I en rad EU-länder drar nu debatten inför folkomröstningarna om EUs konstitution så sakteliga igång. I så gott som alla länder utgör vänsterkrafter en viktig del av nej-sidan. I Frankrike är inte bara den traditionella vänstern, utan också halva socialistpartiet, på nejsidan. I Storbritannien organiseras krafter inom labour, alternativvänstern och facket tillsammans i nejkampanjen. I Nederländerna blir vänsterpartiet SP en av de viktigaste krafterna i nejlägret. Så kan uppräkningen fortsätta. Kritiken mot konstitutionen är påfallande samstämmig, den riktas mot marknadsliberalism, stel EMU-politik, bristande demokrati och militarisering.
Det blir allt mer sannolikt att konstitutionen kommer att avvisas inte bara i ett, utan i flera, av EU:s medlemsländer. I den stunden räcker det inte med att vänstern har lyckats enas om kritiken. Då måste vi också kunna föra fram liknande förslag på förändring och reform av EU. Annars kommer en viktig möjlighet till förändring att gå förlorad. I det arbetet måste även vi i den svenska vänstern delta, trots vårt grundläggande motstånd mot EU och även om inte vi får någon folkomröstning.

Vänsterns förslag till reformer måste våga kritisera de grundläggande bristerna i dagens EU, annars blir de meningslösa. Ett par punkter är avgörande:
1. EU måste demokratiseras. EU-kommissionens makt måste beskäras kraftigt och de nationella parlamenten inflytande måste bli verkligt. Öppenheten måste öka. De nationella demokratierna måste respekteras och en tydlig gräns dras för EUs makt över länderna på olika områden.
2. Marknadens frihet kan inte längre vara EUs grund. Enskilda länder måste ha en rätt att ha en bättre, men aldrig sämre, politik på områden som miljö, folkhälsa och socialt skydd.
3. EU måste bli öppnare mot omvärlden. Det gäller såväl gentemot andra delar av Europa som mot utvecklingsländer. Ett mer öppet och alleuropeiskt EU står i skarp kontrast till ambitionen att göra EU till en federal statsbildning. Inte minst kräver det reformer av EU:s flykting-, handels- och jordbrukspolitik.
4. EMU-politiken måste omprövas. ECB måste ställas under demokratisk kontroll och mål om sysselsättning och välfärd bör ställas främst för den samordning av den ekonomiska politiken som den gemensamma valutan tvingar fram för euroländerna.
5. EU-länderna måste utgöra en motpol till USA i utrikespolitiken. Detta är inte bara en fråga om innehåll, utan lika mycket om form. EU-länderna måste stå för multilaterala lösningar och starka internationella organisationer. FN-samarbetet måste stärkas och utvecklas. Det innebär att tankarna på ett EU som agerar på egen hand militärt utan FN-mandat måste avvisas. En sådan utveckling undergräver FN:s ställning.
Ett nej till EU:s konstitution är ett ja till ett bättre europeiskt samarbete.