15-årige Mika Fredholm lär jämnåriga att spara sig till ekonomisk frihet. ”Easynomics” är en sympatisk guide för Avanza-generationen – där tryggheten blivit den enskildes ansvar.
Mika Fredholm är bara 15 år, men är en van aktiesparare. Nu har han skrivit Easynomics (Fri tanke, 2026), som utlovar ”spartips och noll vuxenspråk” för unga mellan 12 och 17 år. Läsaren guidas i privatekonomins grunder, som att göra en budget och tänka efter före ett köp, men också om hur man får pengar att växa genom att investera i aktier och fonder.
En bok om aktiesparande för tonåringar låter väldigt mycket som en Timbro-gimmick, men chockvärdet är egentligen inte så högt: unga har hängt på börsen ett bra tag nu. Föreningen Unga Aktiesparare grundades redan 1990 och Fabian Svorono släppte låten ”Ränta på ränta” 2021. Investeringssparkonton lanserades 2012 och är skattefria sedan i år. På min första dag på gymnasiet, 2009, minns jag att två blonda killar satt i datasalen och kollade börsen. I dag äger hela 31 procent av unga män aktier, jämfört med 15 procent för befolkningen som helhet.
I en tid av hög ungdomsarbetslöshet, stagnerande löner och där utbildning inte längre är en självklar biljett in i medelklassen, är det inte konstigt att aktiesparande och investeringar lockar unga mer än den där asienresan. När sociala skyddsnät urholkas tar man till individuella strategier. Livsmålet är ”fuck-off-kapital” eller något som kan hålla en flytande när a-kassa, sjukförsäkringen och den allmänna pensionen låter som forntida legender. Ungas börssparande kan till och med ses som en form av ”ekonomiskt självförsvar”, som Ruben Lind kallade det i Aftonbladet för ett tag sedan.
Mot denna bakgrund kommer Easynomics. Boken håller vad den lovar, tilltalet är trevligt och jordnära. Fredholm presenterar enkla tumregler för sparande, och förklarar pedagogiskt ränta på ränta-effekten (hur du tjänar pengar på både ditt sparade kapital och den avkastning det ger) och skillnaden mellan olika fonder (en korg som samlar många olika aktier eller räntor) och aktier (andel i ett företag). Tonåringen som vill börja spara sin veckopeng eller sommarjobbslön (som inte måste spenderas eftersom mamma betalar), får med sig det mesta den behöver. Den som tror att det är ett techmanifest som ska förvandla läsaren till morgondagens Gordon Gekko blir nog besviken. Fredholm uppmanar till ett mer klassiskt lågrisksparande.
Jag läser boken som ett sätt att göra finansiell kunskap tillgänglig för en ung generation, i en tid när sparande och skuldsättning kryper ned i åldrarna. Här finns en stark tilltro till att det går att lära sig att göra kloka investeringar och bli en vinnare på aktiemarknaden. Som Fredholm säger till Mitt i Stockholm: ”Jag vill att förutsättningarna för att förstå ska vara lika oavsett utbildningsmässig eller ekonomisk bakgrund.”
Samtidigt tror jag att spelplanen för unga aktiesparare redan är riggad, vilket mer finansiell utbildning inte råder bot på, hur tillgänglig och pedagogisk den än är. Med arvspengar kommer du längre, snabbare i börskarriären än utan. Det är vanligare att unga med bra familjeekonomi har ett sparande, något som Ungdomsbarometern uppmärksammat. Det ger en hint om vilka tonåringar som kommer att nås av Easynomics spartips.
Och medan en liten del av dagens tonåringar börjar spara till miljonen, fastnar andra med konsumtionsskulder. Kronofogden larmade år 2022 om att det totala skuldbeloppet bland unga män hade ökat med 25 procent på tio år och hela 80 procent bland unga kvinnor under samma period. När ”fintech”-sektorn växer och lån, krediter och börsen är mer tillgängliga än någonsin blir aktiesparandet och skuldsättningen faktiskt två sidor av samma mynt. Den som är rationell, sparsam och har en del arvspengar blir vinnare, de impulsiva, slösaktiga och lottlösa har desto mer att förlora.
Under läsningen funderar jag också på vilka politiska rörelser som blir möjliga för Avanza-generationen. Att försöka svara på den frågan är en balansgång med två fallgropar: å ena sidan ett boomeraktigt avfärdande av allt som inte är den fordistiska arbetarklassen, å andra sidan ett naivt hyllande av Gamestop-aktivister som dagens antikapitalistiska avantgarde eller Financial Independence, Retire Early-killar som sparar för ekonomisk självständighet före 50-strecket som arbetskritikens främsta fanbärare. De försöker lura systemet, snarare än att förändra det. För en generation som drömmer om att checka ut tidigt från ett alienerande arbetsliv, men som verkar ha gett upp hoppet om det gemensamma, behöver vänstern komma på ett framtidslöfte värt att tro på.
