Inrikes/Nyheter 21 januari, 2022

Vänsterns vaccinvägrare

Protesterna mot vaccin­pass och restriktioner har hittills skett på högerns planhalva. Men nu håller en gryende vänster­­rörelse på att göra frågorna till sina, med hjälp av nyandlig­het och gnosticism. I förlängningen vill de stoppa ett kommande folk­­mord på dem som motsätter sig vår allt mer kontrollerade tillvaro.

Stockholmsförorten Bagarmossen är ett av vänsterns starkaste fästen i regionen. Det är också en levande stadsdel, full med lokala initiativ och aktiviteter. Lillåvägen kan fungera som en illustration: Social­demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de tre största partierna på gatan. Feministiskt initiativ har här 264 procent fler röster än rikssnittet.

Går man förbi foodtruckarna och uteserveringarna på torget, förbi det färgglada huset med Kulturskolans verksamhet, passerar det lokala biblioteket och det lokalstyrda Folket hus kommer man ut på Lillåvägen med dess do it yourself-baserade cykelverkstäder, folkkök, frilanslokaler och community gardens. Folkodlingen har drivits av Bagarmossen Resilience Center, en mötesplats för lokalt klimatomställningsarbete. Kort sagt: en hipsterstadsdel.

Men det är också en stadsdel som blivit ett centrum för vaccin­motståndet och protester mot coronarestriktionerna. Ledaren för Frihetsrörelsen, arrangören för de manifestationer som samlat folk i gränszonen mellan ytter­högern, alternativmedian och new age-scenen, bor vid torget. Där har Läkaruppropet hållit sina torg­möten mot coronarestriktionerna. Och Bagarmossen Resilience Centers lokaler har nu tagits över av ett nystartat parti, Mänskliga rättigheter och demokrati (Mod), som bildats i protest mot införandet av vaccinationspass.

En som deltog vid bildandet av Mod i lokalen på Lillåvägen var Martin Lööf, en fackligt aktiv vänsterpartist.

– Tanken är ju att ställa upp i val, även om chanserna ju är begränsade erfarenhetsmässigt. Som jag ser det personligen handlar det om att väcka opinion. Det finns en poäng i att det är ett enfrågeparti och att man inte behöver förhålla sig till andra frågor, säger Martin Lööf.

Initiativtagaren till partiet är PR-konsulten Andreas Sidkvist, som tidigare var med och drev Bagarmossen Resilience Center. I augusti avslöjade Aftonbladet att han var personen bakom antivaccinationskampanjen #kavlaner, ett svar på kommunikationsbyråernas Kavla upp-reklam. Sidkvist var den enda personen Martin Lööf hade träffat tidigare i det nya partiet.

– Allting är lite provisoriskt. Först bildar vi ett parti och sedan lär vi känna dem som varit med och bildat det. Det är omvänd turordning mot vad det brukar vara, berättar Martin Lööf.

Du har ju varit aktiv i Vänsterpartiet. Varför gick de här frågorna inte att driva där?

– Det hade kunnat gå, men jag kände att här kunde jag göra mer nytta. Inom Vänsterpartiet finns det ju många olika åsikter, det finns ju de som är för restriktionerna och de som är skeptiska. Överlag såg man inte det här som en central fråga, vilket jag tycker det var.

På lördag hålls en stor manifestation mot vaccinationspass. Kommer Mod att delta på den?

– Ja, vi tänker gå i den. Det är viktigt att det sker en genombrytning i den enhetliga synen på vad som är rätt och fel kring restriktionerna, att det kommer fram olika åsikter.

I förra manifestationen, som ägde rum i Göteborg, hade nazister och fotbollshuliganer ett block. De mobiliserar nu för att ha ett frontblock i demonstrationen på lördag. Hur ser du på det?

