Inrikes/Nyheter 21 januari, 2022

Vänsterns vaccinvägrare

Protesterna mot vaccin­pass och restriktioner har hittills skett på högerns planhalva. Men nu håller en gryende vänster­­rörelse på att göra frågorna till sina, med hjälp av nyandlig­het och gnosticism. I förlängningen vill de stoppa ett kommande folk­­mord på dem som motsätter sig vår allt mer kontrollerade tillvaro.

Stockholmsförorten Bagarmossen är ett av vänsterns starkaste fästen i regionen. Det är också en levande stadsdel, full med lokala initiativ och aktiviteter. Lillåvägen kan fungera som en illustration: Social­demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de tre största partierna på gatan. Feministiskt initiativ har här 264 procent fler röster än rikssnittet.

Går man förbi foodtruckarna och uteserveringarna på torget, förbi det färgglada huset med Kulturskolans verksamhet, passerar det lokala biblioteket och det lokalstyrda Folket hus kommer man ut på Lillåvägen med dess do it yourself-baserade cykelverkstäder, folkkök, frilanslokaler och community gardens. Folkodlingen har drivits av Bagarmossen Resilience Center, en mötesplats för lokalt klimatomställningsarbete. Kort sagt: en hipsterstadsdel.

Men det är också en stadsdel som blivit ett centrum för vaccin­motståndet och protester mot coronarestriktionerna. Ledaren för Frihetsrörelsen, arrangören för de manifestationer som samlat folk i gränszonen mellan ytter­högern, alternativmedian och new age-scenen, bor vid torget. Där har Läkaruppropet hållit sina torg­möten mot coronarestriktionerna. Och Bagarmossen Resilience Centers lokaler har nu tagits över av ett nystartat parti, Mänskliga rättigheter och demokrati (Mod), som bildats i protest mot införandet av vaccinationspass.

En som deltog vid bildandet av Mod i lokalen på Lillåvägen var Martin Lööf, en fackligt aktiv vänsterpartist.

– Tanken är ju att ställa upp i val, även om chanserna ju är begränsade erfarenhetsmässigt. Som jag ser det personligen handlar det om att väcka opinion. Det finns en poäng i att det är ett enfrågeparti och att man inte behöver förhålla sig till andra frågor, säger Martin Lööf.

Initiativtagaren till partiet är PR-konsulten Andreas Sidkvist, som tidigare var med och drev Bagarmossen Resilience Center. I augusti avslöjade Aftonbladet att han var personen bakom antivaccinationskampanjen #kavlaner, ett svar på kommunikationsbyråernas Kavla upp-reklam. Sidkvist var den enda personen Martin Lööf hade träffat tidigare i det nya partiet.

– Allting är lite provisoriskt. Först bildar vi ett parti och sedan lär vi känna dem som varit med och bildat det. Det är omvänd turordning mot vad det brukar vara, berättar Martin Lööf.

Du har ju varit aktiv i Vänsterpartiet. Varför gick de här frågorna inte att driva där?

– Det hade kunnat gå, men jag kände att här kunde jag göra mer nytta. Inom Vänsterpartiet finns det ju många olika åsikter, det finns ju de som är för restriktionerna och de som är skeptiska. Överlag såg man inte det här som en central fråga, vilket jag tycker det var.

På lördag hålls en stor manifestation mot vaccinationspass. Kommer Mod att delta på den?

– Ja, vi tänker gå i den. Det är viktigt att det sker en genombrytning i den enhetliga synen på vad som är rätt och fel kring restriktionerna, att det kommer fram olika åsikter.

I förra manifestationen, som ägde rum i Göteborg, hade nazister och fotbollshuliganer ett block. De mobiliserar nu för att ha ett frontblock i demonstrationen på lördag. Hur ser du på det?

– Det finns ju sådana inslag. Men det som sker är ju ett nytt fenomen. På de manifestationer som arrangerats kommer det ju också många människor med invandrarbakgrund. Det är en spretig blandning människor som deltar, av olika skäl. I politik kan man inte alltid välja vilka som engagerar sig och vilka som inte engagerar sig i en fråga. Rörelser uppstår ju som de gör och ser ut som de gör. Och hur rörelser ser ut förändras över tid. Sverige har ju varit en lugn vrå i världen. De flesta människor har inte upplevt de här inskränkningarna på riktigt än.

Ser du coronapassen och restriktionerna som del av en mer långtgående samhällsförändring?

– Det skulle jag definitivt säga, de är en del av en omstrukturering av samhället, där man görs beroende av olika digitala jättar. Där vi ser ett nedbrytande av mänskliga möten och upplösningen av individens rättigheter. Där det pågår en digital övervakning, kontroll, som man ska vänja sig vid. Man ska legitimera sig i tid och otid. På något sätt är det ju inte någon större skillnad på Moderaterna och Socialdemokraterna, de tävlar ju hela tiden om vem som inför hårdast åtgärder. Och det är där jag ser en begränsning av vad valen kan förändra, eftersom det ju är de partierna som bildar regering. Det här kommer därför inte avgöras i valet, utan det är andra saker som avgör. De introducerar saker och ser vad det blir för reaktioner. Blir det inga reaktioner så kommer det nya inskränkningar. Blir det reaktioner så kanske de stoppas eller begränsas, säger Martin Lööf.

