Frågan om för eller mot vaccinering mot svininfluensan verkar nu splittra vänstern, den också ska väl tilläggas. Själv anser jag mig inte kvalificerad att gå emot samhällets medicinskt ansvariga som hävdar att riskerna med H1N1 är betydligt större än biverkningsrisken med vaccinet. Alltså bär det av till vårdcentralen. Kan jag garantera att det är biverkningsfritt? Icke. Kan jag garantera att något tidigare vaccin eller för den delen någon vanlig behandling överhuvudtaget är det? Nix.
Men nu är ju vårt samhälle så inrättat att det finns medicinsk kunniga som kan de frågorna bättre. Och eftersom jag ännu har visst förtroende för vårt sjukvårdssystem får jag försöka dra mitt strå till stacken. För att det ska vara någon idé med vaccineringen krävs ju att man kommer över brytpunkten.
Minst av allt är det väl det individuella valet som bör styra? ”Vaccinet är kanske bra, men inte för mig” är ju det allra svagaste argumentet. Antingen är vaccinet farligt och då ska ingen ha det, och våra politiker och tjänstemän som lurat i oss det avsättas. Eller så bör alla låta sig vaccineras så att vi gemensamt kan bryta pandemin. Det är en rimlig vänsterståndpunkt även om ingen kan eller bör tvingas ta det.
Att de stora läkemedelsföretagen är svin som hellre låter miljontals människor dö i Aids än sänker sina profiter är en annan femma. Varje civiliserat samhälle bör göra läkemedelsindustrin till gemensamt ägd. En bra sak hade varit om den statliga vaccinfabriken hade fått byggas. Då hade vi sluppit handla vaccinet dyrt på en bristmarknad. Men det projektet lade den borgerliga regeringen ned. Kanske till vaccinmotståndarna inom vänsterns stora glädje?
