”Väljarna blir mer vänster”. Det är den mycket opartiska tidskriften Riksdag & Departement som slår fast det i en rubrik efter att ha läst den stora SOM-underökningen (Samhälle Opinion Medier) från Göteborgs universitet.
För Vänsterpartiet är den på ett vis en mycket uppmuntrande läsning. Det är inte bara så att det svenska folket massivt står bakom partiets krav på stopp för rätten att ta ut vinst ur skattefinansierad välfärd. 62 procent av de tillfrågade i SOM-undersökningen 2012 anser att det är ett mycket bra eller ett ganska bra förslag att inte tillåta vinstutdelning.
– Det enda parti där det inte finns en majoritet som stöder förslaget är inom Folkpartiet. Där stöder 48 procent förslaget, säger en förvånad professor Lennart Nilsson till TT.
Det är dessutom så att antalet tillfrågade som väljer att definiera sig som ”vänster” ökar markant medan antalet som ser sig själva som ”höger” minskar. På ett par år har ”höger” minskat från sin toppnotering 44 till 36 procent, ”vänster” har ökat från 31 till 34 procent. Vänster knappar alltså in, inte bara i praktisk politik utan till och med som politisk definition. Det sista är intressant för det borde rimligtvis göra det lättare att rösta på att parti med begreppet ”vänster” i namnet, åtminstone borde det inte vara ett hinder. ”Årets undersökning visar på ett uppsving för det som brukar kallas traditionell vänsterpolitik”, sammanfattar Riksdag & Departement.

Men de goda nyheterna för Vänsterpartiet stannar inte där. De institutioner som de svenska väljarna har minst förtroende för är EU och bankerna, två av de vanligaste måltavlorna för partiets kritik. Vad gäller Sveriges utveckling menar bara Centerpartiets, Folkpartiets och Moderaternas väljare att den går övervägande åt rätt håll. Alla andra partiers väljare anser att den går åt fel håll, inklusive Kristdemokraternas.
Men om man vänder på frågeställningen är det tvärtom en rätt nedslående läsning. Alla dessa vänsteråsikter har ju lett till ett partiklimat där det inte ens går att uppbringa en bred rödgrön opposition mot regeringens högerpolitik.
Alla partier inom oppositionen har något att ta till sig av denna undersökning. Socialdemokratins ledning gör allt för att uppfattas som ett mittenparti i ett läge där värdeförskjutningen i stället går vänsterut. Miljöpartiet säger rakt ut att de hellre samarbetar med något av alliansens partier än med Vänsterpartiet och tar kraftigt avstånd från det som cirka 60 procent av deras väljare tycker, det vill säga att de privata vinsterna ur den gemensamt finansierade välfärden bör stoppas.

Vänsterpartiet självt lyfter heller inte i opinionen (mer än några få opinionsundersökningar i rätt riktning den senaste tiden). För Vänsterpartiets räkning handlar det nu om att få svar på några avgörande frågor. Varför strömmar väljarna inte till när de uppenbarligen tycker så lika som partiet i avgörande frågor? Arbetar Vänsterpartiet enhetligt och gemensamt med dessa frågor utåt? Är det andra frågor som upptar medlemmarnas intresse och aktivitet? Delar inte väljarna intresset för dessa frågor? Eller har partiet så lågt allmänt förtroende att det inte kan växa, trots värdegemenskapen med så många väljare? Vad kan man i så fall göra åt det? Det är frågor som måste besvaras i god tid före valet 2014.