Sedan pandemins utbrott har det skett många protester globalt mot restriktionerna. Oftast har de haft en slagsida åt den konspirativa högern. Efter Trumps valförlust i USA gick delar av den paranoida Qanon-miljön, Kapitoliumstormarna och Make America great again-rörelsen in i coronaprotesterna. I Sverige leddes de av den nybildade Frihetsrörelsen, som stod med ena benet i ytterhögern och deras alternativmedier och det andra i en radikaliserad nyandlig new age-miljö. Men det fanns också en mindre vänsterströmning i protesterna mot pandemibekämpningen.

Nils Littorin från Malmölistan, en grupp som bildades när stora delar av Kommunistiska partiets Malmöavdelning lämnade partiet, grundade i mars 2020 Läkaruppropet, för att samla protester inom sjukvården mot det Littorin kallar medicinsk apartheid och folkhälsofascism. På Läkaruppropets sida sprids videor från journalisten Per Shapiro, som i sin tur driver podden Folkets radio. Om Läkaruppropets grundare har sina rötter i 68-vänsterns ena flaggskepp Kommunistiska partiet, har Shapiro inlett sitt samarbete med ett annat: tidningen Folket i bild/Kulturfront.

Radiojournalisten och undersökande reportern Per Shapiro har tidigare arbetat på Uppdrag granskning, P1 Kaliber och P1 dokumentär. Efter att ha fått en dokumentär om Frihetsrörelsens coronaprotester stoppad startade han Folkets radio i ett samarbete med Folket i bild. Folkets radio har utvecklat en egen speciell blandning av Folket i bilds paradfrågor – yttrandefrihetsfrågor och anti­imperialism – kombinerat med en noggrann täckning av corona­protesterna och en egensinnig konspirationsteori baserad på nyandlig gnosticism, det vill säga föreställningen att varje människa bär en skärva av gud inom sig.

I Folkets radio målar Per Shapiro, ofta i dialog med författaren Jacob Nordangård och human­ekologen Per Johansson (känd från P1-programmet Människan och maskinen och podden Myter och mysterier), upp en övergripande metahistora om konflikten mellan ont och gott, ljus och mörker, jorden och teknologin, inspirerad av andlig mysticism. I denna dualism står det jordbundna Sofia, kunskapen, mot de utomvärdsliga teknologiska andevarelserna, ”arkonterna”, härskarna. Shapiro, Nordangård och Johansson beskriver hur arkonternas verk ligger bakom de stora världsreligionerna och imperierna – fram till våra dagars FN, World Economic Forum och Facebook – som stått bakom massmord och förföljelse av de naturnära andliga folken och en shamansk tradition som levt i harmoni med jorden. Bakom World Economic Forums coronadokument The great reset anar de arkonternas influens för att genomdriva en totalomvandling av samhället i en teknokratisk och transhumanistisk riktning, där människa och maskin förenas i en artificiell intelligens.

Förföljelsen av gnostikerna under Romarriket, kristendomens förföljelse av religiösa minoriteter och kolonialismens folkmord på urbefolkningar knyts samman med diskrimineringen av de ovaccinerade utan vaccinpass och de sociala mediernas utrensningar av coronaskeptiker. Inom en snar framtid kommer denna utveckling att kulminera i en genocidal utrotning av dem som vägrar inordna sig i den transhumanistiska omvandlingen av mänskligheten. Det är med denna mytologi som aktörer som Folkets radio kan lyfta fram motståndet mot mRNA-­vaccin, Kajsa Ekis Ekmans kritik av transvården, Julian Assange och Wikileaks läckor från det militärindustriella komplexet samt David Jonstads klimatbaserade återvändande till naturen och lokal odling. Vänstertänkare bäddas in i och stöps om i en konspirativ metaberättelse.

Tillbaka till Bagarmossen. Där bor även historikern Rasmus Fleischer som inledde sin forskarkarriär med att skriva om konspirationsteorier. Är vänstern tillräckligt vaccinerad mot sådana?

– En typisk funktion för konspirationsteori är att skapa miljöer där uppdelningen vänster och höger suddas ut och inte blir lika tydlig. Och det verkar vara det som sker nu. Frågan är om man kan tala om en vänster inom konspirationsteorierna, eller om det snarare är en ex-vänster. Folk med en vänsterbakgrund som har gått i en annan riktning, säger Rasmus Fleischer.

Han menar att fallet Assange, som förenar Folket i bild och Folkets radio, ger en fingervisning om var vänstern och den konspiracistiska miljön hittar beröringspunkter.

– Det finns några grundläggande kännetecken för den konspirationsbaserade världsbilden och det är drömmen om att sanningen kan göra oss fria. Det finns en sanning som är mörklagd och bara den kommer ut, då kommer makten och tyranniet att falla ihop av sig självt, den kan inte stå emot sanningen. Det är här bilden av Assange, som släppte ut informationen, blir väldigt attraktiv, och även lockar individer inom vänstern. Det är ju inte, vad jag vet, några organiserade strömningar, några fraktioner eller falanger inom vänstern som gemensamt har rört sig i denna riktning, utan det är individer. I frånvaron av politisk organisering blir den här drömmen om att det räcker med information än mer tilltalande. Att det räcker med spontana protester och allianser för att man ska sprida sanningen. Drömmen om att allting handlar om att nå fram till och få ut en viss sanning, det ligger ju också i linje med den här märkliga gnostiska synen.

