Sök icke efter paradiset, vi lever redan i en utopi. Kapitalisternas utopi. Carl Blom i en dikt om högerns önskesamhälle.
I USA som har 5 procent av världens befolkning så nyttjas 75 procent av världens receptbelagda mediciner.
Lider de av en kapitalistisk sjukdom?
Nej, de lever i den utopiska fria marknaden.
Slut dina ögon, ta ett djupt andetag och andas in den förorenade luften (som bidrar till 5 000 dödsfall i Sverige varje år) detta är utopin vi får med en fri marknad. Luft, har nämligen inget pris och det som inte kan prissättas har heller inget värde.
Valfrihet, valfrihet och valfrihet. Valfriheten vi har i dag skiljer sig ungefär lika mycket som de tre ord jag skrev i början på förra meningen. I en kapitalistisk utopi kan du välja en privat skola, allt du behöver göra är att bo i en större stad, annars får du nöja dig med den som finns, oavsett ägarskap. Privata skolor är bättre på tre saker: Tömma statens kassa på pengar, ge högre betyg, oförtjänt, till eleverna, och ha mindre och sämre utbildad personalstyrka. Gratulerar, detta är det billiga priset vi betalar för en kapitalistisk utopi.
Valfrihet har vi nu också när det gäller apotek. Apotek säljer nu samma saker som du kan hitta på din lokala sminkaffär, hälsokostbutik och hos din lokala livsmedelsförsäljare. Apotek finns nu fler i större städer, de har sämre lager om du blir verkligt sjuk, och allting har blivit dyrare. Men mellan Hjärtat ditt och Kronan i din ficka kan du nu välja. Hurra!
Låt oss bortse från den utopi där människor i Etiopien får möjligheten att sy kläder till företag som börjar på H och har ett M i slutet ger tio kronor i timmen till de anställda. Nu har de äntligen fått arbete, pris ske till arbetslinjen!
Om planeten blir obeboelig så var det viktigare med tillväxt, för tillväxt går före allt. Tillväxt är det som ger kapitalismen dess utopiska egenskaper. De utvalda få kommer få möjlighet att köpa sin väg till Mars, för att få en bättre levnad.
Det är en utopi att betala halva lönen för en plats att bo, en femtedel för mat, och sedan se de sista kronorna ätas upp av telefonen som alltid behöver vara ny, av internet som alltid verkar bli dyrare, och av nu oreglerade elpriser
Apropå att bo, välkommen till ett land som avreglerat hyrorna. Den fria marknaden bestämmer nu att två rum och kök utan problem kostar 10 000 kronor i månaden. Dyrt? Detta är ett kontrakt mellan köparen och säljaren, det är den osynliga handen som styr detta till att vara fördelaktigt för båda. Det är inte dyrt, detta är en utopi, hur vågar du klaga? Det är en utopi att betala halva lönen för en plats att bo, en femtedel för mat, och sedan se de sista kronorna ätas upp av telefonen som alltid behöver vara ny, av internet som alltid verkar bli dyrare, och av nu oreglerade elpriser. Detta är den utopi där vi arbetar 40 timmar, och sedan ser några få hundralappar över varje månad.
Miljoner svälter ihjäl varje år, fattiga dör av fler sjukdomar och miljön förstörs, detta är den utopi vi lever i redan idag. Detta är en fungerande kapitalism.
En fungerande kapitalism, där du måste jobba längre, till 75 om högern själv får välja, arbetet så hårt att kroppen går sönder, men strunt i det, du måste jobba tills du blir ett fall för sjukvården, för du måste kunna bidra mer till den sjukvård du behöver för att klara av arbetet, och sedan leva i sjukdomsfylld pension.
Sök ditt svar hos politikerna: ”Vi tänker lägga dubbelt så mycket pengar på sjukvård som våra motståndare”, ”Vi vet att Björnen kommer imorgon, vi tänker ge dubbelt mycket till försvaret som våra motståndare”, ”Ingen fråga är oss viktigare än skolan, därför skjuter vi till extra 1 miljard kronor”, och så talar de vidare.
I en kapitalistisk utopi så finns svaret i pengarna, och så länge du kastar pengar på ett problem så har du som politiker löst problemet. Sjukdom? Mer pengar. Dålig skola? Mer pengar. Pengar, pengar, pengar. I en utopi som denna är det inget fel på systemet. I en kapitalistisk utopi som denna är detta du får. En värld fylld av reklam, en värld utan innehåll, en värld av individuell isolation och sorg, en värld där gemenskap är ett ord länge glömt, där mitt är långt viktigare än vårt. Där tv-program är våra vänner och social media berättar för oss hur underlägsna vi är.
Välkommen till paradiset på jorden!
