I strävan efter en konservativ hegemoni blickar Sverigedemokraterna utanför Sverige. Drömmen rymmer vapenskrammel, fackförakt, och dollartecken – och en inflytelserik doldis, som vill föra SD och USA närmare varandra.
”MAKE AMERICA SWEDISH AGAIN”, skriver Andreas Palmlöv när han uppdaterar sin profilbild på Facebook 2016, en månad efter Donald Trumps första valvinst.
21-åringen har prydligt bakåtkammat hår, slips, och en liten gyllene pin på kavajen med USA:s och Sveriges flaggor korslagda. Bilden tas några månader in i hans utbytesår på University of Illinois i Chicago, och drömmen sedan dag ett har varit praktik i Washington DC.
I maj 2017 meddelar en stolt Palmlöv att den gått i uppfyllelse. Han ska till Svensk-amerikanska handelskammarens högkvarter i House of Sweden, där Sveriges – men även Islands och Liechtensteins – ambassader ligger.
”Där kommer jag arbeta för att fortsätta bygga handelsbroar mellan våra två otroliga nationer. Detta kommer låta mig se till att varje amerikan följer mig, och byter från tuggtobak till snus.”
Jag har hört att SD:s starkaste valdistrikt nuförtiden är Strandvägen.
I november 2024 har den ambitiösa politikstudenten hunnit fylla 29, och börjat lägga grunderna för det konservativa snusvarumärket ”No Woke”. På Linkedin lägger amerikanen Keith Williams upp en bild, där han bland andra poserar med SD:s riksdagsledamot Mattias Eriksson Falk och flera från USA:s handelskammare.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Williams är lobbyist från den anti-fackliga organisationen Center for independent employees, och har en bakgrund inom liknande initiativ mot ”mobbarfack” och för ”självständiga anställda” som Americans for fair treatment. Nu har Keith Williams just diskuterat amerikansk arbetsmarknadspolitik med svenska riksdagspolitiker, och vill tacka för tillfället.
”Tack till Andreas E. Palmlöv som koordinerat, och till värdarna Glenn Spencer och U.S. Chamber of Commerce!”
– Jag hjälper alla från den svenska konservativa rörelsen som vill bygga nätverk i USA, och har gjort det under en längre tid.
När Flammans reporter ringer upp Andreas Palmlöv är han på svensk mark. Senast han var i staterna var några veckor sedan, där han hade tänkt närvara då Donald Trump blev insvuren som president. Palmlöv blev sjuk och fick skippa ceremonin – men dagarna innan var han i Florida, för ett premiärbesök vid presidentens flådiga hem och privatklubb Mar-a-Lago i Palm Beach.
– Väldigt vackert, hade lite otur med vädret. Jag var på konferens och träffade ledande konservativa tänkare och profiler i USA. Det var ett intressant utbyte av insikter och lärdomar att ta med sig hem.
Vad Andreas Palmlöv tycker om Trump anno 2025 är han fåordig om, trots att svenskens republikanska lutning inte är någon hemlighet. Han gör ”inga politiska ställningstaganden”, och ”får inte betalt för att ha åsikter”. Trots det, eller tack vare det, rör han sig smidigt i politikens finrum. Till honom hör riksdagsledamöter inom alla Tidöpartier av sig ”ofta” när de vill ha hjälp att träffa folk på andra sidan Atlanten, liksom personer från ”likartade organisationer utanför riksdagen”. Vilka dessa är vill han inte avslöja.
– Men det kan vara både näringslivs- och intresseorganisationer. Det är inte alla som har vänner, bekanta och ett nätverk i Washington DC, även bland personer som ofta är i USA.
Andreas Palmlövs egna bolag Enevald Group beskriver sig som en ”transatlantisk firma för public affairs och internationella statliga relationer, som specialiserar sig på högriskkampanjer, koalitionsbyggen och problemhantering”. Kunderna finns i både Sverige och Washington DC – men Palmlöv menar att ”i princip allt han gör” i relation till svensk politik är ”helt ideellt”.
– Det här är inte sådant jag tar betalt för, i synnerhet inte den här typen av relationsbyggande. Det är bara en förmån för mig att få vara delaktig i att hjälpa svenska politiker förstå USA. Jag har även hjälpt riksdagen centralt med det, det är alltid mycket resor för diverse utskott och internationella kanslier.
Mötet med Keith Williams var Andreas Palmlöv inte själv med på, och han menar att han inte känner till vad Center for independent employees gör i detalj. Han hävdar att det rörde sig om ett studiebesök på USA:s handelskammare, som inte specifikt handlade om organisationens antifackliga arbete.
Det finns en typ av societet där många vill se en förändring.
– Det finns väl ingen som påstår – utom Flamman kanske – att näringslivet och deras insikter om saker och ting är ointressanta. Jag ser det som naturligt att svenska lagstiftare och politiker har ett intresse av hur det ser ut i andra länder.