Rasmus Fleischer menar att det är lätt att gå vilse i att försöka förstå de nya proteströrelserna mot vaccinpassen utifrån desinformation, propaganda och konspirationsteorier. Det krävs också att man försöker göra en analys av vilka motiv och bevekelsegrunder som får människor att dras dit.

– Den här konturlösa miljön vi pratar om, för en hel del människor som dras dit rör det sig troligen om ett slags vantrivsel i det digitala, en djup känsla av obehag, där vaccinpassen blir en sådan grej.

Den oron är värd att ta på allvar, menar han.

– Jag håller med om att det pågår något som man bör vara på vakt mot, att det skapas en allmän acceptans för att man ska behöva bevisa sin rätt till tillträde till allt möjligt genom en QR-kod i mobilen. Och att det inte bara kommer att handla om vaccin i slutändan. Den föreställningen förekommer ju hos de här rörelserna, men uppskruvat väldigt många varv. Och när man börjar prata om gnostiska arkonter låter det ju uppenbarligen helsnurrigt, men jag undrar om det inte är ett sätt för vissa människor att formulera en ganska vag rädsla inför något större som big data och massövervakning.

Inrikes 29 oktober, 2025

Arbetsdomstolen på sparlåga: ”Gör skurkföretagen en tjänst”

Pelle Sunvisson, förhandlare på SAC:s organisation Solidariska byggare och Arbetsdomstolen i Gamla stan. Foto: Jacob Lundberg, Lars Pehrson/SvD.

Arbetsdomstolen har så ont om pengar att man skjuter upp alla "icke brådskande mål". Fackföreningen Solidariska byggare menar att arbetslivskriminella nu kan pusta ut – medan staten kommer förlora mer pengar än man sparar.

Ett stenkast från Riddarhuset i Stockholm ligger Arbetsdomstolen, specialdomstolen som sedan 1929 prövat arbetsrättsliga mål. I mars vädjade den lilla rättsinstansen till regeringen om att få 6,6 miljoner kronor extra till hösten, då nuvarande anslag inte räckte till. 

I stället får man nu bara 4,1 miljoner – och grundanslaget har i sig sänkts med två miljoner, utan någon mer motivering från regeringen än ”allmänna prioriteringar”. Samtidigt höjer Statens Fastighetsverk, myndigheten som förvaltar det pampiga Ryningska palatset som domstolen kallar sitt hem, hyran med 700 000 kr.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 29 oktober, 2025

Catherine Connolly visar vägen för vänstern

Catherine Connolly (mitten) hälsas av sina valarbetare efter att hon vann det irländska presidentvalet den 25 oktober. Foto: Niall Carson/AP.

I lördags vann vänsterkandidaten Catherine Connolly en jordskredsseger i det irländska presidentvalet. Receptet: folkfrontsstrategi, plånboksfrågor, sociala medier och tydlighet om Gaza.

I det allt mer kompakta politiska mörkret i västvärlden finns fortfarande ljusglimtar. Zohran Mamdanis borgmästarkampanj i New York är en. Frankrikes stundtals enade vänster, som nu har skapat en politisk låsning som kan tvinga regeringen att stoppa en pensionsreform och i stället införa en miljonärsskatt är en annan. I lördags tändes ytterligare ett ljus ute i Nordatlanten.

I det irländska presidentvalet vann den oberoende vänsterkandidaten Catherine Connolly en storseger med över 63 procent av rösterna. Resultatet är ett svidande nederlag för det politiska etablissemanget. Men det är också ett illustrativt exempel på hur vänstern kan nå framgång i dagens medialt fragmenterade och politiskt extrema klimat.

Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly föddes som det nionde av 14 syskon i en familj i Galway. Efter att ha arbetat som psykolog och advokat var det först i 40-årsåldern som hon gav sig in i politiken för det lilla Labour-partiet. Hennes hjärtefråga då som nu var bostadskrisen.

Efter 17 år i lokalpolitiken lämnade hon dock Labour efter att partiet valde att inte stödja hennes kampanj. I stället valdes hon in som oberoende i parlamentet Dáil 2016. Där blev hon 2020 den första kvinnan att nå posten som vice talman, efter att ha enat de olika vänsterfraktionerna. Det skulle visa sig bli en återkommande strategi.

Inför söndagens presidentval lyckades Connolly vinna stöd från alla fem vänsterpartier i Dáil för sin presidentkandidatur. Liksom den franska ”folkfronten” som bildades förra sommaren enades oppositionspartierna Sinn Féin, Socialdemokraterna, People before profit, De gröna, samt Connollys tidigare parti Labour kring hennes grundfrågor.