– Det finns ju sådana inslag. Men det som sker är ju ett nytt fenomen. På de manifestationer som arrangerats kommer det ju också många människor med invandrarbakgrund. Det är en spretig blandning människor som deltar, av olika skäl. I politik kan man inte alltid välja vilka som engagerar sig och vilka som inte engagerar sig i en fråga. Rörelser uppstår ju som de gör och ser ut som de gör. Och hur rörelser ser ut förändras över tid. Sverige har ju varit en lugn vrå i världen. De flesta människor har inte upplevt de här inskränkningarna på riktigt än.

Ser du coronapassen och restriktionerna som del av en mer långtgående samhällsförändring?

– Det skulle jag definitivt säga, de är en del av en omstrukturering av samhället, där man görs beroende av olika digitala jättar. Där vi ser ett nedbrytande av mänskliga möten och upplösningen av individens rättigheter. Där det pågår en digital övervakning, kontroll, som man ska vänja sig vid. Man ska legitimera sig i tid och otid. På något sätt är det ju inte någon större skillnad på Moderaterna och Socialdemokraterna, de tävlar ju hela tiden om vem som inför hårdast åtgärder. Och det är där jag ser en begränsning av vad valen kan förändra, eftersom det ju är de partierna som bildar regering. Det här kommer därför inte avgöras i valet, utan det är andra saker som avgör. De introducerar saker och ser vad det blir för reaktioner. Blir det inga reaktioner så kommer det nya inskränkningar. Blir det reaktioner så kanske de stoppas eller begränsas, säger Martin Lööf.

Sedan pandemins utbrott har det skett många protester globalt mot restriktionerna. Oftast har de haft en slagsida åt den konspirativa högern. Efter Trumps valförlust i USA gick delar av den paranoida Qanon-miljön, Kapitoliumstormarna och Make America great again-rörelsen in i coronaprotesterna. I Sverige leddes de av den nybildade Frihetsrörelsen, som stod med ena benet i ytterhögern och deras alternativmedier och det andra i en radikaliserad nyandlig new age-miljö. Men det fanns också en mindre vänsterströmning i protesterna mot pandemibekämpningen.

Nils Littorin från Malmölistan, en grupp som bildades när stora delar av Kommunistiska partiets Malmöavdelning lämnade partiet, grundade i mars 2020 Läkaruppropet, för att samla protester inom sjukvården mot det Littorin kallar medicinsk apartheid och folkhälsofascism. På Läkaruppropets sida sprids videor från journalisten Per Shapiro, som i sin tur driver podden Folkets radio. Om Läkaruppropets grundare har sina rötter i 68-vänsterns ena flaggskepp Kommunistiska partiet, har Shapiro inlett sitt samarbete med ett annat: tidningen Folket i bild/Kulturfront.

Radiojournalisten och undersökande reportern Per Shapiro har tidigare arbetat på Uppdrag granskning, P1 Kaliber och P1 dokumentär. Efter att ha fått en dokumentär om Frihetsrörelsens coronaprotester stoppad startade han Folkets radio i ett samarbete med Folket i bild. Folkets radio har utvecklat en egen speciell blandning av Folket i bilds paradfrågor – yttrandefrihetsfrågor och anti­imperialism – kombinerat med en noggrann täckning av corona­protesterna och en egensinnig konspirationsteori baserad på nyandlig gnosticism, det vill säga föreställningen att varje människa bär en skärva av gud inom sig.

I Folkets radio målar Per Shapiro, ofta i dialog med författaren Jacob Nordangård och human­ekologen Per Johansson (känd från P1-programmet Människan och maskinen och podden Myter och mysterier), upp en övergripande metahistora om konflikten mellan ont och gott, ljus och mörker, jorden och teknologin, inspirerad av andlig mysticism. I denna dualism står det jordbundna Sofia, kunskapen, mot de utomvärdsliga teknologiska andevarelserna, ”arkonterna”, härskarna. Shapiro, Nordangård och Johansson beskriver hur arkonternas verk ligger bakom de stora världsreligionerna och imperierna – fram till våra dagars FN, World Economic Forum och Facebook – som stått bakom massmord och förföljelse av de naturnära andliga folken och en shamansk tradition som levt i harmoni med jorden. Bakom World Economic Forums coronadokument The great reset anar de arkonternas influens för att genomdriva en totalomvandling av samhället i en teknokratisk och transhumanistisk riktning, där människa och maskin förenas i en artificiell intelligens.

