TEGUCIGALPA De två högerpartierna Renovación Nacional (RN) och Unión Democrático Independiente (UDI) har i sin valrörelse talat sig varma för de fattigaste och ”befolkningsgrupperna som lider”. För dem måste vi satsa allt och skapa nationell försoning och enighet, har budskapet lytt. Det är i dag den röda tråden för alla högerpartier i världen när de går till val vilket även de svenska Moderaterna illustrerade när de lanserade sig som det verkliga ”arbetarpartiet”. De påklistrade leendena, klichéerna och grafiska visionerna falnar dock rätt snabbt när verkligheten startar dagen efter valen. Så också i Chile.
– Jag minns de första uttalanden i TV 1973 om försoning från kuppmännen. Men bara ett par dagar senare inleddes klappjakten där 3.000 chilenare försvann eller mördades och ytterligare 30.000 transporterades till koncentrationslägren där de torterades.
Diktatorns modell förlorade
Det säger Ernesto Carmona, chilensk journalist och medlem av den högsta ledningen för Felap, den latinamerikanska journalistfederationen till Flamman. Han menar att folket snarare straffade regeringskoalitionen än ville ha Piñera som president.
– Folket bestraffade regeringen som under en 20-årsperiod har fört diktatorns arv vidare men i överensstämmelse med USA; en avreglerad marknad, ett överlämnande av naturrikedomarna till det utländska kapitalet, ett förstärkande av de inhemska ekonomiska och politiska maktgrupperna.
Hans uppfattning delas av Manuel Cabieses, chefredaktör för den oberoende vänstertidningen Punto Final.
Fascistparti störst
– Piñera kommer att regera i spetsen för RN och UDI, det senare ett parti med fascistoida förtecken i sin ideologiska grundval. Det är ett mycket mer disciplinerat parti än det klassiska högerpartiet RN som Piñera är medlem i. UDI har ett systematiskt metodiskt arbete i den sociala basen. UDI blev också, i den första valomgången den 3 december, det största partiet i kongressen med 40 av de 120 platserna. Det partiet kommer utan tvivel att bli det politiskt-socialt tongivande partiet och utgöra stommen i den nya regeringen.
Och vilken har vänsterns roll i valet varit?
– Den enda reellt existerande vänstern i Chile är kommunistpartiet som i valet i december 2009 efter en överenskommelse med regeringskoalitionen, lyckades vinna tre deputeradeplatser. Partiet har av egen styrka cirka fem procent av rösterna. Resten av vänstern, minst ett 20-tal grupperingar, är som en skärgård med ett otal öar och rev.
Uppstickaren Marco Enríquez-Ominami fick 20,13 procent med sin rörelse Ny Majoritet för Chile i valet i december. Men inför söndagens andra valomgång i presidentvalet hade han en ambivalent ståndpunkt och bara tre dagar innan uppmanade han i vaga ordalag sina anhängare att rösta på Eduardo Frei, regeringskoalitionens kandidat.
Allierad med USA-Uribe
– Partierna i Chile i dag utgörs i stort sett bara av topparna. Det finns så klart en medlemsbas men den tillfrågas nästan aldrig, summerar Cabieses.
Om den ekonomiska politiken inte kommer att förändras nämnvärt – det finns inte så mycket mer att privatisera, säger Cabieses – är det kanske på utrikespolitikens område som den största förändringen kommer att äga rum.
– Nästan hela Stillahavskusten, med undantag för Ecuador, från Panama och Honduras i norr, via Colombia, Peru och nu Chile i söder, är pålitliga allierade med Pentagon som nu också har en högerregering som ansluter sig till den högerextrema strömning som leds av Uribe som med alla medel försöker slå tillbaka den revolutionära processen i Latinamerika.