En huvudprioritet är bostadskrisen, som gjort Dublin till en av de dyraste städerna i Europa. En annan är kritiken mot den pågående militariseringen i Europa som Connolly vill att Irland ska stå utanför – en populär position i det historiskt neutrala Irland. En av de allra viktigaste frågorna för väljarna var också Gaza: enligt Connolly själv, vars obevekliga kritik mot Israel och stöd för palestinierna vunnit många hjärtan, var det en viktigare fråga för många väljare än den om ett enat Irland. Connolly visar alltså att det går att vinna på att vinna på att vara tydlig i sin kritik av Israel, snarare än att undvika eller kompromissa om frågan.

En annan framgångsfaktor var hennes entusiastiska användning av sociala medier. Virala videor där den 68-åriga Connolly jonglerar med en fotboll och spelar basket gjorde henne snabbt till en favorit bland yngre väljare. Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly fick också draghjälp av motståndarsidan. Regeringspartiet Fianna Fáil tvingades dra tillbaka sin kandidat efter en finansskandal, medan Fine Gaels kandidat Heather Humphreys försökte rädda sin oinspirerande kampanj med allt hätskare attacker på Connolly som bara fick hennes egna siffror att dyka. Resultatet av den kaotiska valrörelsen var ett historiskt lågt valdeltagande på 46 procent, vilket motståndare kan hävda underminerar Connollys mandat.

Läs mer

En rad kontroversiella uttalanden har också gjort hennes anspråk på att företräda hela Irland svårsmälta för vissa: en resa till Bashar al-Assads Syrien 2018 ser inte jättebra ut, även om Connolly hävdar att syftet var att uppmärksamma flyktingarnas situation. Likaså beslutet att anställa en kvinna som avtjänat straff för deltagande i en väpnad rörelse. Den kanske viktigaste kritiken berör det faktum att Connolly i rätten tidigare har företrätt de banker hon nu kritiserar för deras girighet. Det har dock inte hindrat väljarna från att ge henne sitt förtroende.

Det irländska presidentämbetet är visserligen främst ceremoniellt, ungefär som Sveriges kung. Connollys seger är dock viktig av två skäl. För det första har företrädare som Mary Robinson och den avgående Michael D Higgins sedan 1990-talet tagit allt större plats i politiken, såväl inrikes som utrikes – det kommer Connolly garanterat att fortsätta med, inte minst i fråga om Israel-Palestina. För det andra är hennes förmåga att ena vänstern en viktig signal om att en framtida vänsterregering ledd av Sinn Féin inte längre går att utesluta. Med Catherine Connolly som president ser läget för Irland – och världen – därför lite ljusare ut.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 29 oktober, 2025

Tobias Hübinette: Palestinavänstern ser mig som förrädare

Flamman möter Tobias Hübinette bland marmorstatyerna på Nationalmuseum. Foto: Paulina Sokolow.

Sveriges mest påpassade forskare tror inte längre på militant antifascism. För Flamman berättar han om Mattias Karlssons klädstil, hur Katitzi-böckerna gjorde honom till antirasist och varför vänstern inte kan älska honom.

Kostymbyxor och kavaj och till det en jacquardstickad, rutig slipover i mörkgrönt och vinrött. Välklädd är han som vanligt, Tobias Hübinette. Han smälter också in fint i den internationella atmosfären på Grand Hôtels veranda denna grå förmiddag. Rummet är inbäddat i ett sömnigt sorl. En blond dam serverar oss te och kaffe och det är inget konstigt med att vi som utbyter artigheter med henne är mörka och ser utomeuropeiska ut. I den här miljön kunde vi vara ett välbeställt gift par på weekendresa eller affärskollegor.

Att se sig själv utifrån i termer av ras och klass ligger nära till hands i sällskap med Tobias Hübinette. Ingen i Sverige har grävt sig djupare ned i dessa lager, åtminstone inte med en sådan glöd – och till samma pris.

Var köper du dina kläder?

– Mest i Japan. Där finns fler butiker som säljer den här typen av kläder än i Sverige. Svensk modestil är mest bara tröja och byxor.

Sin propra stil till trots har han sin bakgrund i betydligt ruffigare miljöer. På 1990-talet var han aktiv i de antifascistiska miljöerna, först som anarkist i uppväxtorten Motala och sedan i Uppsalas studentliv. Sedan dess har allt han tagit i skapat debatt: internationella adoptioner, överklassens historiska naziböjelser, rasfrågan och mångkulturen.

Ställningstaganden som gjort honom till högerextremisters måltavla, hela vägen från skinheadsåren i mitten av 80-talet till regeringsmakten 2022. Genom åren har han ihärdigt bloggat och postat samkörningar mellan svensk nazisthistoria med adelskalendern och han var tidigt ute med att hänga ut högerextrema personer. Samtidigt har han inte dragit sig för att rota runt i klassiska vänstersår, som förekomsten av obearbetad antisemitism. I sin mediala framtoning framstår han som orädd, eller snarare dumdristig. I verkliga livet är han timid och på sin vakt.

Jag håller mig kvar vid modesnacket för att försöka locka ut honom ur hans akademiska bekvämlighetszon. Det ska visa sig vara svårt.

Men även de högerextrema börjar bli ganska propra?

