Efter att ha sett Uppdrag granskning (10/2, 2016), som visade hur kvinnliga politiker och kulturpersonligheter blir förföljda på nätet, känner jag mig rätt illamående.
Det var så det blev alltså, när kvinnorna började ta plats, när vi började ta del av det samhälle vi alla har rätt till. Men nej då, ”back to basic” tjejer. Stå vid spisen och föd barn, det är det ni är menade att göra. Eller nåt. Så länge ni håller käften.
Tjejer som spelar dataspel är också en grupp som får tåla en del. Måste de inte spela med i fightingspel som visar storbystade kvinnor i string så måste de ha ett manligt alias för att inte bli påhoppade. Speciellt om de är duktigare än killarna! En namnskylt med den egna bh-storleken låter inte kul att ha på sig, men det tyckte ett underklädesföretag att de anställda skulle ha. En kvinna klappade till en tafsare och han blev dömd. Inte. För freda sin kropp som kvinna verkar inte vara tillåtet, hon var istället den skyldiga.

En 11-åring blev sexuellt ofredad under en spökvandring, vid en Kulturnatt, grabbarna var mellan sju och 15 år.  Och hur många gånger som helst har jag läst domar, där mannen hävdat att han inte förstod att kvinnan inte ville ha sex med honom. Jag vet inte om killar kanske inte förstår vad ett nej betyder, möjligen borde de lära sig det för att fungera bättre i samhället. Kroppsliga och verbala kränkningar i skolan verkar också vara helt okej, i alla fall om rektorer kommenterar det hela med att det ”bara är skämt”.
Lustigt nog tror jag få flickor/kvinnor delar det skämtlynnet. Få av oss skulle uppskatta att få en hand uppkörd mellan benen eller huvudet nedtryckt i skrevet på en kille.
Och inte borde väl tjejer vara så flirtiga, inte ha utmanande kläder, absolut inte gå ensamma hem och inte heller prata om sex, för att inte ”dra igång nåt”. Det var många inte i en mening, men det verkar vara det som gäller för flickor/kvinnor. Håll käften och var söt, annars hängs du kanske ut på en ful-lista på nätet.
Tyvärr håller många av oss inte käften och inte tänker vi vara söta för att behaga männen heller. Och ful-listor, där passar alla som ägnar sig åt att trakassera andra.
Blir man uppbjuden till dans kan man få en skopa ovett om man nobbar. Hur många f- och k-ord som helst kan hagla över den kvinna som inte inser att hon nyss missade ”Guds gåva till kvinnorna”. Eller som en journalist påpekar ”säger jag ordet feminism i P3 får jag genast höra att jag borde banta/kn-a/sluta gnälla och bara hålla käften”.

Kan det vara så att ju mer utrymme vi kvinnor tar, desto mindre får männen, och då vill de inte lämna från sig makten? Lättare då att ta till verbalt och fysiskt våld. Tänk om det vore så enkelt att vi bara kunde acceptera varandra, inse att vi ser olika ut, är olika, har olika åsikter och att vi har rätt att vara så, det berikar det samhälle vi lever i. Att vår demokrati ger oss rätten att vara olika, tycka olika men också skyldigheten att bete oss som folk och inte göra andra illa. För vem tjänar på att kvinnorna är tysta?