Jag läser i tidningen om hur en ung tjej blivit våldtagen av sex, för henne okända, killar. De tar hennes mobil och kläder och stänger in henne i det rum där våldtäkten senare äger rum. Domaren anser att flickans berättelse är mer trovärdig än pojkarnas och de blir dömda för grov våldtäkt, respektive försök till våldtäkt. Fram till nu är allt i sin ordning, pojkarna har fått sitt ”straff” och flickan kan sluta vara rädd. Det är då det otänkbara händer. Det som för mig är helt osannolikt och otroligt. Domen ändras och pojkarna frias från vad de har gjort, med motiveringen att flickan inte var i en tillräckligt utsatt situation. ”Va?” tänker jag. ”Hur?” Hur skulle hon kunnat befinna sig i en mer utsatt situation än den hon faktiskt befann sig i? Utan mobil, kläder, i ett mörkt rum med sex starka killar runt sig. För mig är detta helt oförståeligt.

Jag läser vidare i intervjun med flickan och hennes mamma. Jag kan lätt sätta mig in i de tankar som flickan måste ha. Känslan jag får när jag läser att hon tror att det var hon som gjorde fel är svår att beskriva. En blandning av ilska och ren och skär smärta. Hur kan det någonsin vara offrets fel? Det går inte in i min hjärna. Jag vet att det finns människor, mestadels killar, som tycker att det kan vara mer okej att våldta någon därför att tjejen ”bad om det”. Det vill säga att hon kanske hade på sig en kjol eller en urringad tröja, och att killen därför blev upphetsad av det och att det då skulle vara okej att förgripa sig på tjejen. Man ska väl ändå kunna få ha på sig vad man vill utan att någon ska påpeka att hon faktiskt vill bli våldtagen, för ingen i världen vill bli utsatt för det.
Men det sjukaste inom denna debatt, enligt mig, är ändå hur fel hela systemet har blivit. Tjejer får höra att de inte ska vara flirtiga, inte ha på sig för utmanande kläder, verkligen inte gå ensamma hem och absolut inte prata om sex över huvud taget för att undvika att framstå som ”provocerande”. Detta är så fel! Varför ska de utsatta anpassa sig? Kan man inte kontrollera sig när man ser en lättklädd kvinna så är det inte hos kvinnan som felet ligger. Det är de som våldtar som ska lära sig att det inte finns några som helst ursäkter för vad de utsätter människor för.

Till sist vill jag avsluta med att säga att om du tycker att mina åsikter kring detta är fel så borde du ta en stund för att tänka efter. Om detta hände din dotter, vad skulle du känna då? För varje gång en flicka blir våldtagen så förstörs så många liv. Visst, vissa klarar sig igenom det men många, väldigt många, orkar aldrig resa sig igen. Deras syn på livet, och på män, förändras för alltid. Vilket inte är speciellt svårt att förstå. Såklart är det inte alla män som våldtar och de flesta skulle aldrig ens tänka tanken. Men de som skulle, det är er jag vill nå ut till. Tänk efter, tänk på vems liv du förstör.
Efter att jag har läst igenom hela artikeln är det en mening som hänger sig kvar i mitt huvud.
”Jag sa nej, hur säger man nej så att det blir mer nej?”