– Mattias Karlsson (chefsideolog på tankesmedjan Oikos och riksdagsledamot för Sverigedemokraterna) har satt standarden för de nya högerextremisternas klädstil, han är deras modeikon nu. Det är tredelat som gäller. Men utan några detaljer som sticker ut, utan mer uniformt.

Kvällen innan vi ses har tidningen Expo blivit dubbelprisade vid Tidskriftsgalan. ”En vardagsnära granskning som med långsiktig bevakning blottlägger hur extremismen sträckt sig in i maktens familjeliv.” Juryns motivering säger det inte rätt ut, men alla vet att det handlar om migrationsministern Johan Forsell och hans sons involvering i den ungnazistiska grupperingen Aktivklubb. Metoden – att avslöja högerextrema böjelser i makteliten – är typisk för tidskriften som fyller 30 i år och högst välbekant för Tobias Hübinette. Han var med att grunda den.

– Jag är jätteglad över vad Expo har blivit och att de fortfarande finns. Det är inte självklart i dessa tider och de är viktigare än någonsin. Deras syfte är folkbildande och det är kanske det mest verksamma vi har i dag.

Vid starten, minns Tobias Hübinette, drogs tidningen med en vänsterstämpel. Grundarna kom från vänstern, han själv inte minst.

– Det var ju trotskister, vänsterpartister som delvis kanske hade gått med när partiet fortfarande hette VPK. Men i dag är det en högst respekterad tidskrift.

Vitt. Nationalmuseums skulpturgård illustrerar väl Tobias Hübinettes teorier om en bombastisk svensk självbild. Foto: Paulina Sokolow.

Expo har behållit fokus på den vita högerextremismen, men har utelämnat islamismen, som den ju har mycket gemensamt med. Ett tomrum som på senare år intagits av stiftelsen Doku.

– Doku har en stark högerstämpel, vilket inte är konstigt mot bakgrund av vilka som var med vid uppstarten. Alla var i praktiken höger utom Anna-Lena Lodenius som kommer från socialdemokratin.

Borde inte Expo ha tagit det området också?

– Jo, visst, men det finns kanske ingen där som har den kompetensen, med språket. Man bör ju kunna åtminstone arabiska. Men jo, Expos undertitel är ”demokratisk tidskrift”, så därmed är det absolut motiverat att ha fokus även på radikalislamism.

Har du själv haft koll på aktivklubbarna?

– Inte på personnivå, men jag har märkt att den här miljön har växt. Och att det hade börjat komma in personer med en annan klassbakgrund.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 28 oktober, 2025

Ser Expressen inte skillnad på propaganda och nyheter?

Klipp från den polska propaganda-kanalen Visegrad 24 förekommer fortfarande i svenska nyhetsmedier. Foto: Visegrad 24/X, Expressen.

Brinnande byggnader, drönarklipp och emojier. Filmerna från krigsfronten i Ukraina gjorde X-kontot Visegrad 24 till en viktig nyhetskälla. Men bakom fasaden döljer sig polsk högerpropaganda – och svenska medier fortsätter att hänvisa till dem.

Härom veckan toppades Expressens sajt av ett suddigt videoklipp på en brinnande byggnad. ”Visegrad 24 skriver att det rör sig om ett industriområde där ryska militären har både baser och drönaranläggningar”, uppgav tidningen (12/10).

Detta var andra gången på kort tid (25/8) som Expressen TV okritiskt hänvisade till Visegrad 24 som nyhetskälla. Detta trots att det numera är både välkänt och uppenbart att Visegrad 24 är en propagandaoperation, förankrad i Polens nationalkonservativa höger. Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.

Visegrad 24 har vuxit till ett mediehus med globalt genomslag – fast utan att driva någon egen publikation. Man nöjer sig med konton på plattformar som X (tidigare Twitter), där man i hög grad återpostar upphittat material. Gärna en video på något som exploderar, plockad direkt från någon rysk, ukrainsk, palestinsk eller iransk kanal i appen Telegram. Videon förses med en braskande engelsk rubrik och läggs upp på X, utan kontroll av äktheten – för att sedan spridas vidare av etablerade medier som Expressen. Visegrad 24 gör sig därmed till en praktisk källa för nyhetsredaktioner som Expressen, som inte vill avlöna egna journalister för att följa Telegramkanaler på främmande språk.

Genombrottet kom 2022, efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, då Visegrad 24 utmärkte sig genom att vara snabba med att posta videoklipp från frontlinjen till Twitter, må vara att vissa senare visade sig vara falska. Rubrikerna skrevs för att tilltala alla oss som engagerade sig för Ukraina. På några månader samlade Visegrad 24 mängder av följare och blev en stående nyhetskälla även för etablerade medier. Aftonbladet och Expressen, DN och SvD – alla hänvisade de till Visegrad 24 som källa.

Men något var skumt. För ingenstans uppgav Visegrad 24 några adresser eller redaktörsnamn. Hösten 2022 skrev jag en krönika där jag spekulerade i om det anonyma kontot kanske var en propagandaoperation med Ryssland som avsändare. Var kanske den proukrainska tendensen bara ett sätt att samla följare i ett första skede, för att senare vrida om budskapet i prorysk riktning?

Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.

Ungefär samtidigt började grävande journalister, först på OKO Press, avslöja vilka som låg bakom Visegrad 24. Det var den konservative aktivisten och pr-mannen Stefan Tompson, med polsk och sydafrikansk bakgrund, uppvuxen i brittisk överklassmiljö, tillsammans med svensk-polske Adam Starzynski, som deltagit i konferenser med SD-tankesmedjan Oikos. Finansieringen kom från Polens dåvarande, nationalkonservativa högerregering och syftet skulle vara att sprida dess värderingar i utlandet. Successivt började Visegrad 24 varva sin nyhetsförmedling med en ökad andel renodlad propaganda, där ett genomgående tema är att peka ut muslimer som ett hot mot Europa.

Stefan Tompson förklarar i en intervju att Israel står vid frontlinjen i en kamp för ”västvärlden”, som på hemmaplan måste föras mot ”vänstern”, som han menar har ”bildat gemensam front med blocket Ryssland–Kina–Iran”.

Efter den Hamas-ledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023 satsade Visegrad 24 hårt på nyheter från Mellanöstern, som man nu har knoppat av till syskonkontot Middle East 24 (ME24). Medieforskare vid Washingtons universitet har i en studie visat hur Visegrad 24, vid sidan av ännu en handfull liknande aktörer på X, de första veckorna efter attacken lyckades erövra ett betydande inflytande som engelskspråkiga nyhetskällor.

Visegrad 24 för fram samma slags budskap som Israels regering, medan andra (tills vidare) framställer sig som opartiska, eller driver en hårt anti-israelisk linje. Vad som förenar dessa nyhetsförmedlare, som ofta är anonyma, är inte budskapet utan en likartad stil: snabbt återpostande av dramatiska bilder, gärna med rubriker fyllda av emojier och versaler. Även om de har färre följare än de största traditionella nyhetsmedierna, når de större genomslag på X. Till detta bidrar att bland andra Visegrad 24 upprepade gånger har fått del av den hårdvaluta som det innebär att bli återpostad av plattformens ägare, Elon Musk.

Läs mer

Samtidigt har det uppdagats flera fall där högerextrema aktörer på X driver propalestinska konton som samlat stora skaror av följare – vilka knappast haft anledning att ana oråd. Först i nästa skede, när följarna finns på plats, är tiden inne för att stegvis varva Israelkritiken med antisemitiska konspirationsteorier, förintelseförnekande och rasism.

Sannolikt förekommer liknande försök till flerstegsoperationer inom en mängd olika områden. Alla vi som följer världshändelser via sociala medier bör utgå från att vi redan följer konton som har en dold agenda som går bortom vad som hittills varit synligt. Det är omöjligt att med säkerhet identifiera dem på förhand. Men detta är ingen ursäkt för Expressen TV att år 2025 fortsätta legitimera Visegrad 24 som nyhetskälla.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 oktober, 2025

Har Zohran Mamdani blivit för mesig för DSA?

Socialistiska borgmästarkandidaten Zohran Mandani får en kram av Bernie Sanders under ett kampanjmöte den 27 oktober. Foto: Heather Khalifa/AP/TT.

Zohran Mamdani har blivit symbolen för en ny vänster i USA – radikal i sak, varm i tonen och omgiven av tusentals frivilliga som knackar dörr i hans namn. Flamman träffar ledarna för Democratic socialists of America, den darriga språngbrädan för stadens socialistiska framgångar.

En ung, muslimsk socialist född i Afrika – 34-åriga Zohran Mamdani har allt som behövs för att skrämma skiten ur New Yorks borgerlighet. Inte minst som han står som favorit när staden väljer sin nya borgmästare den 4 november.

Långt bakom sig har han tidigare demokratiska delstatsguvernören Andrew Cuomo, som deltar som oberoende, och republikanen Curtis Sliwa. Nu undrar många hur den radikala nykomlingen kunnat gå från två procent i början av primärvalen, till att spöa tungviktare som miljardärerna kastar pengar över.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 25 oktober, 2025

Maggios filmdebut andas tumblr-eskt 2010-tal

Josef (Joel Spira) reser långt för att söka efter sin älskade. Foto: Andreas Öhrman.

Stereotypen med den tokroliga tjejen som dricker champagne i Paris är pinsam och borde aldrig dammats av. 7 steg vill vara smart, men faller på sin egen stelbenthet.

I Andreas Öhmans 7 steg spelar artisten Veronica Maggio den gåtfulla Elle som utvecklat en teori om kärlekens sju etapper: från förälskelse via vardagens tristess och konflikter till nytändningens sjätte steg.
I hennes värld är människan förnuftig nog att kontrollera kärlekens virrvarr. Teorin ligger långt från tanken om sammanförda öden, men är desto mer symptomatisk för vårt kbt-upplysta tidevarv.

Innan teorins försökskanin och manliga hjälte Josef (Joel Spira) hinner klura ut vad som väntar i det sjunde steget, går Elle upp i rök och han sadlar om från hjärtekrossad pojkvän till privatdetektiv. Snart inser Josef att han knappt vet någonting om sin mystiska flickvän, och sökandet efter henne tar honom runt i Sverige och över ett världshav.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 25 oktober, 2025

Älskad av alla

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, Jens Stolenberg, dåvarande generalsekreterare för Nato, och statsminister Ulf Kristersson diskuterar Sveriges Natoansökan i juli 2023. Foto: Yves Herman/Pool/AP.

