Ur folkrättens synpunkt är situationen kristallklar: Ryssland ockuperar illegalt sin ukrainska granne, precis som Israel illegalt ockuperar sin palestinska granne, något som FN har fördömt ett otal gånger. Båda borde ge upphov till samma förkastande av Västerlandet, som försvarar idén om en ”regelbaserad ordning”. Men så är inte fallet.
I ena fallet står USA och EU på det attackerade landets sida; i det andra på angriparens.
Redan under krigets första dagar öppnade Europa dörrarna för miljontals ukrainska flyktingar, i en välkomnande gest som får bemötandet av flyktingar från Irak, Syrien eller Afghanistan att blekna. Ukrainarna ”liknar oss”, skrev en brittisk ledarskribent. ”De ser på Netflix, har Instagram-konton, röstar i fria val och läser icke-censurerade tidningar.” Ingen föreslår att de hundratusentals invånarna som vill fly Gaza ska tas emot. Först efter 44 dagars israeliskt bombardemang gick Frankrikes president Emmanuel Macron med näppe med på att härbärgera 50 skadade palestinska barn, ”om det är hjälpsamt och nödvändigt”.
Ryssland ockuperar illegalt sin ukrainska granne, precis som Israel illegalt ockuperar sin palestinska granne.
Washington och Bryssel svarade på den ryska invasionen med drakoniska sanktioner mot Moskva (oljeembargo, handels- och bankrestriktioner, frysta tillgångar för oligarker, sändningsförbud för Russia Today i Europa och så vidare). Uppmaningar till bojkott har riktats mot atleter, artister, regissörer och författare. Utställningar har ställts in, konserter har avbokats. Inget liknande har drabbat Israel. Sedan den grundades 2005 har rörelsen Boycott, Divestment, Sanctions (BDS) förgäves uppmanat regeringar att vidta liknande åtgärder mot Israel. Rörelsen anklagas regelbundet för antisemitism, är utfryst i Tyskland och har förbjudits i ett 30-tal amerikanska delstater. I Frankrike är den utsatt för juridiska åtal, medan Kanada har kriminaliserat stödet för rörelsen.
Listan på asymmetrier stannar inte där. Medan Västerlandet skickar vapen till det ockuperade Ukraina säljer de dem även till ockupanten Israel, samtidigt som man hotar alla som stödjer palestinierna militärt med repressalier. USA:s president Joe Biden har kallat bombningen av sjukhuset i Mariupol en ”skam för hela världen”, men tiger när Israel med bomber och blockader slår ut en tredjedel av Gazas sjukhus. Han kallade massakern i Butja för ett ”folkmord”, men vägrar att kräva ett vapenstillestånd i Gaza, där över 20 000 människor har dött på mindre än tre månader.
Västerländska kommentatorer har ofta jämfört Hamas 1 200 offer med Israels 8 miljoner stora befolkning, och beräknat att för ett land som USA, med 331 miljoner invånare, skulle Hamas dödande motsvara 50 000 civila, eller ”tjugo elfte september” (eller 10 000 fransmän och ”hundra Bataclan”). Men hur ser det ut om man också jämför de 20 000 dödade i Gaza med de 2,3 miljoner invånarna? I Frankrike skulle det motsvara 580 000 döda. Och i USA nästan 2,8 miljoner, vilket är mer än alla döda i landets samtliga krig, inklusive frihetskriget. Nästan 70 procent av Gazas befolkning har tvingats fly sina hem. Vi kan jämföra även de siffrorna: det skulle röra sig om nästan 50 miljoner fransmän och 200 miljoner amerikaner.
Översättning: Jonas Elvander.
