Resultatet av den idag döda taktiska ”pakten” mellan det liberala partiet PLC och FSLN är att USA:s och IMF:s allierade i Nicaragua led nederlag i valet 2006 på grund av en ovanlig skicklig politisk ingenjörskonst.
I Högsta valrådet (CSE) har sandinisterna (FSLN) och liberalerna lika många ledamöter medan en oberoende ordförande fäller avgörande vid lika röstetal. Det är samme ordförande som konstaterade det sandinistiska valnederlaget i presidentvalet 2001, den sandinistiska segern i presidentvalet 2006 och i kommunalvalet i november 2008. Samtliga partier har idag gått med på att delta i valet 2011 – ett implicit erkännande av Valmyndighetens legitimitet hur mycket de än gnäller.

Vallagen som reglerar valens genomförande godkändes i mitten av 1990-talet av den spillra av socialdemokratiska utbrytare från FSLN som kallar sig för MRS. Valrådet, på basis av denna lag, insisterade att MRS skulle fylla i de blanketter med namn på lokala och regionala styrelseledamöter som krävs för att delta i kommunalvalet. Trots påminnelser och ytterligare en frist på nära ett år lyckades MRS bara få ihop namn för 8-9 av de 17 länen. Men det var de liberala ledamöterna i CSE, inte sandinisterna, som drev på beslutet att INTE ge MRS sin ”personeria juridica”.
Idag vet vi att MRS:s organisatoriska ”självmord” ingick i en större plan där förevändningen skapades för att inför världen ge en bild av sandinistregeringen som en diktaturregim för att illegitimera valet som MRS och högern visste skulle bli ett katastrofval. Då var det bättre att kasta in handsken och ge regeringen skulden och anklaga den för ”diktatur”.