Man undrar vad som kan göras på ett nytt sätt av Edward Albees succépjäs som hade urpremiär på Broadway 1962.

Till exempel förlägga handlingen till Umeå år 2008? Nej, allt det typiskt 60-talistiska i denna uppsättning av den fyllegrälande kvartetten känns helt i sin ordning.
Den halvt misslyckade historieläraren och hans suput till hustru har bjudit in ett yngre par på en sen efterfest hemma hos sig. Det yngre paret får först agera publik – för det krävs en publik till den tävling i att bryta ner sin partner som George och Martha spelar upp. Sedan blir de alltmer indragna i de djävulska lekar värdparet hittar på. Denna smittsamma folie à deux, fylld av våld och förödmjukelse, är länken i värdparets relation. De kan helt enkelt inte leva utan varandra.
Pia Johansson och Dan Ekborg är oslagbara i huvudrollerna, liksom Liv Mjönes och Shebly Niavarani som gästerna. En totalt samspelt kvartett!
Och? Vad lär vi oss av detta? Och vad får vi lust att analysera och diskutera med varandra? Att äktenskapet kan vara ett helvete? Att vi fördjupar oss i ett samtal om våra egna relationer och konflikter?
Att sitta trollbunden några timmar och se ett ruskigt drama i form av ett strålande skådespeleri är inte det sämsta. Men ändå kände jag att saknade något, att innehållet inte hade tillfört något tillräckligt viktigt.