Inte sedan apartheids fall 1994 har militär kommenterats ut för att slå ned eller stävja oroligheter i landet. President Thabo Mbeki har i ett radio- och TV-tal fördömt våldet riktat mot utlänningar och det regerande ANC-partiets ordförande Jacob Zuma har besökt offer i Johannesburgs mindre bemedlade bostadsområden.
Våldet startade för över två veckor sedan i Alexandra, ett bostadsområde i Johannesburg där många invandrare bor, och har sedan spritts till andra delar av landet. Zimbabwier, moçambikier och andra med utländskt ursprung har attackerats till synes urskillningslöst.
Brändes levande
När regeringen summerade våldet i början av denna vecka och samtidigt hävdade att läget nu var under kontroll, visade det sig att minst 56 personer hade dödats, några av dem brändes levande, omkring 350 affärer som drevs av invandrare hade plundrats och över 200 bränts ned. 35.000 människor var inhysta provisoriskt i läger och på andra ställen och beskrevs som internflyktingar. Myndigheterna i Moçambique uppgav att minst 20.000 moçambikier återvänt från Sydafrika till hemlandet de senaste veckorna.
”Fåtal kriminella”
– Ett fåtal har med sina kriminella handlingar mot afrikanska systrar och bröder fläckat ned Sydafrikas namn, sade Mbeki bland annat i sitt TV-tal.
De flesta bedömare pekar ut prekära sociala och ekonomiska förhållanden som en av orsakerna till våldet.
Immigranter lockas av det relativt högre välståndet men hamnar lätt i kåkstäder, där våld och kriminalitet är vanligt och beskylls ofta för att själva vara kriminella. En hårdnade attityd i det sydafrikanska samhället har också gjort sig gällande de senaste åren. Nyligen förklarade viceministern för skydd och säkerhet, Susan Shabangu, att det var rätt att skjuta för att döda kriminella som hotade vanligt folk till liv och lem. Jacob Zuma gjorde sedan uttalanden som tolkades som att han stod bakom denna linje.
Den i Europa välbekanta debatten om utlänningar som tar jobben finns också i Sydafrika. En del av de immigranter som kommer från grannländerna har bättre utbildning än många sydafrikaner och därmed en fördel på arbetsmarknaden.
ANC:s generalsekreterare Kgalema Motlanhte menar också att många utlänningar är bättre kvalificerade och har lättare att få jobb än sydafrikaner, som fick sin utbildning spolierad under apartheidtiden.
”Brain drain”
Sydafrika tillhör de länder som hårt har kritiserat länder i Väst för att alltför lättvindigt dra till sig utbildad arbetskraft från utvecklingsländer.
Men på den afrikanska kontinenten kan Sydafrika anklagas för samma sak.
Ända sedan apartheids fall 1994, har till exempel Zimbabwe åderlåtits på utbildad arbetskraft samtidigt som sydafrikanska industrivaror översvämmat landet och slagit undan benen för zimbabwisk tillverkningsindustri, med ökad arbetslöshet som följd. Det har åtminstone delvis bidragit till den kris Zimbabwe idag befinner sig i och ökat regionala spänningar som bland annat kan ta sig uttryck i främlingsfientlighet.
Organiserade krafter
Chefen för säkerhetspolisen i Sydafrika, Manala Manzini, har också pekat ut mer organiserade krafter bakom våldet. Enligt Manzini för det sig om samma typ av våld som förekom i början av 1990-talet och som då syftade till att försvåra och till och med förhindra övergången till majoritetsstyre. Nu handlar det om att destabilisera Sydafrika inför presidentvalet nästa år, då Jacob Zuma enligt planerna skall ta över presidentposten efter Mbeki om inget oförutsett inträffar, vilket det nästan alltid gör i sådana här situationer.