Antalet skolbränder i Sverige har ökat kontinuerligt under det senaste decenniet, och trots att siffrorna är preliminära står det klart att år 2006 var det värsta året någonsin.
Antalet anlagda bränder i skolor och förskolor under förra året var 260 enligt TT som fått siffrorna från Räddningsverket. En siffra som kan jämföras med 139 anlagda bränder 1997. Bara i Stockholms stad skedde det 35 skolbränder under 2006 och senast förra tisdagen blev gymnastiksalen i Slättgårdsskolan i Bredäng i Stockholm totalförstörd i en brand.
Konkurrens om eleverna
Det är barn och ungdomar som ligger bakom majoriteten av dessa bränder men ändå tycks problemen inte tas på tillräckligt stort allvar.
– Jag tror inte att skolledningarna gör tillräckligt. Mina uppgifter kommer ifrån de
försäkringsbolag jag har pratat med men det intryck jag får är att skolorna inte vill prata högt om de här problemen. Eftersom de konkurrerar om eleverna vill man inte framstå som en skola med problem, säger Renée Perrin-Wallqvist, avdelningschef för avdelningen för psykologi och rättsvetenskap vid Karlstads universitet, som förra året presenterade en avhandling om varför ungdomar anlägger bränder.
Malin Bengtsson, informationsansvarig på Svenska Brandskyddsföreningen, säger att de anlagda bränderna måste tas på stort allvar och de ska i mars i år inleda samtal och diskussioner med Skolverket och Myndigheten för Skolutveckling.
– Jag kan tänka mig att de blir lite tagna på sängen och att de kanske inte inser hur pass stort det här problemet är. Tidigare har dessa problem mest setts i formen av brandskydd och därmed behandlats som fastighetsproblem. Men det är mycket större än så, säger Malin Bengtsson.
Enligt Renée Perrin-Wallqvist kan man något förenklat se anledningen till att barn och ungdomar anlägger bränder från två perspektiv. Det ena är att denna handling är något som sker i frustration och missbelåtenhet. Det är en reaktion på förhållanden i ungdomarnas liv, känslor av ilska och utanförskap.
Det andra perspektivet handlar om att vara uttråkad. Den anlagda branden blir en handling som utförs för att något ska hända. Orsakerna till att de anlagda skolbränderna har ökat menar hon måste ses i ljuset av vad som har skett i samhället under denna tid.
– Dessutom får man titta på var de här bränderna ökar, är det i hela landet? Nej, det visar sig att det är i storstadsregionerna som det har ökat. Sen får man titta på om det är vissa skolor i de här regionerna som brinner, vad har de gemensamt? Hur ser de demografiska faktorerna ut, kriminalitet, droger med mera?
När Svenska brandskydds-
föreningen i början av år 2006 frågade försäkringsbolagen vad de anlagda skolbränderna
kostar fick de svaret 300 miljoner kronor. Enligt Malin Bengtsson uppskattar de siffran ännu högre, mellan 500 miljoner till en miljard kronor tror de att det handlar om. Hon menar att vissa av kostnaderna aldrig syns i några siffror eftersom vissa skador efter bränder tas om hand av skolorna själva utan att några försäkringsbolag blir inblandade eller att räddningstjänsten tvingas rycka ut.
Inga patentlösningar
Malin Bengtsson menar att det inte finns några patentlösningar på problemen med anlagda skolbränder utan att insatser måste göras på en mängd håll.
– Det handlar om ett batteri av lösningar. Dels handlar det om hur vi förhåller oss till eld, förr var människor mer vana vid att ha eld omkring sig hemma och barnen hade då mer respekt för elden och även små barn visste att man inte kunde lämna ett stearinljus brinnande. Det är viktigt att ta bort spänningen att leka med elden, det kan man göra genom att låta barnen lära sig och experimentera med den exempelvis i skolan under kontrollerade former. Det handlar ju om naturvetenskap, kemi och fysik. Till detta tillkommer ju självklart också brandskyddet som en viktig del, säger Malin Bengtsson.
Socialt klimat har betydelse
– Sen handlar det ju naturligtvis också om det sociala klimatet, och där är ju människorna på skolorna experter, de vet hur det ser ut där. Det handlar om alltifrån studiero till ordning och reda och mobbning. Dessutom måste vi reflektera över hur vuxna vi är, vågar vi säga till om några ungdomar leker med smällare och raketer på gatan, säger Malin Bengtsson.
Hon varnar också för att om vissa oönskade saker i skolmiljön blir en del av vardagen är risken för en upptrappning överhängande.
– Jag tror att det finns en viss risk för upptrappning, att man vänjer sig vid miljön som är i skolan. Att brandalarmet går ett visst antal gånger per termin blir accepterat och risken är då att man slutar se det som ett problem, säger Malin Bengtsson.
Renée Perrin-Wallqvist menar också att det inte finns några enkla lösningar för att komma till rätta med de anlagda bränderna i skolan.
– Det måste till ett brett samarbete mellan skolledning,
polisen, räddningstjänsten och de sociala myndigheterna. Det handlar trots allt om arbetsplatser som brinner och det är konstigt att skolledningarna inte agerar mer kraftfullt än vad de gör. Dessutom måste man se till polisens arbete, jag har inte alla uppgifter men det tycks vara så att de inte alla bränder utreds till fullo, säger hon.
– Jag skulle kunna tänka mig att man ofta blundar för de här problemen, man ser det lite som pojkstreck, säger Renée Perrin-Wallqvist.
