Go home Vattenfall! Läser jag på en mur i staden Gliwice som ligger i södra Polen och tillhör den s.k. Svarta triangeln, det koldistrikt som skär genom Polen, Tjeckien och östra Tyskland. Hemma i mitt Norduppland har Vattenfall sedan länge satsat på att gulla med sälar och havsörnar och snart snurrar vindmöllor intill kärnkraftanläggningen i Forsmark. Gärna och ofta talar man om att minska användningen av fossila bränslen.

”Svenska Vattenfall beter sig som en kåt nunna, rabblar skenheligheter i hemlandet och skitar ner här”, säger min polske vän. Han tillhör Polens nymornade miljörörelse. Kol är fortfarande den största energikällan i Polen och många bostäder eldas med kol, den grå röken står tät och man går med en ständig fadd smak på tungan. Askan växer till gigantiska berg på soptipparna, soptippar där barn lätt kan komma i kontakt med bland annat arsenik, bly och kvicksilver, några av alla de ämnen som frigörs vid förbränning av kol. Askan bidrar till giftigt lakvatten och förorenad snö förgiftar vattendragen. I södra Polen är KOL, ett sammanfattande namn på luftvägssjukdomar som kan leda till döden, vanligt bland barn. Gravida kvinnor kan ses bärande på en slags ryggsäck, innehållande en reservoar av syrgasmättad luft, i hopp om att fostret inte ska ta skada av utsläppen.

Men opinionen växer i Svarta triangeln mot Vattenfall vars jättevinster satsas på kärnkraft och brunkol, 38 miljarder kronor minst, har investerats i nya kolkraftverk bara i östra Tyskland där bolaget driver fyra dagbrott för brunkol tillsammans med fyra kraftverk. Vattenfalls kraftverk i Tyskland har under år 2004 blåst ut mer än 70 miljoner ton koldioxid i atmosfären. Det är mer än hela Sverige släppte ut under samma år. Planerna är att expandera i utlandet för att få tillgång till kol till sina kraftverk även efter år 2030. Snacka om ansvar för framtiden!