politiska inaveln hos de styrande maktgrupperna i landet.
I den andra valomgången den 4 november står Colom mot general Perez. Colom fick 28,37 % mot Perez’ 23,70 %. Men Perez räknar med att få stöd av minst tre högerpartier som tillsammans fick drygt 30 procent. Det skulle ge Perez presidenttiteln.
Vänsterns Regina Ruano och URNG:s presidentkandidat Miguel Ángel Sandoval understryker att de inte hade några illusioner om stora valframgångar. Men de menar att valrörelsen ändå gett den breda rörelse som skapades en start att gå vidare.
FAKTA: Valresultat och program.
UNE, (Unidad Nacional de la Esperanza) socialliberalt. Kandidat: Alvaro Colom, 28,37%. Program: Skapa två miljoner jobb och rädda 200.000 hungrande och övergivna barn. Preventiv strategi för att bekämpa brottsligheten för att undvika att ungdomar rekryteras till de fruktade ”marasgängen”.
PP, (Partido Patriota, höger). Kandidat: Otto Perez Molina, 23,70%.
”Mano dura”, Hårda nypor, är Perez’ valslogan. För att bekämpa brottsligheten ska nya jobb skapas. Stopp för korruption och stöd till näringslivet.
GANA, sittande regeringspartiet (höger). Kandidat Alejandro Giammattei, 17,11%.
Partiet förespråkar en fortsättning av president Oscar Bergers politik som handlar om en plan för ”Total säkerhet”, förstärkt polismakt och fortsatt satsning på den nyliberala ekonomiska modellen.
FRG, högernationalistiskt med f.d. general Rios Montt i sina led. Presidentkandidaten Luis Rabbé Tejada fick 7,38% av rösterna.
CASA, höger, med universitetsprofessorn Eduardo Suger som presidentkandidat. Närstående armén där han har en hederstitel. Företagare och representant för Quaker State en Guatemala. Fick 7,30%.
EG, Encuentro por Guatemala, kandidat: Rigoberta Menchú, 3,04% (i parlamentsvalet fick EG 6,10% eller 188.000 röster. Betecknar sig ”centervänster”. Bakom Menchú och EG återfinns Luis Fernando Montenegro, f d ordförande för både kaffeproducenternas arbetsgivarorganisation ANACAFÉ som CACIF, landets motsvarighet till SAF. Montenegro är en stor beundrare av Tony Blairs ”3:e vägen”. Menchú talar inget om allmän skola eller sjukvård. Däremot om ”företagskapital” för finansektorn, och en ”flexibel arbetsmarknad”. Hon föreslog också 2.000 nya poliser under fyra år.
URNG-MAIZ, f.d. gerillarörelsen URNG med presidentkandidaten Miguel Angel Sandoval som fick 2,16 %. I parlamentsvalet fick partiet 3,28% eller 101,060 röster. Enda valprogrammet i valet 2007 som handlar om jordreform, satsning på allmän utbildning och sjukvård, anslutning till ALBA och en uppsägning av frihandelsavtalet TLC.