Förföljelsen av gnostikerna under Romarriket, kristendomens förföljelse av religiösa minoriteter och kolonialismens folkmord på urbefolkningar knyts samman med diskrimineringen av de ovaccinerade utan vaccinpass och de sociala mediernas utrensningar av coronaskeptiker. Inom en snar framtid kommer denna utveckling att kulminera i en genocidal utrotning av dem som vägrar inordna sig i den transhumanistiska omvandlingen av mänskligheten. Det är med denna mytologi som aktörer som Folkets radio kan lyfta fram motståndet mot mRNA-­vaccin, Kajsa Ekis Ekmans kritik av transvården, Julian Assange och Wikileaks läckor från det militärindustriella komplexet samt David Jonstads klimatbaserade återvändande till naturen och lokal odling. Vänstertänkare bäddas in i och stöps om i en konspirativ metaberättelse.

Tillbaka till Bagarmossen. Där bor även historikern Rasmus Fleischer som inledde sin forskarkarriär med att skriva om konspirationsteorier. Är vänstern tillräckligt vaccinerad mot sådana?

– En typisk funktion för konspirationsteori är att skapa miljöer där uppdelningen vänster och höger suddas ut och inte blir lika tydlig. Och det verkar vara det som sker nu. Frågan är om man kan tala om en vänster inom konspirationsteorierna, eller om det snarare är en ex-vänster. Folk med en vänsterbakgrund som har gått i en annan riktning, säger Rasmus Fleischer.

Han menar att fallet Assange, som förenar Folket i bild och Folkets radio, ger en fingervisning om var vänstern och den konspiracistiska miljön hittar beröringspunkter.

– Det finns några grundläggande kännetecken för den konspirationsbaserade världsbilden och det är drömmen om att sanningen kan göra oss fria. Det finns en sanning som är mörklagd och bara den kommer ut, då kommer makten och tyranniet att falla ihop av sig självt, den kan inte stå emot sanningen. Det är här bilden av Assange, som släppte ut informationen, blir väldigt attraktiv, och även lockar individer inom vänstern. Det är ju inte, vad jag vet, några organiserade strömningar, några fraktioner eller falanger inom vänstern som gemensamt har rört sig i denna riktning, utan det är individer. I frånvaron av politisk organisering blir den här drömmen om att det räcker med information än mer tilltalande. Att det räcker med spontana protester och allianser för att man ska sprida sanningen. Drömmen om att allting handlar om att nå fram till och få ut en viss sanning, det ligger ju också i linje med den här märkliga gnostiska synen.

Rasmus Fleischer menar att det är lätt att gå vilse i att försöka förstå de nya proteströrelserna mot vaccinpassen utifrån desinformation, propaganda och konspirationsteorier. Det krävs också att man försöker göra en analys av vilka motiv och bevekelsegrunder som får människor att dras dit.

– Den här konturlösa miljön vi pratar om, för en hel del människor som dras dit rör det sig troligen om ett slags vantrivsel i det digitala, en djup känsla av obehag, där vaccinpassen blir en sådan grej.

Den oron är värd att ta på allvar, menar han.

– Jag håller med om att det pågår något som man bör vara på vakt mot, att det skapas en allmän acceptans för att man ska behöva bevisa sin rätt till tillträde till allt möjligt genom en QR-kod i mobilen. Och att det inte bara kommer att handla om vaccin i slutändan. Den föreställningen förekommer ju hos de här rörelserna, men uppskruvat väldigt många varv. Och när man börjar prata om gnostiska arkonter låter det ju uppenbarligen helsnurrigt, men jag undrar om det inte är ett sätt för vissa människor att formulera en ganska vag rädsla inför något större som big data och massövervakning.

