– Prioriteringar inom äldrevården kommer att bli allt mer nödvändiga framöver, säger Vårdförbundets orförande Eva Fernvall i ett pressmedelande.
I förra veckan presenterade IHE, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi en rapport med namnet ”Perspektiv på prioriteringar inom äldreomsorgen”. Det går att konstatera att politiker och biståndshandläggare generellt har en mer positiv bild av äldreomsorgen än vårdpersonalen.
Bland annat tycker två av tre handläggare och politiker att man i hög grad tillgodoser de äldres behov av omsorg.
Motsvarande andel bland personalgrupperna ligger mellan 14 och 26 procent. Sju av tio handläggare anser också att biståndsbeslutet i hög grad överensstämmer med vad den enskillde vill ha hjälp med.
Bland undersköterskor/ vårdbiträden och sjukskötrskor är det bara en respektive två som anser detsamma. Tre av fyra sjuksköterskor anser inte att kommunen har tillräckligt med sjukskötreskor. Bland biståndshandläggarna är det bara en av fyra som tycker att det saknas sjuksköterskor. Var femte biståndshandläggare menar att det ofta händer att man av ekonomiska skäl låter medicinskt färdigbehandlade få förtur till en plats på särskillt boende. Var tredje sjuksköterska mernar att det sker ofta.
Måste man verkligen göra prioriteringar. Hade inte problemet lösts med mer resurser?
– Det handlar inte enbart om resurser. Prioriteringar har alltd skett, oavsett yrkeskategori. Det måste vara tydligt på vilka grunder vi gör proiriteringar. De måste bygga på allmän praxis och vetenskapliga rön. Öppna prioriteringar handlar om att visa medborgarna var pengarna går, säger Anette Richardsson, ombudsman på Vårdförbundet.
Hon menar att öppna prioriteringar även skulle göra det lättare för beslutsfattarna att se var det behövs mer resurser.
– Östergötland har börjat med detta, men det krävs mer arbete. Prioriteringar handlar om att utgå från olika patientgrupper och behov. Man kan inte säga att alla ska vara utan en viss vård.
