Diskussionen kring om det finns möjlighet att förändra EU inom systemet eller inte, påminner mig om början av 1900-talets diskussion om det finns möjlighet att förändra nationell-kapitalistiska systemet inifrån eller inte. Nationalstaterna byggdes ju av dåtidens kapital och de var inte mer demokratiska än nuvarande EU.
Greklands exempel visar att möjligheten till att bevara och utveckla välfärden och demokratin i ett land är mycket begränsad, trots starkt folkligt stöd.

Visst finns mycket att göra även på nationell nivå, liksom kommunal och regional nivå, men problemen bör hanteras på problemens nivå. Utvecklingen i Grekland är ett typiskt exempel på detta. De kunde inte göra så mycket mot det internationella kapitalet och mot EU-ledningen.
Det grekiska folket och dess regering behövde en motpol mot det globala kapitalet på minst Europa-nivå. Till exempel när Greklands folkvalda regering tvingades att acceptera EU/kapitalets villkor, då skulle det genomföras en generalstrejk i hela Europa för stöd till grekiska folket. Aktionen skulle organiseras av alla Europas fackföreningar och vänsterpartier/rörelser! Då skulle Greklands folk ha haft en chans att förverkliga Syrizas program.

Flyktingkrisen visar också hur enskilda stater är maktlösa. Jag menar att om alla demokratiska krafter kämpar tillsammans då finns det en möjlighet att ändra EU:s nuvarande fördrag, att demokratisera EU och driva en vänsterinriktad ekonomisk politik. Precis som då tidens nationella staterna förändrades inifrån. Detta kräver en gemensam vision och en gemensam kamp för ett jämlikt, jämställt, demokratiskt, ekologiskt, anti-rasistiskt och socialistiskt Europa!
Vänsterpartiet bör arbeta aktivt för att skapa den gemensamma visionen.