Jens Stoltenbergs nyckel till framgång är försiktighet och eftertanke, en bristvara i dagens världspolitik. Sara Martinsson har läst den store norrmannens självbiografiska "Min tid i Nato".

I Norge är det statsminister Jonas Gahr Støre som brukar jämföras med Palme. Överklasspojken från Oslo vest, som mot alla odds blev vänster. Men egentligen har den tidigare statsministern och Nato-chefen Jens Stoltenberg fler likheter med originalet. Sedan Palme dog har socialdemokratin inte någonstans i världen haft en stjärna med starkare lyskraft än han. Nu har han skrivit 500 sidor om sitt decennium som generalsekreterare för Nato. Man kan läsa dem som skvaller om Trump och Putin, eller för att nosa upp hemligheten bakom ett varumärke så starkt att det på egen hand vann det norska valet.

Mycket har sagts om ”Stoltenberg-effekten”. Mindre om vad den beror på. Hur blev en matteälskande nepobaby från Frogner hela socialdemokratins guldgosse? Ett svar finns förstås i uppväxten. Föräldrarna Thorvald och Karin tillhörde båda Arbeiderpartiets elit. För lille Jens var statsministrar, departementschefer och diplomater normalt middagssällskap. ]Han fick således försprång i att bygga nätverk. Att känna alla hjälpte honom tveklöst upp genom Arbeiderpartiet-hierarkin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 24 oktober, 2025

”Tack men nej tack”: Jokkmokk svarar regeringen om återvandringen

Roland Boman skriver i ett brev att Jokkmokks människosyn skiljer sig från regeringens. Foto: Jokkmokks kommun.

Regeringens pilotprojekt för att få afghanska flyktingar att flytta tillbaka får kritik i ett brev från Roland Boman, kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk. ”De skiter högaktningsfullt i Jokkmokk”, säger han till Flamman.

Den 10 september lanserade regeringen ett pilotprojekt för så kallad frivillig återvandring av afghanska flyktingar, med förfrågningar till flera kommuner om att delta.

Den 20 oktober fick man ett öppenhjärtigt brevsvar från Roland Boman, kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk, med rubriken ”Tack men nej tack”. Där står: ”Jokkmokk är Vi, inte vi och dom. Jokkmokk är Vi oavsett bakgrund, födelseland eller hudfärg.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 23 oktober, 2025

Palestinarörelsen kämpar för oss alla

Greta Thunberg deltar i en presskonferens vid Sergels torg i Stockholm den 7 oktober. Foto: Caisa Rasmussen/TT.

Demoniseringen av Palestinarörelsen är ett hot mot alla som tror på demokratin.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

I två års tid har människor gått ut i kraft mot den israeliska folkmordsoperationen i Gaza. Lika länge har vad som kollektivt kan benämnas ”Palestinarörelsen” mött ett fanatiskt politiskt motstånd.

Mönstret påminner om Israel-Palestinakonflikten i sig själv: Israel har låtit brutaliteten mot Palestina växa på bekostnad av även den inhemska opinionen, och i Sverige tas politiska steg mot ökad repression av demonstranter, medan svenskarna själva vänder sig mot den etniska rensningen och tagit ställning för det palestinska folkets rätt till liv och självbestämmande.

För att avskräcka från ökat deltagande och även förstärka övertygelsen i de egna leden har reaktionära och fascistiska fotografer, bland annat SD-kopplade Riks, sett till att fotografera och filma de större demonstrationerna, stundtals understödda av små grupper av motdemonstranter som genom egna spektakel försöker provocera fram reaktioner i syfte att skapa innehåll åt sin egen hejarklack.

Genom en ständigt malande demonisering förnekas palestinademonstranternas mänsklighet.

Genom en ständigt malande demonisering – som är nödvändig om du ska orka hata den som inte gör dig något – radikaliseras högermänniskor till att förneka palestinademonstranters mänsklighet. I chattar och livestreamar kartläggs och hånas engagerade individer. Bilar har körts in i demonstrationståg. En välkänd aktivistprofil blev nyligen misshandlad.

Samma fientliga förhållningssätt går att skönja bland framträdande regeringspartister: riksdagsmoderater beskriver Global Sumud-flottiljen som en samling ”hamaskramare”, ”homofober” och ”antisemiter” medan en Sverigedemokrat hänger ut föräldrar som bär palestinasjal till förskolan – ett plagg som en moderat kommuntopp kallar ”hipstersvastika”. Genom att utnyttja en etnonationalistisk definition av antisemitism där israelkritik likställs med judehat, tvättar man sina egna rasistiska händer.