Kultur 14 mars, 2026

Mansskriet från vildmarken

Joel Edgerton som Robert Grainer i Netflix filmatisering av ”Tågdrömmar”. Foto: Netflix.

Rasmus Landström njuter av äkta amerikansk särlingslitteratur bland furor och väderbitna karlar. I "Tågdrömmar" får sorg och ensamhet ta plats som ett sätt att förstå vad lycka är.

Denis Johnson var son till en CIA-informatör och växte upp på Filippinerna under 1950-talet. I sin ungdom missbrukade han heroin och billig sprit, men lyckades ta sig ur beroendet. Han levde ett kringflackande liv: arbetade som croupier, engelsklärare på ett fängelse och studerade skrivande för Raymond Carver i Iowa. Sitt stora genombrott fick han med Änglar 1983, en roman om ett småkriminellt par som super och knarkar sig igenom USA, tills mannen Bill begår ett mord. Den hårdkokta stilen var ett lån från Carver och berättelsen var inspirerad av Johnsons arbete med dödsdömda på fängelset.

Efter det skrev Johnson flera romaner och novellsamlingar som i dag betraktas som smärre klassiker. Mest känd är hans novellsamling Jesus’ son från 1993, ett mästerverk om missbrukare och skymningsexistenser, där Johnson excellerar i opålitligt berättande. Även hans kortroman Tågdrömmar från 2002 sticker ut. Boken blev nyligen filmatiserad för Netflix och har också precis kommit ut på svenska (Faethon, 2026). Här är det daglönaren Robert Graniers eremitliv ute i en stuga i Idaho som skildras.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 mars, 2026

Freud hade rätt om kvinnan

Sigmund Freud (1856-1939) var en tänkare av sin patriarkala tid. Ändå såg han könsmaktsordningen, menar författaren. Foto: Sigmund Freud museum/AP.

1974, mitt under feminismens andra våg kom boken "Psychoanalysis and feminism" ut och gav penisavundens fader rätt. Nu ges den ut på nytt. Sinziana Ravini har läst och slår fast att vägen ut ur patriarkatet är en kombination av Freuds teser och Bell Hooks kärleksbudskap.

Kvinnor i Frankrike, där jag jobbat som psykoanalytiker, kan bli premiärministrar, astronauter och chefer. De kan rösta, ta ut skilsmässa och vägra sex utan att bli stenade till döds. De har p-piller och rätt till abort.

Ändå uttrycker de ett stort lidande i mottagningsrummet. En av dem beskriver kravet på att vara perfekt som en tvångströja, en annan ser kärleken som en kamp och familjelivet som en enda röra. En tredje berättar om det våld hon utsätts för. Inte alltid det spektakulära våldet som skapar rubriker, utan det osynliga i nära relationer som uttrycker sig i respektlöshet och förakt, som skulle behöva en speciell rättegångskultur i sig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 13 mars, 2026

Mats Wingborg & Peter Gustavsson: Hej då Tidö – här kommer LSD-samarbetet 

Simona Mohamsson omfamnar Jimmie Åkesson under en pressträff, efter dagens krismöte inom Liberalerna. Foto: Anders Wiklund/TT.

På dagen ett halvår innan valet kovänder Liberalerna och vill släppa in SD i nästa regering. Simona Mohamsson blir därmed dödgrävare för Tidöavtalet – och kanske också för sitt eget parti.

I oktober 2022 anmäldes Liberalernas partiledare Johan Pehrson till granskningsutskottet för brott mot partiets stadgar. Orsaken var att hon och övriga partistyrelsen aldrig fått besluta om Tidöavtalet.

Bakom anmälan stod ingen mindre än Simona Mohamsson, då kommunpolitiker i Göteborg och medlem i partistyrelsen. Hon ansåg att beslutet var ”extremt olyckligt, odemokratiskt och visar på bristande ledarskap”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 13 mars, 2026

Paulina Sokolow: Åtalet mot palestinaarrangören är rätt – men kan också bli ett vapen

Sami Suliman höll ett tal där han beklagade sig över ”de tre Arons” makt över Sverige. Foto: Skärmdump.

