Det finns inte mycket som provocerar som åsikten att våldet i samhället är manligt och att män har ett kollektivt ansvar för att stoppa det.
Det vanligaste motargumentet är: Jag har inte ansvar för vad andra män gör. Jag har inte slagit någon i hela mitt liv. Eller: även kvinnor slåss.
Fisken är den siste att upptäcka havet. Men nu börjar vattenytan att krusas så smått. Allt fler män börjar se och förstå de övergripande maktstrukturerna och därmed också erkänna sin kollektiva del i det våldssamhälle som är. Senaste bidraget i debatten är journalisten Stephen Mendel-Enks reportagebok Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet.
Det börjar med att Stephen Mendel-Enk ska göra ett reportage om huliganerna Firman Boys för fotbollsmagasinet Offside. Han möter en brokig skara från alla samhällsklasser, svenskar som invandrare och representanter för hela den politiska skalan. Det enda dessa huliganer har gemensamt är att de alla är män.
Han lyssnar på deras berättelser om våld, repressalier och lojalitet och en tanke slår rot: Du känner igen alltihop. Mendel-Enk inser att huliganernas värderingar och ideal inte skiljer sig från vad han stött på i andra manliga sammanhang:
• Stå pall • Behärska dig • Var lojal med gruppen • Offra dig för något större och viktigare än du själv • Den interna hierarkin • Den stenhårda uppdelningen offentligt/privat • Föraktet för svaghet
Mendel-Enk skriver att de fördömda huliganerna egentligen inte bryter mot samhällets grundläggande värderingar. Samhället är endast mot det våld som sker i okontrollerade former. Enligt den dominerande manlighetens moral finns det inga hinder för att döda en annan människa. ”Så fort kriteriet självförsvar är uppfyllt är det bara att börja slåss”.
Huligan-, skinnskalle- och mc-kulturer är det yttersta uttrycket för den mansroll som alla män är uppväxta i, och bär inom sig. De mest våldsamma männen ”utför manlighetens dirty work, de är frontsoldaterna som offras för att vi andra ska gå fria. Vi andra slipper skit på fingrarna. Vi kan njuta av de privilegier deras kriminella handlingar ger oss och ändå kalla oss ”schyssta killar”” skriver Mendel-Enk.
När grovt våld får uppmärksamhet i medierna handlar det aldrig om ”våra killar”, de gör inte sånt. Orsakerna till våldet står att finna i kulturen, integrationspolitiken, alkoholen, psykvården…
Ändå räcker det att granska statistiken för att se att våra män visst gör sånt: Drygt 99 % av de som 2002 dömdes för sexualbrott var män. 97% av de som dömdes för rån var män. Ju grövre brott desto större andel män.

Man kan delta i ett förtryck på två sätt. Aktivt eller passivt. Mendel-Enk jämför mannens ansvar för det rådande förtrycket med de vitas delaktighet i den sydafrikanska apartheidregimen:
”… de flesta misshandlade inte svarta män, de flesta våldtog inte svarta kvinnor, de flesta hade ingen direkt beslutanderätt när de rassegrerande lagarnas stiftades. Ändå spelade de alla en väldigt viktig roll för att förtrycket fortsatte, utan deras medgivande hade politiken aldrig kunnat överleva så länge som den gjorde”.
1995 utsågs Sveriges män till världens mest jämställda och Mendel-Enk fnyser åt att man därmed kan dra slutsatsen att svenska män är jämställdast i världen. ”Det är som att tro att svenskar är nyktrast i världen bara för att det är förbjudet att köpa vin på Konsum”.
Ingen kan leva i en maktställning baserad på våld utan att själv drabbas av det. Jag undrar hur män reagerar på Stephan Mendel-Enk som skriver att nazismens, kommunismens, kapitalismens, religionens grymheter är alla den dominerande manlighetens grymheter.
Den som följt debatten om mäns kollektiva ansvar förvånas inte över Gudrun Schymans förslag om särskild mansskatt:
– Det måste bli tydligt för var och en att vi har ett gigantiskt samhällsproblem som heter mäns våld mot kvinnor och att detta kostar.
I nyhetsinslaget blir Gudrun Schyman förlöjligad och samma gamla motargument förs fram. Men det handlar inte om att halva Sveriges befolkning ska buras in. Att föra debatten på den nivån är enbart löjligt.
Det handlar om att män, framför allt maktens och mediernas män, ska ha stake nog att skärskåda sin egen och samhällets bild av manligheten. Bakom manlighetens skruvade ideal finns en glasklar logik, för att använda Mendel-Enks ord. Men ännu är det allt för många män som värjande höjer sina händer och framhärdar; jag är oskyldig. Se, jag har inget blod på mina händer.
Sedan boxar de sin grabb i magen och frågar om de ska hyra en juste actionrulle.