– Jag ser vår tidning som en stor seger. Vi har inte bara skapat en vänstertidning. Vår tidning är också ett politiskt projekt, kring oss har vi samlat en grupp aktivister från hela Brasilien, från många olika rörelser, säger Nilton Viana chefredaktör för Brasil de Fato.
Tidningen lanserades den 25 januari 2003 på World Social Forum i Porto Alegre. På scenen stod Eduardo Galeano, Sebastião Salgado, Aleida Guevara och Hebe Bonafin. Det var förväntan i luften, Brasilien hade fått sin första vänsterpresident genom Lula och tidningen skulle följa hans tid vid makten.
Ganska snart stod det klart att Lulas politik inte skulle vara så radikal, tidigt kritiserades den grundligt av tidningen. Men skulle tidningen bära sig? Den första tiden fick man en miljon i månaden från de jordlösas rörelse – MST.
– Nu får vi inga pengar alls från dem, bara moraliskt stöd, säger Viana och tar ett djupt bloss på sin cigarett.

Facken stöder

Från början var det rörelserna på landsbygden som gav allt stöd men efterhand har andra rörelser närmat sig. Många fack stödjer tidningen, även de som ibland kallas högerfack. De ställer upp med stödprenumerationer. Till och med Greenpeace samarbetar man med.
Mycket stöd kommer från de aktivister runt om i landet som värvar prenumeranter och säljer tidningar.
– Den stora segern är att vi kring tidningen ser ett folkligt projekt för Brasilien växa fram, säger Nilton Viana.
Medan vänsterpartierna känns desorienterade är det kring tidningen som mycket av den konkreta diskussionen förs.
– Vi är den enda tidningen i Brasilien som har en genuint folklig förankring, säger Nilton Viana utan att darra på rösten.
Kring sig har man också ett antal skribenter som gratis skriver för tidningen, många av dem arbetar i mainstream media och känner att de vill bidra till något viktigt.
– De stora tidningarna i Brasilien agerar som den verkliga oppositionen mot vänsterregeringen, med sina kontakter med de som har den verkliga makten i landet. Oppositionen i kongressen har ingen egen agenda.

Omfattande korruption

Tidningarna är mycket lydiga maktelitens intressen och dess partier. Nyligen blev detta mycket tydligt. Journalisten Amuary Ribeiro skrev en bok om den omfattande korruptionen kring de privatiseringar som genomfördes under den förutvarande presidenten Fernando Henrique Cardoso. Stora statliga företag såldes ut billigt, många kring regeringen fick rundliga belöningar, som fördes vidare till skatteparadis.
Boken tegs ihjäl av alla de stora tidningarna. Det var bara genom bloggvärlden nyheten spreds och boken nådde rekordupplagor.
– Men inte ens då omnämndes den i de stora tidningarna och i tv. Ett av skälen var att det så tydligt framkom att de stora tidningarnas undvikit att berätta om skandalerna när de inträffade.
Alla stora media stöttar högerpartierna, värst är magasinet Veja.
– De fabricerar till och med falska nyheter om de sociala rörelserna för att kriminalisera dem, säger Viana. De är också kreativa med att hitta nya ord och begrepp för att kleta fast bilden av dessa rörelser som farliga.
Sociala rörelser och vänstern vill att media demokratiseras. En offentligt ägd tv vore ett steg, liksom regler som ser till att alla tv-kanaler sänder i alla fall en viss mängd utbildande program och en gräns för hur mycket reklam som får visas.