Att Sami Sulimans antisemitiska Aron-tal blir rättsligt prövat är riktigt. Tyvärr riskerar det att även bli ett tillhygge i ett kulturkrig med svenska judar som statister.

Sådärja. Så får Palestinarörelsens mest högljudda motståndare äntligen se ett mål prövat i tingsrätten. Det handlar om det omtalade Aron-talet som skedde på en demonstration för snart ett år sedan i centrala Stockholm. En av arrangörerna, Sami Suliman höll ett tal där han förklarade hur tre olika ”Aron” konspirerade för att smutskasta dem som öppet tog ställning för palestinierna och protesterade mot Israels folkmord i Gaza. 

I stämningsansökan, framlagd av advokaten Monique Wadstedt som drivit målet, anges Judiska Centralrådets ordförande Aron Verständig och youtubaren Aron Flam som målsägande. Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Aron Etzler valde att inte medverka i målet. Brottet är hets mot folkgrupp och i andra hand grovt förtal och skadeståndskravet uppgår till 100 000 per målsägande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 mars, 2026

Vänsterns uppgift är att utmana världsordningen

Donald Trump och Benjamin Netanyahu skakar hand under ett möte i Mar-a-Lago, Florida, den 29 december 2025. Foto: Alex Brandon/AP/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Hur vi ska förhålla till Trumps och Netanyahus krig mot Iran är en central fråga för progressiva rörelser just nu. Leonidas Aretakis ledare i senaste Flamman erbjuder tyvärr inga tydliga svar. I stället bjuds vi på resonemang om att det inte är konstigt att desperata iranier sätter sitt hopp till utländsk intervention, samt en retorisk fråga: vad är alternativet? Artikeln avslutas med en vag förhoppning om att ett ”stärkt Europa” ska skydda förtryckta befolkningar från despoter. Hur det ska gå till kan vi bara spekulera om.

Inför varje krigsäventyr får vi höra att valet står mellan att stödja folkens längtan efter frihet eller respektera folkrätten. Det är ett falskt dilemma.

Leonidas Aretakis har tidigare anklagat antiimperialister för att drivas av USA-hat, men han fastnar själv i en liknande fälla om han tror att Europa kan uppträda som en moraliskt rättfärdig världspolis, till skillnad från USA. Han verkar se imperialismen som ett uttryck för enskilda makthavares nycker snarare än en ojämlik världsordning som kapitalet och dess politiska agenter gör allt för att upprätthålla.

Att önska sig ett starkare Europa inom ramen för en sådan världsordning, i ett läge där nykoloniala krafter stärks och demokratin urholkas på hemmaplan, kan leda helt fel. Europa kan bidra till en bättre världsordning, men bara under tryck från starka progressiva rörelser med en tydlig internationalistisk agenda. En central uppgift är därför att mobilisera opinionen mot kriget och avslöja makthavarnas hyckleri. Ett Europa som tolererar folkmord i Gaza, backar den fundamentalistiska regimen i Saudiarabien och militärdiktaturen i Egypten kan aldrig med trovärdighet stå på det iranska folkets sida. 

Inför varje krigsäventyr får vi höra att valet står mellan att stödja folkens längtan efter frihet eller respektera folkrätten. Det är ett falskt dilemma. I verkligheten har progressiv förändring alltid kommit genom kamp underifrån medan västs bomber är en gåva till regionens mest reaktionära krafter. För Leonidas Aretakis är alternativet till utländsk intervention i Iran ”några årtionden till av blodigt förtryck”. Att utesluta förändring på andra sätt stärker krigshetsarnas narrativ.

Vänstern måste ta kampen om världsbilden genom att erbjuda alternativ till de historielösa analyser som dominerar det offentliga samtalet. Idén att ingen förändring är möjlig i Mellanöstern utan hjälp från väst är tyvärr stark – just för att stormakterna ägnat årtionden åt att backa auktoritära krafter och spä på motsättningar för att söndra och härska. När ingen pratar om stormakternas ansvar för hur regionen ser ut i dag vinner kulturrasistiska förklaringar mark. Den konservativa hegemonin befästs och vänstern försvagas.