Samtidigt kommer han snabbt in på en ”väldokumenterad konflikt” i Sverige, där fackförbund uteslutit medlemmar i Sverigedemokraterna på ”politiskt motiverade” grunder.
– Kopplingen mellan LO och Socialdemokraterna, där man bistår med tiotals miljoner i valrörelser, föder uppfattningar om att facken inte företräder arbetarnas intressen. Fackförbundens politiska agenda är Socialdemokraternas. Det är i det perspektivet det är intressant för svenska politiker att träffa personer som Keith, för att diskutera situationen i Sverige vad gäller facken, och erfarenheter från USA.
”THE SWEDISH POWER HOUSE” lyder ett inlägg från juni 2017. På bilden poserar Andreas Palmlöv med Sveriges ambassadör Björn Lyrvall, handelskammarens ”Texas President” André Persson, och handelskommissionären.
Hos Svensk-amerikanska handelskammaren är Andreas Palmlöv bara över sommaren 2017, men han blir kvar i Washington DC längre än så. Under hösten gör han praktik under Kevin McCarthy, Republikanernas då näst högsta namn i representanthuset, känd för att ha stått nära Donald Trump under hela hans första mandatperiod. När 2017 blir 2018 rör Palmlöv sig vidare till den republikanska senatkommittén NRSC.
2019, ett drygt år efter hemkomsten, börjar han jobba för Sverigedemokraterna.
Han blir känd som Mattias Karlssons högra hand, men med den vänstra är han central i att bygga en hel sfär av organisationer kring SD. Tankesmedjan Oikos grundas 2020, och hörs mest i mediebruset, men samma år startas även ISK: Insamlingsstiftelsen för svensk konservatism.
– Stiftelsen finansieras främst genom gåvor och bidrag från privatpersoner eller företag som vill se en förändring i samhället. För bara fem år sedan hade man blivit förvånad över vilka etablerade människor som väljer att backa denna typ av projekt, säger Andreas Palmlöv i en intervju med nättidningen Bulletin.
– Vi har ett nätverk av bland annat tunga näringslivspersoner. Stockholm är inte jättestort, det finns en typ av societet där många vill se en förändring. Jag har hört att Sverigedemokraternas starkaste valdistrikt nuförtiden är Strandvägen.
Hösten 2020 samlar man in drygt 330 000 kronor. Under 2021 rasslar hela 5 105 196 kronor in på kontot från 336 finansiärer, varav 30 av gåvorna är på högre belopp än en tusenlapp. Fyra av miljonerna kommer i en enda överföring.
”Stor kraft har lagts på att stärka den konservativa rörelsens nätverk genom deltagande på ett betydande antal internationella konferenser”, skriver man i årsredovisningen. På hemmaplan bjuder man (för första gången) den Margaret Thatcher-grundade högertankesmedjan New Directions konferens Young leaders academy till Sverige, på ”chokladentreprenören” Fredrik von Essens gods Skoklostergården. Han är den enda ISK-finansiär Palmlöv vill nämna när Bulletin frågar om namn.
Att nationalister briljerar i internationellt samarbete medger Andreas Palmlöv är ”fascinerande”, och han skrockar lätt åt det som blivit ”hans grej” i den nykonservativa rörelsen. Men i allt han gör ser han förlagor – i LO:s och sossarnas institutioner, liksom Svenskt näringslivs ”Timbrosfär”.
– Det är en naturlig del i utvecklingen av en politisk rörelse, att den här typen av initiativ föds fram. Kolla på Palmecentret, eller Jarl Hjalmarssonstiftelsen – det är inte en slump att S och M tyckt att internationella relationer är viktiga.
Den inom amerikansk höger inflytelserika ”Breitbart-doktrinen”, att ”politiken ligger nedströms från kulturen”, är ett av budskapen på stiftelsens Instagram. ISK:s pengar ska kunna gå till konservativa som ”deplattformerats”, och man ska fungera som inkubator åt ”nystartade konservativa företag”.
– Det är väl ingen som kan påstå att Socialdemokraterna inte varit extremt skickliga i att bygga upp rörelser och institutioner på utsidan av partiet, och i sin tur också vänt kranarna vad gäller skattemedel till de organisationerna, för att bygga ett i det närmaste syntetiskt civilsamhälle.
I Kalla Fakta-dokumentären Maktplanen visas utskrivna ISK-pamfletter från 2021, där konspirationsteorier om islamiseringen av Europa varvas med bankuppgifter för den som vill föra över pengar. ”Budskapet riktar sig till USA”, menar Emil Helleruds speakerröst, och det visas klipp från mässan Conservative political action conference (CPAC). ”Här finns den typen av rika, konservativa amerikaner som texten är skriven för. Allt står på engelska, och syftet är att samla in anonyma bidrag.”
Mattias Karlsson är ”chairman of the board”, och det är hans ansikte som pryder flygbladen. Men kontaktuppgifterna går till Andreas E. Palmlöv – ”strategist”.
