EU-konstitutionen är politiskt stendöd. Två centrala EU-länder har med betydande majoritet röstat ner EU-konstitutionen. Frankrike har sagt nej, Nederländerna har sagt nej, det skulle antagligen bli nej i Storbritannien, Danmark, kanske några fler länder. Den är död men trots detta envisas alla EU:s ledare med att praktisera konstgjord andning. Den 16 juni ska de träffas och försöka blåsa liv i något som är dött.
Det kan hända att de lyckas. Statsministrar och presidenter från hela EU som alla upprepat mantrat: EU fortsätter framåt, vi måste fortsätta. För dem tycks det inte spela någon roll hur folket röstar, så länge de kan hävda att de representerar folket och vet bättre.
Just därför är det så enormt viktigt att vänsterpartiet gör allvar av hotet att bryta regeringssamarbetet om inte statsminister Göran Persson vill stoppa ratificeringsprocessen, förhandla om konstitutionen och underställa den nya en folkomröstning i Sverige.
Vänsterpartiet är det största EU-kritiska partiet i Sverige. Det innebär ett stort ansvar att driva EU-kritiken offensivt. Med stor bravur bar vänsterpartiet det ansvaret och var med om en stor seger i EMU-folkomröstningen. Segern innebär ingen förändring för Sveriges EU-politik. Göran Perssons folkförakt var lika tungt då som nu. Slutsatsen var att svenska folket inte skulle få folkomrösta om fler EU-frågor.
Hans kollega Tony Blair har precis kommit till en liknande insikt. Den utlovade folkomröstningen i Storbritannien är inställd; att EU ska kunna fortsätta framåt. Chirac som precis förlorat stort i sitt eget land säger åt de andra att fortsätta. Regeringen vet vad vänsterpartiet tycker om EU-frågan och om EU-konstitutionen. I Sverige har vänsterpartiet möjlighet att säga stopp.
Det finns en gräns för hur många gånger man kan hota, bli ignorerad och fortsätta framåt. Det finns en gräns för hur många gånger invånare i olika länder kan säga nej, bli ignorerade och tvingas fortsätta framåt. Gränsen är nådd nu. Bryt samarbetet. Vi vill också fortsätta framåt – på en annan väg.