FLAMMAN GRANSKAR Mönstret har upprepats i 20 år: Sedan 1982 har varannan mandatperiod i Stockholms läns landsting inneburit borgerligt styre, varannan socialdemokraternas tillsammans med vänsterpartiet.
År 1998 förlorade vänsterblocket och borgarna tog över makten. Då vänstern, med knapp marginal, vann förra året tog man samtidigt över ett stort budgetunderskott som skapats under de fyra föregående åren.
Den borgerliga politiken gick framför allt ut på att upphandla och privatisera vården i Stockholm. Personalen uppmuntrades att bli privata genom den så kallade ”avknoppningen”. Bland annat bolagiserades fem av sju sjukhus i Stockholm.
Man såg till att det blev mer attraktivt för de anställda inom vården att vilja privatisera exempelvis vårdcentraler. Idag är cirka 26 procent av Stockholms basvård privatiserad. Det borgerliga styret under de fyra åren genererade stora ekonomiska förluster för Stockholms läns landsting.
Som kronan på verket förberedde den borgerliga majoriteten vad som kallades ”den stora upphandlingen” – vilket med tio miljarder årligen skulle blivit världens största offentliga upphandling.
Sju akutsjukhus i länet skulle senast 2005 ha övergått i ny drift, och besluten drevs igenom trots återkommande kritik från landstingets revisorer om ökade kostnader och oklara kvalitetsresultat.
Genom en stopplag från regeringens sida förhindrades fortsatt upphandling av akutvården fram till valet 2002.
Efter valet år 2002 presenterade den nya majoriteten en plattform som sammanfattningsvis bygger på omfördelning av resurser. Nu gällde det att få ordning på ekonomin. Vänsterpartiet förespråkade ett totalt stopp för privatiseringarna, men det blev i stället ett stopp för ”ideologiska privatiseringar”.
Målet sattes att få budgeten i balans till år 2008. Detta accepterades dock inte av länsrätten som krävde att man måste komma till bukt med problemet redan senast nästa år. Majoriteten står inför valet att följa länsrättens dom och försöka få bukt med underskottet, eller att helt enkelt strunta i domen.
Det sista alternativet verkar ingen vara särskilt sugen på. 3,2 miljarder kronor måste sparas. Detta innebär att nästan 7 procent av kostnaderna ska skäras bort. Vad kommer att hända? I vänsterpartiets valplattform 2002 står, förutom att vidare privatisering av sjukvården ska stoppas, att den lokala sjukvården ska byggas ut och förbättras så att den blir mer tillgänglig för invånarna. På längre sikt ska ett besök på vårdcentralen kunna vara gratis.
Dessa mål ligger idag långt borta. Landstingets tjänstemän talar om att slopa vårdgarantin för ett år, skära ner bland personalen och lägga ner akutvård. Faktum är att vänsterpartiets förhandlingsunderlag strider mot den egna linjen.
Norrtälje sjukhus ska bli ett så kallat närsjukhus, detsamma gäller Södertälje sjukhus.
Det blir dock ingen nedläggning av förlossningsvården vid Södertälje sjukhus. Danderyd ska ta hand om Norrtäljebor i behov av akutsjukvård. Södertäljes akuta sjukvård överförs till Huddinge. Karolinska och Huddinge ska slås samman till ett universitetssjukhus med gemensam ledning. Akutmottagningen vid Karolinska ska bara ta emot de svåraste ambulansfallen. För att klara sjuktransporterna i länet ska ambulanssjukvården förstärkas.
Sverre Launy, (v) sitter i verkställande utskottet för distriktsstyrelsen i Stockholm.
Hur ska man kunna förklara för sina väljare att man som vänsterparti sitter och skär ner?
– Rent allmänt anser jag att vänstern måste vara medveten om att det finns en gräns som man inte får passera. Man får inte säja sin själ. Men det är en bedömning som landstingsgruppen får göra i samråd med distriktsstyrelsen. Hur långt kan vi gå? Hur långt kan vi kompromissa?
Launys egen reaktion är att mycket av det som ligger i tjänstemännens besparingsförslag passerar den gräns han talar om.
Ska man då inte avbryta förhandlingarna?
– Man ska förhandla så långt det går. Målsättningen är att hålla borgarna borta från landstinget.
– Det måste vara det primära, men det får inte innebära att partiet säljer ut sin själ.
Men om vi tänker tillbaka. Vad misslyckades vänstern med när borgarna vann valet 1998?
– Tja… ett problem är att väljarna generellt sett inte skiljer på landstinget och kommunen, vilket ger ett allmänt missnöje. Samtidigt som vänsterblocket förlorade makten till borgarna, gick vänsterpartiet fram. Det kan man se som att de krav som vi drev under den perioden trots allt blev tydliga för väljarna.