Nu för tiden är Palmlöv inte längre anställd direkt av Sverigedemokraterna – men han har ”faktiskt inte koll” på om han fortfarande är medlem. Sedan 2022 är han en del av ännu en SD-anknuten organisation: biståndsstiftelsen Hepatica – latin för blåsippa.
Denna grundas redan 2015, då med riksdagsledamoten Julia Kronlid i spetsen. Partiet har tidigare fått avslag på sina ansökningar om att få pengar från Sida till externa organisationer, men 2023 ändrar UD kriterierna till att handla om partistorlek snarare än Sidas egna krav – och pengasumman ska dessutom vara proportionerlig. Ändringen kritiseras av andra biståndsorganisationer, som inte blivit rådfrågade eller informerade, och menar att förslaget smugits igenom.
I årsredovisningen för 2023 skriver Hepatica att ”stiftelsen har ansökt om medel från Sida för projekt i samverkan med International republican institute”. IRI är en del av National endowment for democracy som grundades 1983 på Ronald Reagans initiativ, och har anklagats upprepade gånger för att vara ett utrikespolitiskt redskap åt USA, bland annat i samband med statskuppen i Haiti 2004. Hepaticas ansökan 2023 avslogs, men redan 2019 minglade SD:s riksdagsgrupp med IRI:s Europachef Thibault Muzergues. 2024 gästar han Oikos podd, för att samtala om ”framtiden för den transatlantiska länken”.
– IRI har under lång tid gjort ett gediget arbete på många platser i världen, och jobbat med demokratiska partier för att stärka institutioner, säger Andreas Palmlöv till Flamman.
Likt Hepatica-kollegan Caroline Nordengrip (SD), som lämnade försvarsutskottet och Exportkontrollkommittén 2022 för att strida tillsammans med den 47:e ”Magura”-brigaden, har hans egna engagemang i stiftelsen kretsat mycket kring Ukraina – ”specifikt för att Republikanernas hållning i frågan varit oklar inför valet”.
– Att vara en dörröppnare där, och introducera svenska politiker för ukrainska stiftelser i Washington som lobbar kongressen och Vita huset för fortsatt starkt amerikanskt stöd, är helt vitalt för politiken och för svenska intressen.
Hepatica-ordförande är numera SD-veteranen Björn Söder, som intog posten efter att han blivit petad ur partistyrelsen. Man har helt klart en annan framtoning än föregångaren Right hand aid, SD-politikern Hans Erling Jensens biståndsprojekt, som utöver gatubarn i Nepal även stödde de beväpnade sydafrikanska apartheid-separatisterna i Boere Krisis Aksie. Hepatica arbetar för att ”främja demokratiska organisationer, värderingar och strukturer” genom ”kurser för ungdomars engagemang och kvinnligt deltagande i politiken”.
Jag ser det som naturligt att svenska lagstiftare och politiker har ett intresse av hur det ser ut i andra länder.
Utöver Ukrainastöd går biståndet till att delta i det amerikanska utrikesdepartementets Future leaders exchange-program i Georgien, och stötta oppositionella belaruser som upprättat en ”exilambassad” i Sverige på flykt undan Lukasjenko. I Argentina deltar man i slutet av 2024 på konferensen ”Komplexa hot mot den demokratiska säkerheten på västra halvklotet”, vid Argentinas försvarsuniversitet. Som värd står Hugo Acha, ordförande för Föreningen för mänskliga rättigheter i Kuba, senior researcher på Centre for a secure free society och talare hos den Bill Clinton-grundade minnesorganisationen Victims of communism.
Innan Stefan Dozzi blev generalsekreterare för Hepatica 2024 var han det för Vänskapsförbundet Sverige-Israel. Han har själv besökt Knesset, befann sig i Israel i slutet av sommaren 2024, och återpublicerar i sin nya roll på biståndsorganisationen regelbundet inlägg där IDF kallar sig själva ”hjältar”. I ett inlägg där han firar att Hepatica fått Sida-pengar till ”demokratistärkande aktiviteter världen om” skriver han (med tre blåvita flagg-emojier) att ”Israel är en mycket bra och stark förebild, en stark och levande demokrati i Mellanöstern”.
Bland Hepaticas intressanta doldisar hittas även Emil Strand. Han har varit Östeuropahandläggare på UD, arbetat på flera ambassader i regionen, och för ISP – Inspektionen för strategiska produkter, myndigheten som reglerar svensk vapenexport, fram till 2021.
Som liberal ungdomspolitiker var han starkt för en ökad försvarshandel, och ansåg att det var ”hög tid att förbudet mot vapenexport till krigförande stater omedelbart avskaffas. I Svenska Dagbladet skrev han flera år innan Sveriges Nato-inträde att ett sådant inte skulle räcka till mot det ryska kärnvapenhotet, men har även ställt frågan ”Kan vapenutveckling trygga freden?” i en text där han ”uppmärksammar magnetkanonernas påverkan”.
– Jag tror generellt att alla är glada över att Sverige är med i Nato, säger Andreas Palmlöv övertygat.
– Alla i Sverige, och alla Europavänner i USA.
