”Vem är vän och fiende? Vems blod är värt att spilla för att förflytta en gräns i ett område där folken är ingifta i varandras familjer och talar varandras språk?”
Frågorna ställs i Lule Stassteaters ungdomspjäs Mikko, som bygger på Kai Söderhjelms bok Mikko – kurir i kungens tjänst.
Handlingen är förlagd i finska Österbotten under slutet av 1500-talet, en tid då Nordkalotten ännu saknade gränser, medan kungar och tsarer i Danmark, Sverige och Ryssland tvångsrekryterade bönder för att slåss om rikedomarna i norr.

Mikko är 13 år och en rätt vanlig pojke, som fått stanna kvar i hemmet, där han behandlas som en pojkvasker av mamman och pigorna medan fadern och de äldre bröderna tvingats ut i kriget mot ryssarna.
Mikko sotar ansiktet och lyckas lura in sig i den svenska armén, där han blir kurir i kungens tjänst. Han är en krigsromantiker, som inte vet vad han talar om och träffar en rysk flicka Maria, som i sex år bott i skogen med sin far efter att den svenska bondearmén bränt ned deras gård och dödat modern.
Hon vill lämna skogen, träffa andra människor och leva ett vanligt liv.
De fortsätter flykten tillsammans, tillfångatas och förs till klostret i Solovetsk där han således hamnar på den ryska sidan i kriget.
De flesta talar även där samma språk och det är egentligen bara prästerna från södern, som talar ryska. Han märker, att även de ryska bondesoldaterna resonerar på samma sätt som han gjort. Svenskarna kommer. Ryktet sprider sig. Det är tydligen inte bara ryssarna, som är hjärtlösa barbarer, utan även svenskarna. Är allt bara lögner för att få oss, att slåss mot varandra?

Mikko är en berättelse som lätt går att placera in även i den nutida storpolitiken. Då gällde det striderna om makten på Nordkalotten, något som förhoppningsvis väcker nyfikenhet på vår egen historia. Nu är det krig om andra landområden och maktsfärer runt om i världen.
Lule Stassteater är en av landets äldsta fria teatergrupper, som genom åren producerat en mängd tankeväckande pjäser främst för barn och ungdom.