Läs mer

Spaniens vägran att upplåta flygbaser till angreppet mot Iran visar att Europa kan stå upp mot USA, om bara viljan finns. Sveriges regering kan göra mycket för att markera mot kriget, men oppositionen verkar inte vilja göra det till en stridsfråga. Snarare än att ge sig in i diskussioner om vem som kan leda ett demokratiskt Iran är det kanske där Flammans ledarsida borde börja.

Svar direkt från Leonidas Aretakis:

Det är lätt att hålla med Per Sicking om att vänsterns uppgift är att ”utmana världsordningen”. Men det måste betyda mer än att bara stå på motsatt sida om USA. I Irans fall handlar det om att i första hand fråga sig vad folket vill, snarare än att låta solidariteten vara avhängig av var de placerar sig i stormakternas schackspel.

Det är därför jag i min text utöver att kalla Trump för en ”världspirat” som bryter mot folkrätten, också uttrycker förståelse för de kurdiska styrkor i regionen – inklusive iranska kurder – som bett landet om stöd. Precis som att det i brist på en fungerande europeisk försvarsallians inte är konstigt att stora delar av Europa nu drivits in i famnen på Nato.

Därför är jag glad att Per Sicking efter många om och men håller med om att Europa kan vara en progressiv kraft med rätt tryck underifrån. För det har dröjt alldeles för länge för delar av vänstern att spela en sådan konstruktiv roll.

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 mars, 2026

Så sänkte regeringen barnafödandet

Hälsominister Jakob Forssmed borde inte undra varför kvinnor har tappat lusten. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Socialminister Jakob Forssmed och regeringen utreder hur de ska få fler par och familjer att skaffa barn. Barnafödandet i Sverige är rekordlågt, 1,4 barn per kvinna. Utredningen kallar det för en kris, då det hotar att sänka välfärden, minska BNP, och så vidare.

Två anledningar som ofta nämns till barnafödandets minskning är omvärldens oroligheter och dystra framtidsutsikter. Att regeringen Kristersson satsar på försvaret är det ingen tvekan om. Men att lägga rekordbelopp på att rusta upp, genom att låna från framtida generationer och sänka skatten i stället för att höja den för de rikaste, är inte särskilt uppmuntrande för oss unga kvinnor. Att samtidigt skita fullständigt i klimatkrisen, utvisa invandrare som etablerat sig i Sverige, urholka välfärden och förstöra skolan genom att tillåta vinst hjälper inte heller.

En annan väl diskuterad anledning är att kvinnor helt enkelt inte vill skaffa barn. Det är kvinnors ovilja vi diskuterar för det är den regeringen verkar bry sig om. Någonstans där blir vi också nyfikna på hur många barn det föds per man. Antalet barn som män har och vad män vill vet vi inte, för det har ingen undersökt. Att föda och fostra barn tycks fortfarande vara kvinnors ansvar. Poängen skriver sig själv.

Att föda och fostra barn tycks fortfarande vara kvinnors ansvar.

Det är ett udda val att lägga fokus på den kris som det låga barnafödandet innebär, och samtidigt fortsätta ignorera den höga arbetslösheten; framför allt bland unga, ofta akademiker. Sacos studentråd har nyligen släppt en rapport som visar att en av fyra unga akademiker inte har en inkomst högre än CSN fyra månader efter examen. Vår generation har blivit itutad att utan universitetsutbildning kommer vi aldrig att få ett bra jobb. Många av oss har studerat, tagit stora studielån som regeringen höjt räntan på, och när vi sedan försöker ta oss ut på arbetsmarknaden är dörren stängd.

En annan anledning som inte heller talas om, är covid-19. Ett kollektivt trauma som sköt fram många livsval med flera år. Idén om att stadga sig kom senare än vanligt, om den alls kom.