Läs mer

Tidöpolitiker sätter sig inte bakom ratten för att demonstrera missnöje, men från regeringen kommer en stadig ström av utspel och lagförslag som kan innebära mer skada för fler personer. Genom att strama åt demonstrationsrätten och nyttja vandellagar där ”fel” beteende kan vara grund för indraget uppehållstillstånd eller avbruten medborgarskapsprocess, kommer färre att våga protestera mot demokratiska inskränkningar. Med laglig rätt att riva upp medborgarskap begränsas alla demokratiska aktörers rätt ytterligare. Snaran dras åt och folkets rätt att samlas politiskt kvävs.

Inget av detta sker i ett vakuum. Inskränkningarna sker över hela Europa. I dagarna fick världen veta att israeliska National Center for Combating Antisemitism för ett register över pro-palestinska demonstrationer, tillsammans med de konton och organisationer som potentiellt står bakom. Det som i Sverige sker med mobilkameror och ekokammare på internet, sker även på israeliska myndigheter.

Vill man döda en demokrati, slutar man vårda den. Kampen för Palestinas frihet är inte bara livsavgörande för alla som lever under förtryck mellan floden och havet – den avgör även om vi själva är värda att kämpa för.

Diskutera på forumet (1 svar)
Inrikes 23 oktober, 2025

”Narren är fri att kritisera överheten”

Björn Eklund byggde upp sitt förlag Karneval med pengar han fick från sin tidigare arbetsgivare Ordfront. Foto: Leonidas Aretakis.

Han bidrog till att göra Ordfront till Sveriges främsta vänstermagasin. Efter ett storbråk 2003 grundade han förlaget Karneval – som ifrågasätter allt från invandring till vacciner. Flamman träffar förläggaren och fritänkaren Björn Eklund.

"Sista striden för Ordfront?”

Rubrikerna var dramatiska inför den extrainsatta stämman den 4 september 2004, då 614 medlemmar samlades på gymnasieskolan Södra Latin i Stockholm för att avgöra magasinets framtid. I aulan fanns flera vänsterkändisar som Mikael Wiehe, Åsa Linderborg, Maria-Pia Boëthius och Sven Lindqvist.

”Giftpilarna kastades åt alla håll”, rapporterade Journalisten, ”inte minst mot ’Bonnier-pressen’ som enligt flera talare legat bakom ett ’galet och monstruöst massmediedrev’ och iscensatt en ’massaker på Ordfront’.”

Det fanns fog för de starka orden. Sveriges största vänstermagasin återhämtade sig aldrig efter det stormiga mötet. Man bekräftade också uppsägningen av redaktionschefen Björn Eklund, vars kontroversiella text om kriget i Jugoslavien hade gjort honom till dagens huvudperson.

Men avskedandet blev också en nystart. Ur gruset byggde han upp sitt fritänkande förlag Karneval.

Nu står han framför mig i gummistövlar, framför den röda trästugan från 1700-talet i Vitabergsparken på Södermalm. Den tillhör ett välbevarat ”reservatsområde” för arbetarna från de närliggande industrierna i Barnängen. Han hukar sig för att få plats i hallen.

Hemmastad. Från början drev Björn Eklund sitt förlag från hemmet, men han har nu skaffat ett riktigt kontor – ett litet trähus på Södermalm i Stockholm. Foto: Leonidas Aretakis.

– Det där har självklart präglat mig. Det var en smärtsam konflikt som pågick i två år. Först som ett mediedrev, därefter som en strid inom föreningen Ordfront, och till sist som en arbetsrättslig konflikt.

Vi slår oss ned vid köksbordet framför en bokhylla full av förlagets böcker. Stugans skala får oss att se ut som jättar.

Under de första åren gav Karneval ut vänsternamn som Åsa Linderborg och Flammans dåvarande chefredaktör Aron Etzler, och senare även storsäljare som Kapitalet i tjugoförsta århundradet av Thomas Piketty. Men på senare år har Björn Eklund tagit fritänkandet i nya riktningar, med böcker som ifrågasätter etablerade uppfattningar om klimatet, vacciner, Ukrainakriget, samt diskuterar kränkthetskultur och statens ”feminisering”.

Jag är nyfiken på honom av flera skäl. Som publicist undrar jag hur magasinet Ordfront kunde bli så framgångsrikt. När jag var ung aktivist publicerade det alla antiglobaliseringsrörelsens hjältar. Jag beställde hem en låda från tyska Ebay med ett tjugo-tal böcker av Noam Chomsky och John Pilger, varav de flesta nu står i Flammans bokhylla, och som lärde mig allt om USA:s sjaskiga utrikespolitik.

Nu är jag luttrad när det gäller vänstermänniskors förmåga att balla ur politiskt.

Men jag undrar också vad som hände sedan. Jag uppfattar att många författare i den äldre antiimperialistiska miljön, har haft svårt att navigera i en värld där USA inte är den enda skurken. Jag undrar också varför geopolitiken alltid splittrar vänstern, och om det finns något att lära i dag.

Jag frågar om han har gjort en ideologisk resa sedan Ordfront-tiden. Han skakar på huvudet.

– Jag är inte så vänster som du verkar tro. Till skillnad från många på Ordfront så har jag inget förflutet i kommunistiska sekter. Visst har jag ändrat uppfattning i flera frågor men jag vill tro att jag inte har gått högerut, utan att jag i dag vet bättre, säger han.

En sådan fråga är pandemin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)