När Kaa Eneberg, SVT och andra uppmärksammade de så kallade Kirunasvenskarna, tog vänsterpartiet kontakt med en av de drabbade. Bakgrunden var att många kommunister i Norrbotten under 1930-talet rest till Sovjet för att arbeta. Där hade de med tiden kommit att anklagas av Stalinregimen för förräderi och drabbades hårt. De som kunde ta sig hem upplevde att de frystes ut eller mobbades av dåvarande SKP. Efterlevande förväntade sig en ursäkt av vänsterpartiet runt 1999 och 2000.
Johan Lönnroth, då vice ordförande, kontaktade Leo Eriksson.
– Jag tog initiativet till att Gudrun Schyman och jag skulle träffa Leo Eriksson, efter att ha läst att han sagt att ingen nånsin hade kontaktat honom.
Efter mötet kontaktades Siv Holma och Stig Eriksson, som satt för vänsterpartiet i riksdagen på Norrbottenmandat. Partiet skulle reda ut vad som hänt.
Lönnroth formulerade ett brev med ursäkt till berörda. Det behandlades på ett möte med verkställande utskottet, VU.
– Mitt förslag var att CH Hermansson, Lars Werner och Gudrun Schyman skulle skriva på ett brev till Leo Eriksson. Det var ingen i VU som var särskilt förtjust i mitt utkast. Sen formulerades ett nytt förslag. Jag tyckte inte om det, det blev någon slags undanflykt. Jag skickade privat ett brev till Leo Eriksson där jag beklagade det som hänt.

CH Hermansson menar att han inte kunde skriva på en ursäkt, närhan inte år 2000 hade något förtroendeuppdrag för vänsterpartiet.
– Jag ansåg att nuvarande partiledningen skulle framföra ursäkt och inte vi, säger CH Hermansson.
Lars Werner uttrycker samma sak.
– Ska jag be om ursäkt för saker Sveriges kommunistiska parti gjort sen 1917?
Siv Holma menar att vänsterpartiet försökt belysa frågan men att man inte kommit någonvart.
– Vi hade inget emot att be om ursäkt men ville veta vad som hänt, säger Siv Holma. Det framställdes som det var partiuppdrag att fara till Petrozavodsk men jag tror det handlade mer om att det rådde massarbetslöshet i Norrbotten.
– Häruppe i små samhällen känner alla varandra och om min kusin hade jobbat på samma ställe som Leo Eriksons mamma Astrid, säger Holma. Min kusin hade inte upplevt det Leo ville framställa.
– Det finns de som sagt till mig att Hilding Hagberg i Norrbotten hade avrått människor från att åka.
Vänsterpartiets gav pensionärsföreningen i Norrbotten i uppdrag att söka bland källor. Stig Eriksson reste till Finland i ärendet. Pernilla Zethraeus är idag partisekreterare och satt då i VU. Enligt henne uppmanade man forskare att söka pengar men fick inte in några ansökningar.
Pernilla Zethraeus säger till Flamman att VU gjorde fel bedömning och borde ha bett om ursäkt direkt.
– Det fanns tillräckligt mycket kunskap för att en ursäkt skulle vara på sin plats, sen behövs fortfarande forskning för att belysa den tragiska episoden.