Även regeringens bortviftande av klimatkrisen kommer att leda till fler pandemier. Men i stället för att ta tag i problemen ska nu arbetslöshetsminister Johan Britz axla även klimatministern Pourmokhtaris passiva arbete.

Forssmed och regeringen sår sin egen skörd på alla fronter. Hur ska samhället kunna gå runt om den vikande trenden med 1,4 barn fortsätter eller till och med förvärras?

Läs mer

I en undersökning som släpptes i förra veckan visade det sig att valfrågan som svenska folket bryr sig mest om är att minska de långa väntetiderna i vården. Forssmed och hans kollegor däremot vill minska invandringen ytterligare. De bedriver medvetet en politik som utvisar väl etablerade vuxna, ungdomar och barn, i många fall till länder som de inte har någon anknytning till och där deras rättigheter hotas.

Det är därför inte konstigt att vi i Rebella börjar fundera på vilken information Forssmed och hans kollegor bygger sin politik på.

Vi undrar också om unga kvinnor, åtminstone någon, kommer att bli tillfrågade om varför vi inte skaffar fler barn. Varför inte testa att fråga några unga män också?

Vi bjuder in Forssmed till att ta en fika med oss i styrelsen för att lära sig mer om vårt resonemang! Hoppas att vi ses.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 13 mars, 2026

Mattias Forsberg: Landsbygden kvävs ännu av centraliseringen

För många småkommuner har sammanslagningarna lett till minskad demokrati. Foto: Helena Landstedt/TT.

Tomma hus, Teslor på gårdsplaner och krypande kommunstyrelser. Landsbygdens problem handlar inte bara om avfolkning – utan om en demokrati som långsamt flyttar bort.

Jag förvånades ofta över att min 40-talistfarsa fortfarande talade om 70-talets kommunsammanslagningar som ett trauma. ”Släpp det”, tänkte jag. Men när jag rotar i kommunens arkiv blir det plötsligt begripligt.

I handlingarna från 50-talets små ”municipalsamhällen” diskuteras skolbyggen, invigningar och infrastruktursatsningar som vi fortfarande lever gott av. Det fanns något att göra politik av. Därför framstår debatten i de små samhällena som oväntat spänstig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 mars, 2026

Gnesta ska lösa vattenbristen – med halv kommunbudget

Kommuner kan behöva investera jättesummor för att fixa sina gamla VA-system – utan de statliga stöd som först satte dem på plats. Foto: Johan Nilsson/TT.

För en månad sedan godkändes uttorkade Gnesta kommuns ansökan om att bygga ett nytt vattenverk. Men staten kommer inte hjälpa till med finansieringen av det allt mer eftersatta VA-nätet, trots att allt fler kommuner håller på att få samma problem.

Sommaren 2018, mitt under gassande värmebölja, upptäcker Gnesta att kommunens grundvattennivåer håller på att bli akut låga. 

– Vattnet avdunstade i värmen samtidigt som folk vattnade och fyllde pooler extra mycket. Vi hade dessutom haft mycket läckor i ledningsnätet, berättar Linda Lundin (S) (bilden), kommunstyrelseordförande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 12 mars, 2026

Iranier i exil: ”De bombar inte Iran – de bombar regimen”

A.A. menar att USA:s president och Israels premiärminister Benjamin Natanyahu står på rätt sida av historien. Foto: Jegor Kirillov.

I Armeniens huvudstad Jerevan lever tusentals iranier som flytt från den islamiska republiken – konstnärer, aktivister och ungdomar. När bomberna nu faller över Iran följer de kriget på avstånd, ofta utan kontakt med sina familjer. Vissa ser attackerna som en tragedi, andra som en chans att störta regimen – men alla bär på samma oro: att deras hemland håller på att förändras för alltid.

Mellan Armenien och Iran finns en kort gräns på 44 kilometer och en enda gränsövergång. Iranier behöver inget visum för att passera den. Därför har omkring 10 000 iranier bosatt sig permanent i Armenien. När situationen i Iran förvärras kan deras antal stiga till omkring 35 000.

