Åsa Romson lade stor tonvikt på feminism och orättvisor mellan kvinnor och män i sitt Almedalstal. Högst troligt har partiet tagit intryck av Fi:s framgångar och vill betona sin egen feministiska profil. I det här fallet något som kan betecknas som ”miljöfeministerna”. Åsa Romson knöt ihop miljö och feminism genom att exempelvis ställa bostadslösa kvinnliga studenter i Stockholm mot rika mäns behov av en flygplats nästan mitt i staden. Men hon valde också att ägna en ganska stor del av talet till mer allmänfeministiska frågor, som att unga tjejer mår allt sämre.

I övrigt ägnade Romson, kanske inte så förvånande, en stor del av tiden till klimat- och miljöfrågor. Även vikten av en generös flyktingpolitik lyftes när hon påminde om att bara under den tid som hon har talat så har minst hundra familjer drivits på flykt i Syrien.

Talet som sådant var tämligen starkt och Åsa Romson engagerade publiken. Riktigt roligt blev det när hon påminde Fredrik Reinfeldt om att han runt 2007 deklarerat att han skulle bli en ledande politiker i miljöfrågor och drog fram en grön tröja som statsministern lär ha haft på sig för att symbolisera miljöengagemang. Det blev inte så mycket mer än tröjan.

Det går bra för Miljöpartiet. EU-valet var en framgång för partiet. Opinionssiffrorna pekar stadigt uppåt. Partiet ses av många som ett progressivt alternativ. Det var också tydligt att det var så Romson ville profilera sig.

Det finns en tendens bland vänstermänniskor i allmänhet och vänsterpartister i synnerhet att när Miljöpartiet kommer på tal magsurt påpeka att partiet ”i själva verket är liberaler”. Det är de möjligen också. Men det kommer inte att påverka dem som röstar på Mp.

Snarare borde det vara glädjande att liberaler nu för tiden måste vara lite allmänt snällvänster för att nå framgångar. För bara ett par år sedan var höjda skatter nästan omöjligt att tala om. Nu lyfte Åsa Romson höjd inkomstskatt för människor som tjänar över 40 000 kronor i månaden i sitt Almedalstal. I det politiska klimatet finns ett stort utrymme för än mer progressiva förslag och skarp vänsterpolitik. Jonas Sjöstedt kommer troligen fortfarande att vara den enda partiledaren som lyfter vinststopp i välfärden i sitt Almdalstal – trots Mp:s kongressbeslut på det samma. På samma sätt lyftes inte arbetsmarknadspolitik alls i Romsons tal.

Det är frågor som inte är lika lättuggade och lättsmälta, men som betyder mycket för många.