Armenien är också hemvist åt omkring 40 000 exilryssar, som flyttade dit efter att Ryssland inledde sin invasion av Ukraina. För ett land med tre miljoner invånare är det ett märkbart antal, och både den ryska och den iranska närvaron syns tydligt på Jerevans gator.

Båda dessa diasporor – den ryska och den iranska – består till stor del av människor som har flytt från diktatur. Samtidigt har relationerna mellan de två regimerna, den ryska och den iranska, blivit allt närmare under de senaste åren. Efter krigets början i Ukraina inledde de dessutom ett omfattande militärt samarbete.

Vi är tacksamma mot president Donald Trump och den amerikanska armén för det de gör.

Därför fick USA:s och Israels bombningar av Iran många ryssar – däribland mig – att ställa en svår fråga:

Vad skulle vi själva känna om Ryssland bombades? Om våra nära och kära fortfarande bodde där – och man en dag ändå drog fram Putins kropp ur ruinerna?

Jag har inget entydigt svar på den frågan. Därför bestämde jag mig för att prata med iranierna själva. Och med dem som lever nära landet – inte på ett tryggt avstånd.

Bland de ryska emigranter som bor i Armenien finns fotografen Jegor Kirillov, som arbetar med en serie porträtt av iranier i Armenien. Bland hans iranska bekanta i Jerevan valde jag ut några personer att tala med – med olika politiska uppfattningar, både vänster och höger, och med olika planer på att återvända till Iran. Det här är samtal med fyra slumpmässigt valda människor som har en sak gemensamt: deras land bombas.

Toranj

Hon är varken flykting eller emigrant, utan en konstnär som tillbringar ett år i Armenien i olika konstnärsresidensprogram. Inom kort, så snart det blir möjligt, planerar hon att återvända hem och har därför bett att hennes ansikte inte ska visas. Toranj är en pseudonym som hon själv har valt för den här intervjun.

De senaste dagarna har Toranj nästan inte sovit och gråter hela tiden, och det är svårt för henne att prata om allt detta.

Hur har du det just nu?

– Det är en blandad känsla. För det mesta känner jag panik och vet inte vad jag ska göra, eftersom internet i Iran nästan är helt nedstängt. Just nu är det särskilt viktigt för den islamiska republiken att bara nyheter från regimens egna källor sprids. Bara ett litet antal människor har fortfarande tillgång till internet, så jag har ingen direkt kontakt med min familj och mina vänner. Jag kan bara följa Telegramkanaler av de få personer som fortfarande delar videor och berättar vilka platser som har bombats.

Komplext. "Det är självklart att ingen vill ha krig. Jag är verkligen rädd för det. Men allt är väldigt komplicerat", säger konstnären den iranska Toranj. Foto: Jegor Kirillov.

– Jag känner en vän till en vän som fortfarande har lite tillgång till internet. Ibland lyckas jag skicka ett meddelande till min familj via honom. I morse fick jag genom honom veta att min pappa mår bra. USA gick i går ut med en uppmaning om att två bostadsområden skulle utrymmas – och ett av dem är området där min pappa bor.

– Men det är absurt. De bombar en enorm stad – och varnar bara två områden. Det känns mest som att de gör det för att i efterhand kunna säga att civila har varnats.

Och hur känner du inför bombningarna?

– Menar du kriget? Det är självklart att ingen vill ha krig. Jag är verkligen rädd för det. Jag hatar Israel och jag hatar Trump. Jag hatar alla dessa män för allt de gör. Men allt är väldigt komplicerat.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 11 mars, 2026

Därför är det alltid synd om Jimmie Åkesson

Vid pressträffen i Strängnäs hade Jimmie Åkesson på sig en välstickad kofta. Foto: Christine Olsson/TT.

Har du läst DN:s partiledarintervju med Jimmie Åkesson?

På omslaget ser han nästan ut att lipa – ungefär som målningen på det gråtande Hötorgsbarnet som blev viral 2019. Rubrik: ”Myndighetssverige motarbetar oss.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)